Sång
I was born in a cold place
A place without sun
I was born too late
I was born yoo young
A time without adventure
A time without fun
Men had explored
Everything has been found
I never found my talents
I never belonged
I waited so long
To write down this song
År 2023
Januari & Februari
Förra årets blogg drog ut på tiden då jag var utmattad efter examensarbetet. Så de två första månaderna finns i förra årets inlägg.
Kortfattat - i januari började jag på min första tjänst som förskollärare, där jag fortfarande jobbar kvar i skrivande stund. I februari fick jag examensarbetet godkänt och fick till slut ut min examen. Vilket framförallt var en lättnad.
Mars
Under hela året har jobbet och vardagen rullat på. Detta är väl på sätt och vis inte så spännande - men när man studerat så många år så har detta varit en förändring för min del. Till viss del är det skönt med stabiliteten med ett jobb där man jobbar dagtid, måndag till fredag, varje vecka. Å andra sidan finns ju inte riktigt samma känsla av ständig progression, deadlines för inlämningsuppgifter och avklarade kurser.
Höjdpunkten under mars var att åka ner till Umeå en sväng och hälsa på Cindy. Trevligt sällskap, tv-spel (The Quarry), god mat och öl.
April
Har en känsla av att detta kommer vara ett mönster framöver - Jag tror inte jag gjorde något speciellt under månaden?
Jag spelade igenom Dishonored 2 och Deep Rock Galactic.
Maj
Jag vet inte riktigt vad jag sysslade med under maj heller förutom jobb? Alltid trevligt när sommaren börjar närma sig - brukar alltid bli piggare och på bättre humör.
Juni
Sommaren 2023 hade jag tidig semester och spenderade denna med familjen och med att spela discgolf när man blev för rastlös. Sommaren är min absoluta favoritårstid.
Juli
Första halvan av juni spenderades ungefär på samma sätt som juni månad - ta det lugnt, dricka öl, spela discgolf och njuta av sommaren. Sen, lagom till jag skulle börja jobba på sommarförskola, skadade jag foten ordentligt när jag var ute i skogen med hundarna. Foten svullnade snabbt upp mycket och det såg nästan ut som jag hade en svullen tennisboll vid vänstra fotknölen. Jag visste först inte hur illa det var och åkte in till akuten. Efter några undersökningar och röntgen fick jag reda på att det "bara" var en stukning. Svullnaden höll i sig länge - någon vecka mer eller mindre. Och jag kände av stukningen flera månader efteråt. Det blev ingen sjukskrivning utan jag arbetade sedan på sommarförskola två veckor och haltade omkring.
Augusti
Tilbaka till vanligt jobb och vanlig vardag.
Jag spelade igenom Hollow Knight för första gången och det var awesome.
September
Höjdpunkten under september inträffade i början av månaden då jag åkte ner till Umeå igen för att gå på filmpremiären av Uncanny Pictures nya kortfilm "The Roots of Evil" (som dessutom får sin premiär på YouTube om knappt en vecka - 16 februari).
Under september hade jag mycket ångest över strul med sommar- och vinterdäck till vår bil - men det löste sig till slut.
Oktober
Jobb. Vardag. Åter vinter. Klimatmässigt hade jag gärna flyttat närmare ekvatorn, men Sverige råkar vara en av de bättre länderna att leva i, sägs det.
Jag och Jonas spelade mycket tillsammans under hösten. Ibland nördar man verkligen ner sig i ett specifikt kaninhål som få kan relatera till. Arma 3 är en realistisk militärsimulator som släpptes för typ tio år sedan. Till Arma 3 släpptes en DLC som handlar om Vietnamkriget. Till denna DLC finns en mod som heter "Antistasi" där man som spelare ska driva ut ockuperande trupper och ta över ett helt land genom gerillakrigsföring. Detta spenderade jag och Jonas flera veckor regelbundet spelande med att klara av. Det var riktigt roligt och vi har många roliga minnen från dessa veckor.
November
Jag tror inte det hände så mycket intressant under november.
Vid det här laget hade jag nog börjat bli lite varm i kläderna på jobbet. Jag brukar säga att jag trivs överlag med jobbet och arbetsuppgifterna som förskollärare. Däremot är barngrupperna i Sveriges förskolor för stora i dagsläget. På vår avdelning har vi 19 barn och på många andra förskolor är barnantalen ännu större. Det är riktigt svårt att hinna med allt man borde hinna och arbeta på det sätt som Varje barn egentligen förtjänar. Skapa en förståelse över varje barns förståelse och behov av utveckling gällande språk, matematik, naturvetenskap, sociala förmågor, teknik, estetik, motorik och så vidare. Planera och genomföra undervising som är anpassad utefter varje barns behov. Dokumentera, utvärdera och analysera hur det gick under aktiviteterna. Hinna med att ge varje barn uppmärksamhet under dagarna och läsa av hur barnet mår. Om man verkligen skulle kunna göra allt detta - det Skolverket och Läroplanen egentligen kräver - skulle man nog behöva halvera barngruppernas storlek - max cirka 10 barn i barngrupperna. Vilket även skulle underlätta för barns sociala relationer - det är utmanande för barnen att samspela i dagens stora barngrupper. Men under årens gång har man i Sverige gjort ett val mellan kvantitet eller kvalitet - där man har valt det förstnämnda. Ändå har man år efter år officiellt sett ökat kraven på kvalitet - samtidigt som de strukturella förutsättningarna har blivit sämre. Det är svårt att verkligen trivas på jobbet när man ständigt känner sig otillräcklig för att man inte hinner med att göra ett bra jobb.
December
De röda dagarna år 2023 låg rätt bra till och jag tog ledigt under mellandagarna - kände att jag behövde återhämtning. Julen spenderades här uppe i norr med familjen. Nyåret hemma i lägenheten tillsammans med Denise och hundarna.
Under december fick jag revansch på det första spelet i serien Dark Souls. Jag spelade det när det var nytt, för över tio år sedan, men gav upp halvvägs. Denna gång besegrade jag alla bossar i både grundspelet och DLC'n. Riktigt bra spel, även om det finns många frustrerande delar av spelet. Jag spelade även igenom det svenska spelet "Generation Zero". Överraskande svårt men rätt bra överlag.
Januari 2024
Vädermässigt var januari en brutal månad - flera veckor med temperaturer av -25 till -35 grader celsius. Vilket resulterade i att man fick hålla sig inomhus med barnen på förskolan. Vattenledningarna frös och vi fick försöka bedriva verksamhet utan att kunna spola på toaletterna eller att barnen kunda tvätta händerna som vanligt. Under denna kallaste period blev det korta svängar med hundarna och även under dessa märkte man att dom fick ont i tassarna. På djuraffärerna var det slutsålt med skor till hundar. Samtidigt är januari överlag väldigt mörk och kall - jag är ofta trött och lite nere under denna period av midvinter. Vi människor borde också få tillåtelse att göra som björnarna - att gå i ide fram till våren.
Jag antar att år 2024 kommer fortsätta vara fylld av jobb och vardag där alla dagar smälter ihop till en förglömlig massa av rutiner och regelbundenheter.
Jag tror att livet blir vad man gör det till. Jag tror att det är möjligt att göra livet mer spännande bara man anstränger sig. Det är synd bara att jag ständigt känner mig så fruktansvärt trött- jag vet inte om jag orkar med att lära mig nya saker, göra livet mer komplicerat eller starta projekt. En del av mig vill göra något speciellt - något nytt. Majoriteten av mig orkar inte riktigt.
Vi får se om ett år hur 2024 blev - om jag då upplevt förändringar och överraskningar - eller bara ägnat mig åt arbete och rutiner i ännu ett år.
År 2022
Nyårsbloggen detta år vart en aning "försenad" - i skrivande stund är det redan den 13 februari. Årets första veckor gick åt till att färdigställa examensarbetet och känna både stress och ångest kring det. Den 16 januari började jag jobba heltid som förskollärare - och då fanns det fortfarande en del att åtgärda på examensarbetet. När examensarbetet till slut blev godkänt för någon vecka sedan var jag verkligen trött på allt som hade med skrivande att göra - men det börjar släppa nu. Man kan se det som att jag påbörjade ett nytt kapitel i livet under januari 2023 och nu en månad senare börjar livet kännas mer stabilt igen.
Januari 2022
Nyårsafton firades hemma. God mat och dryck och bara ta det lugnt. Det var skönt.
Jag påbörjade kursen "Förskolans pedagogik och arbetssätt".
Hemma spelade jag igenom Dark Souls 3 igen - awesome spel.
Februari 2022
Under februari verkar det som att livet rullade på - föreläsningar och inlämningsuppgifter, snöiga promenader med Atlas ute på isen, dator- och tv-spel på kvällarna.
Mars
Under mars fortsatte pluggandet men framför allt började jag spela det bästa spelet under år 2022 - Elden Ring. Fantastiskt. Ett spel med en fantasifull värld som är full av hemligheter att upptäcka och utforska. Det är få spel som verkligen lyckas fylla en stor värld med intressanta platser och detaljer värda att besöka men Elden Ring lyckades verkligen gång på gång överraska mig under de över 100 timmarna jag spenderade under min första vända genom spelet. Elden Ring är nog bland topp 5 spel jag någonsin spelat.
April
Påsken firades med familjen och släkten med sol och busiga hundar.
I slutet av april påbörjade jag VFU 4 - den sista praktikperioden på förskollärarprogrammet - på samma förskola och avdelning som jag nu jobbar på som förskollärare.
Maj
Under maj hade jag fullt upp med att fortsätta med praktiken samt spela Elden Ring. Thats it. Var en rätt bra månad.
Juni
Under juni jobbade jag en del som vikarie inom förskola.
Jag återupptog även discgolf som intresse och det blev att spela en hel del under sommaren. Svårt att säga om jag blev så mycket bättre under sommarens gång dock. Det var roligt att spela dock.
Älskar sommaren - lätt bästa årstiden.
Juli
Under juli jobbade jag på sommarförskola.
Jag spelade även en hel del mer discgolf när jag orkade och hann.
Jag och Denise fick även träffa Dexter och dom andra valparna för första gången. Redan för första gången kändes det som att Dexter verkligen valde oss och var den valpen som var mest social och fin av sig till beteendet. Även nu med facit i hand - när han är drygt 7 månader gammal - känner vi att vi fått en riktigt fin och stabil hund.
Augusti
Under denna månad fick jag och Denise lite "semester" och kunde njuta av den riktigt varma sommaren.
Vi spenderade någon vecka med min familj, spelade lite discgolf och tog det allmänt lugnt.
Vi spenderade någon vecka nere i södra Sverige med Denise's familj - spelade lite discgolf och tog det allmänt lugnt.
Värmen och vår rätt kassa ekonomi gjorde att vi inte kunde göra så mycket spektakulära saker under sommaren. Men vi hade det rätt bra ändå.
Den 23 augusti hämtade vi Dexter och därefter började månader av allt som hör till när man har en liten hundvalp - träna honom att bli rumsren, öva på att gå i koppel, se till att han inte äter och tuggar på exakt allt i hans omgivning, i flera veckors tid vara beredd på att när som helst, vid minsta pip, kliva upp under natten och lyfta ut valpen.
September
Under denna månad började min sista termin på universitetet - jag startade mitt examensarbete och kursen om Systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Det var tufft att plugga på heltid samtidigt som vi hade en liten valp hemma - mellan klockan 8-17 hade jag hela ansvaret för Dexter samtidigt som jag skulle få mycket skolarbete gjort. Vissa dagar hade vi flera pass vi var tvungna att vara med på inne på universitetet och då fick vi tack och lov hjälp av vänner och bekanta. Det var en jobbig tid men det gick ändå.
Oktober
Oktober var till stor del en fortsättning av september. Det var utmattande men det gick.
Det är sällan man blir mind-blown av ny teknik men under 2022 (och början av 2023) hände detta flera gånger i samband med utvecklingar inom AI. Det första som jag verkligen blev förvånad var möjligt var AI-program som kunde skapa bilder av text från användaren. För det första var den förvånande att AI "förstod" vad olika objekt var och kunde representera dessa i visuellt format. T.ex. "Ett fotografi av en tiger". För det andra var det otroligt att AI kunde kombinera dessa objekt i olika situationer. T.ex. "Ett fotografi av en tiger som hoppar ut från ett flygplan". För det tredje var det imponerande att AI-programmet kunde framställa dessa bilder i olika stilar - t.ex. "En blyertsteckning av en tiger som hoppar ut från ett flygplan" eller "En tavla som föreställer en tiger som hoppar ut från ett flygplan i stilen av Salvador Dali". Och att detta faktiskt fungerade. Nu när denna teknik är här - kommer AI ersätta fotografer och konstnärer? Detta är frågor vi brottas med än idag.
Sedan kändes det som att det gick snabbt. AI-tekniken för att skapa bilder blev snabbt mycket bättre och av högre kvalitet. Sedan kom liknande AI-program nyligen - Chat GPT - som av liknande "prompts" från användaren kunde framställa långa sammanhängande texter, exempelvis uppsatser och liknande - vilket idag är en stor utmaning för skolor att förhålla sig till. Att ge elever inlämningsuppgifter i form av rapporter eller uppsatser fungerar nästan inte längre i dagsläget. Snart kommer nästa version av Chat GPT som tydligen ska vara mycket bättre. Nu nyligen - typ förra veckan - lanserades AI-teknik som kan återskapa vilken röst som helst bara man laddar upp några minuters inspelning av en människas röst till programmet. Med det programmet kan man nu skapa ljudklipp som får politiker, andra kändisar eller vem som helst att säga vad som helst. Samtidigt håller både Google och Meta (tidigare Facebook) på att utveckla AI som kan skapa videoklipp från text. Och för er som hängt med så vet ni att deepfakes - att byta ut någons ansikte i en video med hjälp av AI - redan är ett faktum. Nu under år 2023 kommer alltså AI komma kunna skapa och manipulera alla former av medier - bilder, ljud, videor, texter och så vidare - detta kommer göra det svårare och svårare med tiden att veta vad som är filmat, inspelat eller skrivet från människor i verkligheten och vad som är skapat av AI. Och jag har en känsla av att många människor under de kommande åren kommer få en förvirrad och rubbad bild av verkligheten på grund av detta. Det blir intressant att se hela världens samhällen komma ikapp och anpassa sig till teknikens utveckling under årets gång. Det kommer garanterat inte ske helt smärtfritt.
November
Under denna månad påbörjade jag examensarbetet - det sista momentet under hela min tid på universitetet. Det skulle under de kommande månaderna visa sig bli en hemsk tid för min mentala hälsa.
December
Examensarbetet gjorde denna månad hemsk. Varje dag var en kamp för att motivera mig för att skriva på arbetet. Efter två månader i sträck av att sitta och kolla i samma Word-dokument blir man galen och börjar tvivla på sig själv.
Det blev inte riktigt som tänkt varken gällande jul eller nyår så vi firade båda dessa högtider hemma. Det var rätt trevligt ändå och skönt att slippa åka bil en massa.
Januari & första halvan av februari 2023
Under årets början var jag utmattad, mentalt slut, stressad och full av ångest för att något ska hända med mitt examensarbete som gör att det inte blir godkänt och drar ut på tiden i flera månader till.
Som sagt i början började jag jobba i mitten av månaden - det var skönt att göra något annat än att sitta hemma och stirra i ett Word-dokument.
När examensarbetet till slut blev godkänt och det blev klart att jag hade klarat utbildningen kände jag ingen stolthet. Det enda jag kände var en lättnad över att det äntligen var över. Men även det hade jag svårt att verkligen förstå - det var som att jag hade en krypande känsla av att något fortfarande skulle gå åt helvete på något vis. Någon regel jag missat som skulle diskvalificera hela mitt examensarbete så jag skulle behöva göra om allt igen. Det tog ungefär en vecka innan denna känsla började försvinna.
Nu har det börjat kännas lättare och jag har ork nog att skriva ner detta.
År 2021
Januari
År 2021 började med att jag var ute i byn, Karungi, med Denise, Atlas, min familj och alla hundar. Nu när man är hundägare så tänker jag mest på fyrverkerier som en risk för att traumatisera Atlas - därför är det lugnast och säkrast att hålla sig inomhus för det mesta på nyårsafton.
Tillbaka hemma i Luleå igen kom nyheten att gitarristen och fronfiguren Alexi Laiho från det finska metalbandet Children of Bodom hade gått bort. Om jag minns rätt så var deras konsert i Umeå, typ 2005-2006?, den första riktiga konserten jag någonsin var på - och jag vill minnas att det var en fantastisk konsert. Jag inledde annars året med att äntligen ta mig tid för att spela igenom Witcher 3 - och spelet visade sig vara lika imponerande och välgjort som så många pratat om.
Under januaris första två veckor gjorde jag även klart de sista examinationsuppgifterna för kursen om "Språk, kommunikation och lärande" (relaterat till förskola). Medan kursen "Matematik för förskollärare" startade under januaris två sista veckor.
Ett intresse som växt under hela år 2021 har varit rollspelande (papper & penna/tabletop roleplaying) och Dungeons and Dragons. Under året har jag både varit spelledare (Dungeon Master) för modulen "Waterdeep: Dragon Heist" - vilket var roligt, spännande, lärorikt och utmanande. Har även varit spelare i Wilens egna äventyr om hamnstaden Menos och Dödssjukan - var också roligt, intensivt och spännande! Rollspelande i denna form är ett fantastiskt sätt att umgås på och jag kan verkligen rekommendera det för andra!
Februari
Månaden började med bekymmer för vår hund Atlas. Vi märkte att tandköttet kring en av de stora framtänderna hade dragit sig tillbaka och det slutade med att tanden var tvungen att avlägsnas. Alltid lika jobbigt när ens husdjur mår dåligt och behöver lämnas in hos veterinären, sövas ner och opereras. Med tiden läkte det dock fint och han verkar inte besväras av att ha en framtand mindre.
Problemen med husdjuren fortsatte under månadens andra hälft då vi behövde avliva en av våra gerbiler, Rocket, på grund av tandproblem och sjukdom.
Det verkar annars ha varit en ganska vanlig månad, snöiga promenader i solen med Atlas och plugg hemifrån under en pandemi som vid denna tid var långt från över.
Jag har under 2021 fortsatt lyssnande av podcasts, vilket till stor del har tagit över lyssnande på musik även om musikintresset fortfarande finns där. Det är bara så svårt att prioritera vilken slags underhållning man spenderar sin tid på - det finns så mycket intressant! Gällande podcasts har det främst varit i form av: P3 Dystopia, Creepypodden, Waking up with Sam Harris, The Joe Rogan Experience, Darknet Diaries, The Lex Fridman Podcast och The Jordan Peterson podcast. Mycket vetenskap, filosofi, samhällskritik och teknik med andra ord. Det känns som att dessa podcasts hjälpt mig få en nyanserad bild på pandemin och livet i stort under årets gång.
Mars
Mars verkar också mestadels ha vanligt en rätt vanlig månad. Jag välkomnar alltid den tidiga våren dock - med mer sol och värme än den mörka och kalla vintern under årets första månader. Ljuset och värmen gör mycket för humöret och välmåendet.
Under mars fick även två andra av våra gerbiler liknande sjukdom och tandbesvär som Rocket led av förra månaden. Vi kom ledsamt fram till att det bästa att göra var att avliva även dessa två gerbiler. Än idag vet vi inte riktigt vad som ledde till de plötsliga sjukdomarna och tandproblemen som kom så plötsligt - vi hade inte genomfört några förändringar gällande deras burar eller deras kost, som de tidigare hade mått bra med i över ett års tid. Mycket märkligt och ledsamt..
I slutet av månaden avslutade jag mattekursen genom att skriva hemtenta. I övergången mellan mars och april startade den nya kursen "Förskolan, skolan och samhället: förr och nu" - vilken skulle visa sig vara väldigt kort och stressig. Detta på grund av att hela kursen behövde göras klart innan nästa VFU (praktikperiod). Det var en sån där kurs man bara tar sig igenom - mycket ytinlärning tyvärr.
April
Under april gick jag ut på VFU 2 som skedde i förskoleklass - vilket var riktigt intressant. Jag hade tidigare en bild av att det skulle vara någon slags blandning mellan förskola och skola men åtminstone på skolan jag var på var det mycket mer likt grundskola än förskola. Barnen hade "lektioner", läraren undervisade en hel del framför tavlan, barnen arbetade i böcker och så vidare. Spännande att få inblick även i den skolformen.
Vi bytte till en större bil, främst för att få plats med en ordentlig och säker hundbur till Atlas.
Under april gick den sista av våra gerbiler bort.
Det var annars härligt med vår igen.
Maj
Maj verkar också varit en rätt vanlig månad - VFU i förskoleklass och soliga promenader med Atlas i stort sett? Datorspel och rollspel under kvällarna.
Jag kollar inte speciellt mycket film eller serier nu för tiden men under årets gång har jag i serieväg kollat igenom Witcher, Squid Game, Cowboy Bebop med mera. Har svårt att minnas att jag sett speciellt många filmer som var minnesvärda och gjorde avtryck? Gillade Bo Burnhams "Inside" åtminstone. Jag kollar överlag mycket, mycket mer YouTube än filmer och serier.
Juni
Både jag och Denise var lediga under juni och vi färdades omkring, umgicks med båda våra familjer och njöt av sommaren. Atlas hade det varmt för det mesta men tyckte om att få bada. Det är synd att han har så mycket päls och är svår att få torr efteråt bara.
Juli
Under större delen av juli sommarjobbade jag som personlig assistent. Det är synd att behöva jobba under somrarna när de är så korta men en fördel med jobbet är att man kan vara utomhus mycket. Sommaren är annars min favoritårstid, helt klart.
Augusti
Det mest minnesvärda ögonblicket från denna månad var dagen då jag, Denise och Atlas begav oss ut i skogen och plockade blåbär. Atlas var lös och studsade runt mellan husse och matte, solen sken och vi fick ihop nog mycket blåbär till en paj som vi kunde äta senare. Det var en idyllisk dag.
Gällande spel under året så tog det flera månader för mig att ta mig igenom Witcher 3, som tidigare sagt - riktigt bra spel. Tidigt under 2021 spelade vi en del Grim Dawn - komplicerat och utmanande - alltid roligt med ett spel där man kan samarbeta med varandra. Jag har även spelat igenom SUPERHOT och spelat om första Halo, från The Master Chief Collection. Vi har även spelat en del Valheim, Phasmophobia och Far Cry 5 - även om vi aldrig riktigt blev klara, det är vanligt att det rinner ut i sanden och man går vidare till något annat spel. Det var roligt att återvända till Diablo 2 igen via Diablo 2: Resurrected. Little Nightmares 1 & 2 var värt att ta sig igenom. The Outer Worlds var ett spel som helt väntat var "my cup of tea".
September
Sommaren tog slut och min utbildning fortsatte igen med "Specialpedagogiskt ledarskap" - många viktiga lärdomar under kursen.
Tydligen var det under september Atlas opererade bort tanden - sedär.
Oktober
Jag fyllde 31 år och gjorde inte så mycket speciellt under födelsedagen. Skolan rullade på och den första snön kom mot slutet av månaden.
Jag byggde ihop en egen dator för första gången under månaden - det var mestadels stressigt och ångestladdat för att jag var rädd för att göra fel och ta sönder någon dyr komponent. Förutom att jag hade lite strul med CPU-kylaren och nästan fick hjärtattack så lyckades jag bygga ihop datorn så att den fungerat felfritt sedan dess. Skulle inte rekommendera någon som läser detta att köpa en dator i delar och bygga själv - nästa gång jag köper ny dator så blir det då färdigbyggt. Det må vara lite dyrare men det sparar mycket stress och ångest samt att det är enklare med garantin om det skulle vara något som inte funkar som det ska.
November
Vid denna tid hade jag gjort klart den förra kursen och börjat uppföljaren till kursen om "Omsorg" samt att det var dags att bege sig ut på VFU 3. Denna praktikperiod var full av lek och kreativa aktiviteter och det var en rolig förskola att göra praktik på, även om det var svårt att hitta i de labyrintiska lokalerna under den första veckan.
December
Detta år blev det för mig och Denise att fira jul isär, med våra respektive familjer. Julfirande är inget som är superviktigt för min del, men det är trevligt att passa på att umgås samt gott med julmat.
En av månadens höjdpunkter var att börja spela igenom Dark Souls III med Cindy - har varit en riktigt rolig resa igenom spelet och ett roligt sätt att umgås på. Dark Souls 3 är ett fantastiskt spel.
Nyårsafton spenderades hemma med Denise och Atlas. Efter att ha irrat omkring i nästan två timmar lyckades jag med mitt uppdrag att köpa kött från anka som vi skulle ha till huvudrätten. Blev ett mysigt och avslappnat slut på året.
År 2020
Januari
Året började med att jag stod inne i Luleå centrum, vid södra hamn, och kikade på kommunens fyrverkerier. För en gångs skull var det inte iskallt på nyårsafton, vilket gjorde upplevelsen trevligare än vanligt.
Januari fortsatte med att en ny kurs på min utbildning mot att bli förskollärare började "Leken som lärande och meningsskapande" - lära sig om lekens betydelse för barn i förskolan. Rätt intressant. Under fritiden var jag hemma och spelade VR för det mesta - Beat Saber är riktigt kul. I slutet av månaden var jag ute och genomförde en fältstudie på en förskola här i Luleå.
Vid detta läge började viruset spridas på andra sidan jordklotet, men det hade jag nog ingen vetskap om under årets första månad. Det är lite märkligt att tänka tillbaka till denna månad och hur "normalt" allt var gällande hur man tänkte kring vardagen och vad som skedde kring resten av världen, jämfört med resten av året..
Februari
Under denna månad gick jag ut på förskollärarprogrammets första VFU - Verksamhetsförlagd utbildning, eller lättare sagt - praktik. Praktiken skulle vara hela februari och en bit in på mars. Det som var lite märkligt gällande praktiken för min del var att jag vart placerad på förskolan som varit min tidigare arbetsplats - där jag jobbat i nästan ett helt år för inte längesedan. En vanlig bild av praktikanter är att de kanske är en aning blyga, tillbakadragna och passiva. Men för min del kändes det lite som att komma tillbaka till jobbet igen, bara att jag inte fick betalt för min tid. Det var en lite konstig känsla men ganska kul ändå - jag försökte göra det bästa av situationen genom att verkligen försöka jobba med min egen pedagogik och försöka genomföra aktiviteter som kräver en del planering.
Jag vet att nyheterna om coronaviruset kom medan jag genomförde min VFU men jag minns inte om det var i slutet av februari eller i början av mars. Jag minns hur vi pratade om nyheterna på förskolan, att jag hade en tanke om att det skulle kunna vara ett virus som skulle kunna spridas globalt. Att jag tänkte på detta vis var nog delvis på grund av att jag spelat ett spel som heter Plague Inc. - som går ut på att designa ett virus som sprider sig över hela världen och utplånar mänskligheten. Det spelet ger en förståelse och känsla för hur ett utbrott på en enskild plats så småningom kan sprida sig runt hela världen. Jag minns hur överraskade vi var att höra nyheterna om hur den kinesiska regeringen beslutade om att sätta 70 miljoner människor i karantän eller lockdown - det var nog ungefär då jag började inse allvaret och risken för en kommande pandemi. Speciellt efter det plötsligt explosionsartat började spridas i Italien..
Mars
Mars var nog en av årets mest intensiva och längsta månader. Det började kännas som att världen kokade och vändes upp och ner samtidigt. Hela världen verkade under denna månad varva upp gällande förvirring, förberedelser, stress och rädsla.
Min upplevelse av läget var att det var en spännande tidsperiod. Plötsligt var det riktigt intressant att följa nyheterna - det kändes som att läget ändrades varje dag. En period kollade jag dagligen på nyheterna samt Folkhälsomyndighetens presskonferenser för att försöka ha koll på läget och förhoppningsvis ta del av någorlunda vettig och sanningsenlig information.
En annan källa till information har varit att lyssna på podcasts - vilket jag inte alls gjorde lika mycket under föregående år. Främst har jag lyssnat på "Making Sense - with Sam Harris", "P3 Dystopia", "Creepypodden", "Joe Rogan Podcast" och "Lex Fridman Podcast". Enligt Spotifys sammanfattning av år 2020 hade jag lyssnat, om jag minns rätt, kring 18 000 minuter/300 timmar/12,5 dygn podcasts i år. Det jag jag gillar med podcasts är att ta del av långa detaljerade diskussioner av intressanta ämnen - att lära sig nya saker och få nya perspektiv på världen, samtidigt som man diskar, städar eller är ute på promenad.
Under mars tog jag en hel del promenader ute på isen - vårsolen var riktigt skön efter den mörka vintern.
April
I slutet av mars/början av april spelade jag och Denise nya Animal Crossing tillsammans. Det var roligt och intressant till en början men blev med tiden tråkigt och frustrerande på grund av att det inte fanns något meningsfullt att göra i spelet, samt att spelets design och UI (user interface) är frustrerande på många sätt. På Steam spelade jag "The Binding of Isaac".
Gällande plugget så läste jag två kurser under denna period - Vetenskapsteori & Natur och teknik - vilka båda övergick till att studeras över distans istället för att ske på universitetet. Jag märkte att jag trivdes rätt bra överlag med att plugga på distans. En lite annorlunda uppgift i kursen "Natur och teknik" var ett odlingsprojekt där jag odlade tre olika grupper Basilika - en grupp som skulle vattnas med vatten, en som skulle vattnas med kaffe och en som vattnades med energidryck. Resultatet var att den som vattnades med energidryck möglade och växte sämst medan de andra två grupperna växte ungefär lika bra. Jag hade aldrig odlat något förut, så det var rätt spännande att prova på - att se sina plantor komma upp genom jorden och växa för första gången.
Både jag och Denise har växt upp tillsammans med hundar i familjen och vi hade under en lång tid pratat då och då om att det vore trevligt att skaffa hund någon gång. I samband med pandemin - vilket gjorde att vi båda fick plugga på distans, samt att vi kom överens om att vi inte skulle sommarjobba så insåg vi att vi hamnade i ett läge då det var bra tillfälle för oss att skaffa hund. Efter en stunds letande fick vi tips om en kull långhåriga schäfervalpar som fanns nere i södra Sverige som skulle vara klara att hämtas i början av maj. Vi fick veta att en av valparna fanns kvar tillgängliga och bestämde oss i samma veva för att köpa valpen som senare skulle bli vår familjemedlem "Atlas". Det var inte optimalt att inte ha möjlighet att träffa valpen innan vi tog beslutet men Atlas kom inte heller från en total främling - så vi tog chansen. Resten av april och första halvan av maj månad spenderades genom att längta efter honom, köpa hundgrejer och förbereda sig så gott vi kunde på hur vi skulle ta hand om honom.
Maj
Första halvan av månaden spenderades genom att förbereda inför att ha hand om en hundvalp och vattna min basilika med kaffe och energidryck.
På förmiddagen den 22 maj åkte vi och hämtade vår hundvalp och började den långa bilresan hem till Luleå. Det var några gnälliga första timmar men under större delen av resan höll han sig lugn i bilen. Hemfärden var lång och utmattande och drog ut på tiden då vi fick stanna på var och varannan rastplats för att det inte skulle hända någon olycka inne i bilen - valpars blåsor kan vara oförutsägbara. Resan gick bra ändå och vi kom fram sent på natten.
Nu började en riktigt utmattande period av lite sömn, nattliga promenader, ständigt vaktande på om han skulle behöva gå ut, ständigt vaktande så han inte biter sönder möbler, skor och liknande. Trots att både jag och Denise tagit hand om valpar tidigare så hade vi båda glömt bort eller förträngt hur jobbigt det var. Förstår inte dom som skaffar en hundvalp för att dom är söta och sedan gör sig av med dom när dom växt upp - det är ju då den något enklare perioden börjar. För att inte tala om hur moraliskt fel det är att bara skaffa hund för att ha den under valpperioden.
Med tiden upptäckte vi att vi hade en busig, morgonpigg, lättlärd och bestämd kille som älskar vara ute i skogen och studsa omkring.
Juni
Början av juni spenderades med att bli klar med plugget inför sommarlovet. När det var klart var vi leds på att gå upp och ner för trapporna i lägenheten och åkte till tornedalen där Atlas kunde vara utomhus mer fritt. Det var en varm månad och det var en ständig kamp att hålla nere temperaturen på vår lilla hund med sin varma valppäls - kändes som han ständigt halvt höll på att svettas ihjäl. En jobbig överraskning var att det var vidrigt mycket myggor detta år.
Juli
Senare halvan av juni och första halvan av juni spenderades ungefär likadant - värme, bad, mygg och lugna dagar. Trots det minns jag att både jag och Denise ändå kände oss utmattade av att ta hand om Atlas - det tog ganska länge innan han kunde sova hela nätter utan att behöva gå ut.
Mot slutet av juli var jag ute och plockade hjortron och vi åkte ner till södra Sverige för att vara med på dop.
Augusti
Kring denna tidsperiod fick min familj semester och anslöt sig till oss i Tornedalen. Mina föräldrar fick också göra en liknande resa som oss ner till södra Sverige för att hämta en labradadorvalp. Så det var mycket hundar, värme, bad och öl hemma på gården resten av augusti. Sen gällande pandemin så var det ju inte heller tanken att man skulle åka runt och göra så mycket grejer heller. Jag var ute och plockade kantareller en sväng - som i skrivande stund fortfarande ligger i frysen (hoppsan!).
September
Denna månad började jag och Denise studera igen. Jag började läsa kursen "Estetiska lärprocesser" och fick syssla med måleri, teckning, göra skulpturer, dreja, spela musik, dramaövningar och liknande. Rolig kurs!
Enligt Steam hade jag mer eller mindre ett uppbehåll från datorspel från maj - augusti. Någon gång tidigare under året vet jag att jag spelade igenom Zelda: Breath of the Wild - vilket visade sig vara ett av mina favoritspel någonsin. Under augusti spelade jag igenom sista delen av serien STALKER - Clear Sky. Efter skolstarten vart det mer slöspelande av Bloons TD 6 och en del Payday 2.
Vid det här laget började Atlas bli en stor pojke och vi fick byta ut hans sele och halsband.
Oktober
Den 9 oktober hände det - jag fyllde 30 och vart officiellt halvgammal. Jag hade tidigare föreställt mig att mitt 30-årsfirande skulle ske i någon form av stor fest, kanske tillsammans med andra vänner som också fyller 30 ungefär samtidigt. Men nu var det pandemi, den eventuellt mest festsugne av mina vänner hade nyss blivit farsa och när det väl började närma sig så kändes det mest jobbigt att anordna något själv. Så i slutändan blev det bara lite vanligt födelsedagsfika och kommunikation online istället. Helt okej det med, men inte riktigt som jag föreställt mig det under tidigare år.
Annars var det mest vanlig vardag under oktober - plugg och datorspel. Gällande datorspelen fick jag något ryck och började spela igenom flera titlar som jag länge tänkt jag skulle ta mig igenom - som Metro 2033 och Last Light, Titan Quest och Torchlight 2.
November
November var också väldigt mycket vardag. Jag har under årets gång sett massa exempel och hört på människor som beskriver hur stor påverkan pandemin har haft på deras liv och ärligt talat har jag haft en aning svårt att relatera. Karantän och lockdown (inte för att Sverige har haft det på allvar men..) råkar passa min livsstil jag haft även under tidigare år. Som jag skrev i slutet av förra årets blogg så ägnar jag en hel del tid framför tangentbordet, så att stanna hemma är som inga större problem. Förutom ett stort bibliotek med ospelade spel så brukar jag umgås med en majoritet med mina vänner online även när det inte är pandemi. Och med facit i hand så var det tur att både jag och Denise valde att studera under denna period - annars hade det varit risk att vi blivit eller varit arbetslösa och "slösat bort vår tid" under 2020. Nu hade vi en säker inkomst och något vettigt att göra samtidigt som många andra (t.ex. inom restaurangbranschen) vart av med jobben. Så ja - personligen så var pandemin inte direkt världsomvälvande - men jag hade nog umgåtts med vänner IRL mer om det inte varit pandemi.
December
Från början var tanken att vi skulle åka ner till södra Sverige för att fira jul men det blev inställt av olika anledningar, bland annat på grund av coronaviruset. Istället blev det väldigt casual julfirande hemma i lägenheten bara - vilket var rätt skönt ändå. Jag är inte så mycket för julen. Gällande nyår åkte vi iväg till byn och firade med min familj, vi visste inte riktigt hur alla hundar skulle reagera gällande raketerna. Det visade sig att dom inte brydde sig så mycket, vilket var skönt.
Sammanfattningsvis har det varit ett väldigt intensivt år gällande allt som hänt kring världen - jag var allvarligt beredd på att Trump skulle starta inbördeskrig i USA efter hans förlust i presidentvalet (vilket det i och för sig inte är för sent för ännu, nu när han ska avsättas inom kort?). Pandemin var ingen katastrof för mig personligen. Hela sommaren gick mer eller mindre åt till att uppfostra och ta hand om Atlas. Och senare halvan av året gick ut på att fortsätta studera - som planerat.
I skrivande stund känner jag mig en aning apatisk gällande 2021. Alla i min närmiljö överlevde pandemin, 2020, utan större problem. Jag förutser att pandemin kommer fortsätta mer eller mindre under hela 2021. Jag kommer antagligen fortsätta plugga resten av året - vilket känns säkert men inte superspännande. I skrivande stund är det mitten av januari - mörkt och kallt ute - vilket jag tror påverkar mitt humör mycket mot det negativa. Det känns som att livet rullar på liksom, samtidigt som man aldrig riktigt vet vad som kommer hända - efter att ha lyssnat alla avsnitt av P3 Dystopia (min favoritpodcast) så kan jag se en mängd eventuella risker för hela samhället och planeten. Men det löser sig nog. Man får hoppas på det bästa och försöka göra någonting bra utav varje dag.
År 2019
Januari
Det nya året började och jag och Denise var nere i Gimo och hälsade på hennes familj. Början av året var inte så rolig med tanke på att en av våra gerbiler - Artoo samt min familjs hund Tessy hade gått bort kring jul. Som jag avslutade förra bloggen så lyckades vi hitta en lösning så att vår andra gerbil - BB8 (BeeBee) - inte skulle bli ensam. Lösningen var att åka och köpa två små nya gerbiler, som fick heta Leoric och Deckard Cain (Cain), som han kunde ta hand om och som skulle bli hans nya flock. Vi var oroliga för att detta inte skulle fungera - att han skulle vara agressiv mot de nya gerbilerna - men det gick oväntat bra, de kom väldigt bra överens direkt. I skrivande stund har dom varit tillsammans med deras nya flock i över ett år nu utan problem :).
Så småningom åkte vi tillbaka upp till Luleå och vardagen började rulla på igen. Jag fortsatte mitt jobb som barnskötare på Strandens förskola.
Under januari fick jag tydligen lust att spela om The Elder Scrolls V: Skyrim och gjorde detta som en "Sneaky Archer" som alla pratar om. Vissa spel spelar man igenom en gång och känner sig nöjd sen, andra spel återvänder man till år efter år på grund av att man är bekväm vid att spela igenom dom. Man behöver inte lära sig alla system, items, quests och hur världen fungerar - utan det är bara att sätta sig ner och ta sig igenom det. Skyrim är helt klart ett sådant spel för min del.
Februari
Från början var tanken att jag tillfälligt skulle jobba som vikarie inom förskola samtidigt som jag sökte jobb mot min beteendevetarexamen i psykologi. Jobbsökandet drog ut på tiden då jag skickade in ansökningar men fick få svar. Det första dilemmat uppstod när jag fick jag erbjudande om ett långtidsvikariat på en förskola som skulle vara till sista januari 2019. Efter en stunds velande valde jag att acceptera erbjudandet då det visade sig att jag trivdes att arbeta på förskola - jag intalade mig att jag skulle kunna söka jobb under tiden ändå. Med facit i hand blev det inte så mycket jobbsökande, utan istället började vardagen rulla på och jag gick istället in för jobbet.
När slutet av januari närmade sig uppstod nästa dilemma då jag fick erbjudande om att fortsätta mitt vikariat fram till då barnen går på sommarlov. Det var verkligen inte tanken att jag skulle bli kvar så länge som vikarie, men då jag trivdes på mitt jobb så tackade jag "ja" även till dettta erbjudande. Det var på sätt och vis skönt att veta hur livet skulle se ut fram till dess. Det är inte så kul att sitta hemma under vintermånaderna dag ut och vänta på svar från jobbannonser.
Under februari spelade jag och Denise igenom Far Cry 5 tillsammans - inte allt för djupt men väldigt underhållande spel som var riktigt kul att ta sig igenom med någon annan :).
Mars
Tror inte det hände så mycket speciellt under mars månad, inget jag kan minnas åtminstone? När jag skriver dessa årsbloggar kollar jag omkring på olika ställen för att försöka minnas vad jag gjorde och under vilken månad. Det innebär att jag kikar på statusuppdateringar på Facebook, bilder på telefonen och andra spår som är datummarkerade. Nackdelen med denna approach för min del är att jag spenderar så lite tid på att skriva vad jag gör på sociala medier eller att ta bilder under vardagen. Mars var antagligen en månad då vardagen rullade på för det mesta.
Gällande spel så spelade jag och Denise igenom Far Cry: New Dawn och min syster lärde mig hur Ark: Survival Evolved fungerar.
April
Nu när sommaren började närma sig började jag fundera mycket kring vad jag skulle göra till sommaren och resten av året. Jag bestämde mig för att försöka få något sommarjobb som skulle kunna fungera som en fot in och förhoppningsvis kunna leda till fortsatt arbete till hösten. Jag var därför inte ute efter att sommarjobba med vad som helst, utan försökte tänka mer långsiktigt i mitt jobbsökande. I första hand höll jag ögonen öppna för jobb mot min examen men efter att som enhetschef nästan blivit utbränd under 2018 var trivseln på arbetet en högre prioritering än en hög lön.
Under denna tid började det bli tydligt att Denise skulle jobba som väktare på Facebooks serverhallar till sommaren. När jag tänkte igenom det kom jag fram till att det var ett jobb jag antagligen hade kunnat trivas med - även långsiktigt. Jag skickade in ansökan och fick komma på intervju. Jag fick senare höra att de fått en bra bild av mig på intervjun och varit nära på att anställa mig men precis under den perioden sa Facebook upp kontraktet med dem och sökte sig till ett annat väktarföretag. Så det blev ingenting av det för min del.
Maj
Den 11 maj gifte jag mig med Denise. För er del kanske det beskedet kom plötsligt men det var något vi diskuterat och övervägt länge. En stor del av beslutet var relaterat till att vi i framtiden vill köpa ett boende och när man gör ett så stort köp tillsammans är det en fördel att antingen göra ett samboavtal eller vara gifta. Gällande det kom vi fram till att gifta sig även hade andra fördelar jämfört med ett samboavtal, så det var något som ledde oss till beslutet. Förutom köp av boende finns det andra praktiska fördelar för att inte tala om att det finns fin symbolik i att gifta sig :).
Vi var överens om att inte anordna något stort bröllop utan utförde vigseln på stadshuset istället, för att sedan bjuda våra vittnen på middag efteråt. Det var ett skönt och avslappnat sätt att göra det på.
Den 18 maj var jag och Denise förbi på ölmässa här i Luleå. Vi bestämde oss för att besöka den tidigt på dagen, nära öppettiden, vilket jag har för mig var vid 10-11 på förmiddagen. Detta ledde till att vi några timmar senare, efter att ha "smakat" på närmare tio olika sorters öl och annan alkohol var, hade hunnit bli hyffsat berusade. Det var märkligt att promenera hem full mitt på dagen, för att sedan fortsätta dagen som vanligt. Fylla är ju som annars oftast förknippat med fest och brukar sluta med att man går och lägger sig. Istället kom bakfyllan lagom till kvällen, vilket kändes rätt upp-och-ner. Betyg - 10/10 - would go again. Antagligen blir det att besöka årets ölmässa också :).
Juni
Sommaren och slutet av min anställning på förskolan närmade sig. Av olika anledningar blev det inget av med sommarjobb för min del detta år. Med tiden började jag ställa in mig på att vara arbetslös, eller som jag såg det, ha semester under sommaren. Denise hade dock sommarjobb här i Luleå, vilket ledde till att vi var begränsade i vilka aktiviteter vi kunde utföra under sommaren. Under större delen av sommaren trivdes jag med att vara hemma här i Luleå och vara fri att spendera mina dagar hur jag ville. Jag passade på att spela igenom spel jag inte haft tid eller energi till tidigare - som Prey, Outward, Bloodborne och Star Wars: Knights of the Old Republic II. Samt att agera "hemmafru" till Denise medan hon jobbade.
Jag åkte även ner till Umeå och firade midsommar med Cindy - vilket var awesome. Vi drack öl, käkade god mat och spelade bland annat igenom What Remains of Edith Finch - riktigt bra spel!
Juli
Juli fortsatte i ungefär samma drömlika tillstånd som juni. Jag passade på att använda tiden och energin för att spela, vara ute, umgås med släkt och familj, ha kontakt med vänner och göra annat som gör mig lycklig.
Sommaren i Sverige är ju dock inte så lång och jag började fundera på hösten och framåt. Det som låg närmast var att återgå till samma tankar som tidigare - försöka hitta ett jobb jag skulle kunna trivas med långsiktigt, helst gentemot min examen. Så jag började hålla ögonen öppna på jobbmarknaden under denna månad. Jag kan avslöja att det inte händer så mycket på den under semesterperioderna dock.
Jag och Denise spelade klart Borderlands 2 DLC'er under juli - Assault on Dragon Keep var överlägset bäst.
Augusti
Efter att ha varit ledig i två månader började jag känna mig lite skyldig av att inte göra så mycket vettigt om dagarna. Jag ägnade större fokus åt att söka jobb men påmindes om att jobbsökande är en utdragen och själadödande process som i stort går ut på att vänta och aldrig få svar, samt bli nekad utan att ha någon aning om varför - var det för att mitt CV var dåligt? Eller det jag skrev eller formulerade mig i mitt personliga brev? Råkade jag sakna någon specifik kurs eller förmåga? Hade någon redan fått tjänsten internt och de var tvungen att lägga ut annonsen på grund av regler? Var den som fick tjänsten istället för mig mer kompetent eller helt enkelt hade bättre relation med människorna på företaget? - - Det är nästan omöjligt att veta om man ska ta det personligt eller inte när ens ansökan blir nekad, utan feedback är det svårt att förbättra sina kommande ansökningar. Det hjälper inte heller att det är väldigt luddigt att söka jobb som beteendevetare - det gäller verkligen att sälja sig själv och motivera hur min examen är relevant mot någon som oftast inte har någon aning om vilka kompetenser min examen innebär.
Mot slutet av månaden kändes det inte som att jag kommit någon vart med jobbsökandet. Denise kollar spontant upp utbildningar och ser att förskollärarutbildningen på LTU fortfarande är öppen för sen ansökan. Efter en stunds funderande skickar jag in min ansökan om att få börja på programmet. I en Facebookstatus sammanfattar jag bättre hur jag tänkte men kortfattat gjorde jag det för att kunna jobba med ett yrke jag mer eller mindre vet att jag trivs med och som kommer ha brist på personal i framtiden - tydligt vad man blir och lätt att få jobb. För att inte tala om att andelen manliga förskollärare i Sverige är cirka 4% - det är en fördel med manliga förebilder för barnen på förskolan.
Jag var en sväng till den lilla festivalen Musikens Makt och kollade ett band jag upptäckt och lyssnat på mycket under året: Junior Brielle. Det var kul att se dem live när man har alla deras låtar så färskt i minnet.
Jag spelade bland annat även igenom Dishonored 2 och Dead Cells under månaden - båda var riktigt bra!
September
En vecka efter min ansökan fick jag besked om att jag fått en plats på förskollärarprogrammet och var plötsligt student igen. Det tog ett tag att ställa om hjärnan till den rollen igen och måla upp en bild av hur man ska förhålla sig till framtiden enligt denna nya väg. Den första månaden på universitetet var rätt intensiv men så fort hjärnan hunnit hänga med kom jag snabbt in i rollen som student, vilket jag trivs med. Det var härligt att åter igen ha en tydlig vardag med grupparbeten, studentlitteratur och att befinna sig på universitetsområdet igen.
Med allt plugg hann jag inte spela lika mycket längre men hann åtminstone en runda i Civilization V där jag vann en vetenskapsseger genom att bygga och skicka iväg ett rymdskepp till Alpha Centauri. Civilization är ett otroligt bra spel för att lära sig historia och få en känsla av mänsklighetens utveckling.
Oktober
Denna månad fyllde jag tjugonio, vilket inte var så spektakulärt. Det bästa med födelsedagen var att jag kunde önska mig biljetter till tre konserter som skulle ske här i Luleå. Den första var några dagar efter min födelsedag och bestod av metalbanden Cult of Luna, This Gift is a Curse och Blodet. Riktigt trevliga och stämningsfulla konserter. Jag fortsatte plugga och började bli varm i kläderna igen i rollen som student och märkte att mina kunskaper i psykologi och vetenskapsteori var väldigt användbara även på förskollärarprogrammet.
Under oktober försökte jag ta mig genom Darkest Dungeon men kom inte så långt, det spelet är så sjukt svårt.
November
Tidigt i november gick jag på den andra av vinterns tre konserter - Lars Winnerbäck. Riktigt trevlig och bra konsert som vanligt. Senare var jag på den tredje och sista konserten för året - Melissa Horn - bra konsert, men att det var sittplatser förstörde stämningen lite - publiken var så stela.
Under månaden återvände jag till ännu ett av mina "bekvämvlighetsspel" - Fallout 4. Det var riktigt kul att spela igenom det igen och dess DLC'er för första gången.
Jag kollar överlag inte lika mycket film eller serier som tidigare, och har inte någon smidig lista som visar allt jag kollat på under året. Men filmerna och serierna jag uppskattade bäst under året är ungefär följande:
Avengers: End Game - kul att se slutet på Avengers/Marvel-serien som byggts upp under tidigare år. Inte lika bra som Infinity War enligt mig.
Hereditary - Tror jag såg denna under 2019? Hur som helst den bästa, mest imponerande och mest skrämmande skräckfilm jag kanske någonsin sett.
Game of Thrones, säsong 8 - som End Game - kul att se slutet på serien även om säsongen i sig var lite av en besvikelse. Jag gillade den dock mer än vad många andra verkade göra. Kändes som att den hade behövt typ fyra avsnitt mer istället för att stressa igenom alla händelser.
Joker - Intressant film som gjorde mig en aning förvirrad när jag gick ut från biografen - vad var egentligen meningen med filmen? Efter att ha funderat själv och kollat runt på YouTube har jag hört olika sätt att tolka filmen på - ingen av tolkningarna gjorde att jag uppskattade filmen så mycket mer dock. Jag hade höga förväntningar på filmen som den inte lyckades leva upp till. Jag anser att filmen är bra, men inte så fantastisk som många andra verkade tycka.
Gällande musik har jag fortsatt lyssnat på en hel del synthwave och metal under året men har kanske börjat lyssna aningen mer pop också - som till exempel det svenska bandet Junior Brielle (fantastiska melodier och refränger), Billie Eilish (känns som att man är typ 20 år för gammal för att lyssna på henne men hon har en del bra låtar) och Dorian Electra (galen transsexuell popartist - musikvideon till låten Flamboyant är fantastisk).
Jag läser tyvärr inte så mycket böcker längre för det mesta, förutom studentlitteratur nu då. En av de få, men även mest spektakulära och intressanta, var att läsa igenom "House of Leaves". Boken är ett enda stort pussel och är skriven utifrån perspektivet: en man i 25-30 års åldern hittar en kista med anteckningar, anteckningarna efterlämnade av en död (till synes galen) man som inte längre lever, anteckningarna handlar om en dokumentär, dokumentären eller dess regissör och skapare verkar vara påhittade, dokumentären handlar om ett hus där det plötsligt öppnas upp en mörk korridor som leder till en oändlig labyrint av gångar, salar och trappor, i dokumentären utforskar dom denna labyrint. Delar av boken består även av brev där det är oklart vem som skrivit dem och vem dom är skrivna till. Det hör till att huvudpersonen av boken bryter den fjärde väggen och medger att allt han skriver inte är sant - vilket gör att man måste ta allt man läser med en nypa salt. Boken använder också layout av text på ett sätt jag aldrig sett förr. Riktigt intressant läsning!
December
Studierna fortsatte och rullade på. Jag genomförde min första fältstudie, vilket var spännande och lite märkligt. Julen spenderades här uppe i Norrbotten med familj och släkt - ganska standard med julbord, choklad och spela Bingolotto på uppesittarkvällen (man får offra sig ibland). Nyårsafton var rätt avslappnat med god mat, trevligt sällskap, brädspel och en färd in till Luleå centrum för att kolla på kommunens fyrverkerier. Det var skönt att det inte var så kallt för en gångs skull.
Vi passade på att köpa ett VR headset - Oculus Rift S - på Black Friday och det har varit awesome att ha möjligheten att spela VR hemma. Det är verkligen en helt fantastisk upplevelse alla bör prova på någon gång. Den i övrigt bästa spelupplevelsen i år var att spela igenom Bloodborne tillsammans med Cindy - sjukt bra spel på många sätt.
Sammanfattningsvis har 2019 varit ett mestadels bra år. Motgångarna jag haft har varit relativt små och det känns som att jag genom att börja studera till förskollärare hittat en bra väg att följa framöver. Bara värdet av att veta vad man ska göra här i livet ska inte underskattas. En stor del av året har spenderats hemma vid datorn, vilket jag kan förstå låter tragiskt för vissa, men det är tid jag inte ångrar. Jag trivs vid tangentbordet och mina spel trots allt. Jag skulle nog vilja resa mer framöver men som det varit fram och tillbaka med jobb under de senaste åren har jag inte riktigt känt att det är rimligt att spendera mycket pengar på resor när man inte har en förutsägbar inkomst.
Jag känner mig optimistisk och ser fram emot vad 2020 har att erbjuda :).
År 2018
Än en gång är jag nu sen med att skriva denna blogg - men det börjar nästan bli tradition vid det här laget. Så.. låt oss sammanfatta år 2018´.
Januari
Vid tolvslaget stod jag, Denise och vår vän Patrik ute i kylan på mjölkuddsbanken (den långa raksträckan mellan Luleå Centrum och vårt bostadsområde) och insåg att vi inte skulle hinna fram till kommunens årliga fyrverkeri. Så vi bestämde oss för att fira nyåret där och då, och öppnade vår flaska med mousserande vin för att sedan skicka runt den till den var tom. Efter det vandrade vi omkring en stund innan det var dags att bege sig hemåt igen. Inte de bästa första timmarna jag spenderat av ett nytt år, men ändå helt okej.
Under Januari hade vi fortfarande en del kvar att ordna efter bilolyckan (då vi kolliderade med en älg). Vad som hade varit en väldigt jobbig händelse vände till något positivt när vi köpte en ny bil under början av månaden. Bara en sån sak som att ha bluetooth i bilen var riktigt trevligt. Att ordna en ny bil var den sista grejen vi behövde fixa relaterat till olyckan så när vi väl hade bilen kunde vi äntligen lämna tankarna kring händelsen bakom oss.
Under månaden jobbade jag fortfarande kvar som enhetschef under personlig assistans men om jag minns rätt så hade jag sagt upp mig vid denna tid. Jag och min chef kom överens om att jag skulle jobba fram till den sista februari innan jag kunde sluta. Min arbetssituation under denna tid bestod därför i att känna mig i närheten till att bli utbränd, se fram emot dagen då jag inte behöver sköta alla ansvar som ingår i jobbet, försöka så gott jag kunde med att sköta alla dessa ansvar och förbereda så att min efterträdare har en chans att klara av dens jobb när den väl tar över. Sammanfattningsvis var min motivation till att arbeta nere på botten och i stort sett varje dag jag satt på bussen på väg till jobbet hade jag ganska rejäl ångest. För att inte tala om att jag brukar vara mer nedstämd under denna kallaste och mörkaste tid på året.
Februari
En av de värsta sakerna med min upplevelse av att vara på gränsen till att bli utbränd berodde på den ständiga saknaden av energi efter jobbet och under helgerna. Efter att ha spenderat morgonen med ångest, åtta-nio timmar av arbetsdagen med att må dåligt och känna sig misslyckad brukade jag komma hem och känna mig helt utmattad. För trött för att orka med hushållssysslor och nöjen - som att spela eller kolla på film eller serier. Istället ville jag mest gå och lägga mig tidigt för att orka med nästa dag. Efter några månader av denna hemska cykel började jag känna att jag inte längre hade något liv. Mina tidigare fritidsintressen och det mesta av vad som varit positivt med livet orkade jag inte med längre. Istället var det jobbet, som jag inte stod ut med, som tömde mig på allt jag hade och ständigt snurrade omkring i mitt huvud.
Ungefär så såg februari ut för min del. Men när månaden var över så slutade även min anställning och jag lämnade mitt kontor med ett stort leende. Jag kände mig fri igen och skulle börja kunna leva igen.
Mars
Min plan för vad jag skulle göra under den kommande tiden var att under åtminstone de första två veckorna försöka leva med så få krav på mig som möjligt. Att bara kunna ta dagen som den kommer och göra vad jag känner för. Tekniskt sett var jag arbetslös men jag såg det som att jag hade semester/rehabilitering. Så under den första tiden satt jag nog mest vid datorn, kollade YouTube och spelade, samt var ute och promenerade de dagar då det var fint väder ute. Det var en väldigt behaglig tid i jämförelse med hur jag hade haft det bara någon vecka tidigare.
Efter en tids lugn tog jag beslutet att lära mig producera elektronisk musik. Jag började med att kolla tiotals videor på YouTube för att få en bild av vilken slags utrustning och program man behöver samt för att kunna bestämma mig vilka specifika produkter jag skulle behöva skaffa. Kortfattat insåg jag att jag skulle behöva följande: En dator (vilket jag redan hade), ett program för att skapa musiken i (Digital Audio Workstation - DAW) och slutligen någon slags kontroller/instrument för att kunna spela toner eller trummor på - och att detta skulle vara kompatibelt med den DAW jag väljer.
Efter mina efterforskningar valde jag Ableton Live som DAW och Ableton Push 2 som MIDI-kontroller. Det var ett av de dyrare alternativen men jag tänkte att om jag nu ska lära mig detta så ska jag inte kunna skylla på att mina förutsättningar var dåliga. När beslutet var taget var det bara att beställa utrustningen och vänta..
April - aka - "Utdraget rabblande om mina försök av att lära mig att producera elektronisk musik" - skippa denna månad om detta låter tråkigt
Självdisciplin har tidigare varit min största svaghet när jag har försökt lära mig ett instrument (bas, gitarr). Det börjar med att jag skaffat mig utrustningen och känt mig exalterad över att lära mig någon av mina favoritlåtar eller åtminstone kunna spela någonting som man känner igen. Jag tror dock att detta är lite fel ände att börja med, eftersom det som hände var att jag inte riktigt insåg hur svårt det skulle vara att överhuvudtaget kunna spela någonting på ett instrument. Jag hade inte riktigt räknat med hur frustrerande det är att vara dålig på ett instrument - veta hur man vill att det ska låta men oavsett hur mycket man fokuserar vara oförmögen till att framföra något som ens är i närheten av det. Jag insåg inte heller hur många timmar av regelbunden träning som skulle krävas för att bli bättre. Så resultatet blev att jag under en tid lite osystematiskt och sporadiskt satte mig ner och försökte öva på mitt instrument, blev frustrerad över att det inte gick bra, och snabbt slutade öva. För att efter ett tag tappa motivationen helt och låta instrumentet bli liggandes någonstans.
Jag insåg allt detta innan jag började lära mig producera elektronisk musik. Men jag tänkte att skillnaderna denna gång skulle vara att jag är mognare som person, har bättre kunskaper om musik överlag, nu hade en vardag då jag verkligen hade möjlighet att fokusera på att lära mig samt att det är ett större fokus på att lära sig ett program (för att kunna göra elektronisk musik) istället för att lära sig motorik och muskelminne (för att lära sig spela bas eller gitarr).
Så hur gick det då? Sådär, måste jag säga.. Lärprocessen för elektronisk musik har helt klart varit roligare och överlag gått bättre än tidigare men jag har ändå haft problem med självdisciplinen. Bland annat har det varit svårt att lära mig att arbeta effektivt i programmet och jag insåg efter ett tag att bättre kunskaper om musikteori hade varit en fördel.
En annan intressant insikt var hur processen och verktygen man använder påverkar det man producerar. Det jag menar är att musiken jag skapar i slutändan kommer att bli väldigt annorlunda beroende på om jag sitter för mig själv i lugn och ro och försöker komma på melodier jämfört med att om jag sitter vid datorn, i programmet, och skapar melodier genom att pröva mig fram på min Push 2. Innan jag började lära mig om elektronisk musik föreställde jag mig att det skulle vara någorlunda enkelt att överföra mina idéer som jag hade i huvudet till programmet, bara jag hade rätt verktyg och kunskaper om hur jag använder verktygen. Men i praktiken, när jag väl sitter där i programmet så är det svårt för mig att hålla kvar min idé jag hade från början under tiden jag prövar mig fram med olika instrument, trumtakter och annat. Det är som att idén försvinner under tiden jag försöker skapa den, och efter ett tag sitter jag mest och känner mig förvirrad och vet inte vad det var tänkt att jag skulle göra. Jag behöver hitta ett bättre sätt att arbeta på helt enkelt.
Än så länge har det gått lite trögt med min musikproduktion men jämfört med tidigare försök att lära sig instrument så känner jag inte att jag har gett upp helt ännu. Jag känner mig fortfarande rätt motiverad att skapa egna låtar jag kan känna mig nöjd över men har lite svårt att komma igång och har spenderar för mycket tid åt datorspel och YouTube istället. Slutskrivet om musik nu dock!
Maj
Vid det här laget var känslorna av utmattningssyndrom långt borta och jag mådde mycket bättre. Dagarna rullade som på och jag blev överraskad över att jag inte kände att det fanns nog mycket tid för att hinna med allt jag ville göra. Jag menar, jag insåg att jag aldrig kommer att ha mer fritid än jag hade då, men fortfarande kände jag att det fanns massor av spel och serier jag inte hade tid att uppleva. På något sätt var det som att jag inte fick så mycket mer gjort under min tid som ledig jämfört med hur mycket jag brukar hinna få gjort när jag jobbar - tiden då jag prokrastinerar ökar bara. Vilket är lite tragiskt.
Våren och försommaren var annars en väldigt trevlig period att vara ledig under, att vara fri att när som helst och vilken dag som helst kunna ge sig ut för att promenera eller jogga.
Under dessa månader hade jag så klart haft tankar på vilket mitt nästa jobb skulle bli samt när jag skulle börja med detta. Jag levde på sparade pengar och gick minus flera tusen varje månad - vilket så klart inte är hållbart hur länge som helst. En idé jag hade var att jobba som korttidsvikarie i skola och förskola och när jag väl började känna mig utvilad skickade jag in en ansökan om att göra detta. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle ta två månader för min ansökan att bli hanterad innan jag kunde börja jobba, vilket innebar att jag bara hann jobba några få dagar innan sommarlovet började för skolorna.
Under denna månad skaffade vi även två nya gerbiler: Rocket & Groot. Dessa två krabater skulle så småningom visa sig vara väldigt aktiva, sociala och rymningsbenägna av sig. Men söta är dom ändå :).
Juni
Som arbetslös är sommarjobb ett fantastiskt tillfälle att komma in på en arbetsplats och ha en chans att få förlängt när sommaren är slut. Jag valde dock att inte jobba denna sommar. Under de senaste fem somrarna har jag jobbat mer eller mindre och därmed inte kunnat uppleva sommaren på riktigt. Jag är en person som bor på fel ställe i och med att jag är rätt så trött på kyla, snö och mörker. Därför uppskattar jag verkligen de varma ljusa dagar då man också är ledig, då det är skönt att kunna vara ute i bara t-shirt och shorts och man är fri att göra vad man vill och åka vart man vill. Dessa tankar och känslor var grunden till mitt beslut att vara ledig denna sommar - även fast det skulle bli en stor nackdel yrkesmässigt och ekonomiskt.
Med facit i hand var det en riktigt bra sommar att vara ledig under. Jag tror inte att värmeböljan undgick någon. Så sommaren spenderades med sol, öl och att umgås med familjen för det mesta. Jag ångrar verkligen inte att jag valde att vara ledig denna tid.
Juli
När både jag och Denise nu var lediga samtidigt under en längre period så hade det varit ett bra tillfälle att resa någonstans. Vi funderade och diskuterade kring det men insåg att det skulle bli för dyrt med tanke på att jag varit och skulle vara utan inkomst under en så lång period. Sen var vi lite begränsade av våra två små nya gerbiler som fortfarande behövde bli säkrare, lära sig känna oss och bli handtama. Nej, vi fick försöka hitta på saker som inte låg så långt bort från Luleå och inte kostade så mycket.
En aktivitet som vi båda lärde oss att uppskatta var att spela discgolf. Vi hade prövat det några år tidigare men sedan inte tänkt på det desto mer. Men denna sommar köpte jag ett startpaket och begav mig iväg till en av Luleås tre banor för att spela. Discgolf passade mig väldigt bra med tanke på att det är en väldigt billig sport att börja med - för ungefär 300 kr får man en putter, en midrange och en driver och när man väl har några discar är det bara att bege sig ut till en bana och börja spela. På alla Luleås banor är det gratis att spela dessutom. Jag är inte heller någon tävlingsmänniska direkt så det är skönt att egentligen kunna spela främst mot sig själv och ha friheten att kunna göra egna regler om man så vill det. Det är också en rätt harmonisk sport, så det är också nice. Efter ett tag fick jag även med mig Denise som också lärde sig att gilla aktiviteten. Luleås banor är helt okej dessutom, så det är ett plus.
Augusti
Jag tror att augusti i stort fortsatte i samma spår som resten av sommaren - ledighet, värme, öl, discgolf och umgås med familjen. Trevliga tider helt enkelt. Mot slutet av månaden började förskolorna i Luleå öppna igen och behovet av vikarier uppstod. Efter att ha jobbat några dagar på lite olika ställen fick jag ett längre vikariat på en och samma förskola. Det var skönt att hinna lära sig namnen på personalen och barnen på skolan samt rutinerna så man slapp känna sig så förvirrad hela tiden.
Tanken var att jag nu under hösten skulle söka ett jobb som lämpar sig gentemot min kandidatexamen samtidigt som jag jobbade som springvikarie inom skolorna. Så småningom skulle det visa sig att jobba inom förskola var ett av de roligaste jobben jag haft, och trots att lönen inte kom i närheten av vad jag hade haft som enhetschef så kändes jobbet tio gånger bättre än mitt föregående jobb som chef. Är det en lärdom jag verkligen fått under året så är det att lönen verkligen inte är allt.
September
Så med tanke på tidigare stycke så tackade jag "ja" när jag en dag blev erbjuden ett vikariat på en förskola som sträckte sig ända fram till den sista januari. Om jag nu accepterade detta vikariat skulle jag inte riskera att behöva jobba på olika ställen från dag till dag och verkligen kunna jobba ur ett mer långsiktigt perspektiv, samtidigt som jag fortfarande tyckte jobbet i sig var roligt. Och om jag nu skulle hitta något annat lockande jobb så kan jag ju alltid sluta från vikariatet - man är ju som inte riktigt lika fast som när man är tillsvidareanställd. Nackdelen är väl då fortfarande att lönen är sämre än vad jag hade kunnat få på ett jobb som är mer lämpat mot den examen jag har, men som sagt, lönen är inte allt.
Vid det här laget jobbade jag i stort sett heltid som vikarie annars och började komma in i mer normala vardagsrutiner igen. Det var skönt att må bra, vara ordentligt utvilad och inte ha ångest inför jobbet.
Oktober
Under månaden började det till slut bli kallare utomhus och jag fyllde tjugoåtta utan att jag brydde mig desto mer om ökningen av denna siffra. Så småningom slutade jag som springvikarie och började på mitt långtidsvikariat och började tänka mer långsiktigt kring jobbet på förskolan. Jag skulle inse att ett långt vikariat på en förskola även innebar att man faktiskt får se hur barnen utvecklas - hos de minsta barnen hinner det hända en hel del på några månader. Vissa lär sig att börja gå och vissa lär sig att börja prata till exempel.
Under året har mina övriga intressen, bortsett från discgolfen, varit ungefär de samma: jag har fortsatt spela ungefär samma spel förutom att jag hoppat på det å så populära spelläget "Battle Royale" genom att spela en hel del Fortnite (tillsammans med alla kids som blivit beroende av spelet). Jag har fortsatt kolla en hel del YouTube varje dag och lyssnar mest på Synthwave och metal om dagarna. Har hängt med i och varit en aning förvånad över att superhjältefilmer fortfarande är så populära, jag trodde ärligt talat att folk skulle börja ledsna på dessa vid det här laget. Men å andra sidan så var Avengers: Infinity War rätt bra faktiskt. Har kollat serier som Mr Robot, Black Mirror, The End of the F***ing World för att nämna några. Hade velat läsa mer böcker också, men som jag skrev tidigare så kände jag inte ens när jag var arbetslös att jag hade tid att uppleva allt jag ville hinna med. Jag har nog lite för många intressen egentligen..
November
November var nog en av de mest vanliga månaderna under året. Vintern kom, jag hade ett fast schema och en fast arbetsplats att jobba efter och vardagen började rulla på precis som om jag hade levt på detta sätt under flera års tid. Man vänjer sig snabbt vid situationen man hamnar i, förutsatt att den inte håller på att ta död på en.
December
Denna jul skulle firas tillsammans nere hos Denise's familj och denna gång valde vi att ta bilen fram och tillbaka för att på så vis kunna ta med oss gerbilerna. Resan ner gick bra men någon dag efter att vi kommit fram märkte vi att en av våra äldre gerbiler R2-D2 (Artoo) blivit sjuk. Han hade tidigare, vid några tillfällen, haft svårt med att öppna sina ögon efter att han sovit. Om någon av er haft en rejäl ögoninflammation någon gång kanske ni också varit med om att vakna upp med att ögonen är fastklistrade. Tyvärr blev han snabbt sämre och verkade sluta äta och blev liten och mager. På juldagen gick han bort.
Jag blev lite förvånad över att jag reagerade så starkt som jag gjorde över detta. Jag kände en väldig sorg över händelsen. För att ge er en förståelse över varför behöver ni förstå lite om gnagare. Gerbiler är flockdjur och väldigt sociala av sig. Dom busas, bygger gångar, masserar, tvättar och sover med varandra varje dag. Jag kan omöjligt veta om gerbiler känner likadant som oss människor med deras livskamrater, men jag inbillar mig att de känner på något slags liknande sätt. Möss och råttor är trots annat så populära försöksdjur inom psykologisk forskning och forskning överlag på grund av att dom har mycket gemensamt med människan. Artoo och BeeBee hade varit tillsammans sedan födseln och vi köpte dom tillsammans och plötsligt blev BeeBee helt ensam där i buren.
Förutom att det kändes tråkigt att Artoo gick bort så kändes det jobbigare att veta att BeeBee blev ensam kvar. Jag oroade mig över att han skulle bli deprimerad och sluta äta och också gå bort så småningom. Någon dag efter att Artoo gick bort fick vi reda på att min familjs labrador Tessy hade väldigt dåliga levervärden - hennes lever fungerade knappt längre. Detta kom inte som någon större överraskning då hon haft problem med magen under en längre tid, hon var ändå tolv år gammal, vilket är gammalt för en labrador. Men det var ändå jobbigt att få det bekräftat att det var kört, att hon inte skulle leva länge till om vi bara lät henne vara. Så inom loppet av några dagar förlorade jag två husdjur, varav ett av dessa hade jag haft tolv fina år tillsammans med.
Som ni kanske förstår så förstörde detta julstämningen en del för mig och min familj..
Nu ska jag gå in en liten sväng in på 2019 men jag behöver göra det för att berätta om vad som hände med våra gerbiler. Efter de röda dagarna efter nyåret hade passerat så hittade vi en lösning på BeeBee's ensamhet - det fanns nämligen två gerbilbäbisar tillgängliga att köpa inne i Uppsala. Vanligtvis är det väldigt svårt att para ihop gerbiler med varandra - dom är oftast väldigt aggresiva mot gerbiler utanför deras flock. Men när det kommer till bäbisar så brukar äldre gerbiler välkomna och ta hand om dom när dessa introduceras. Så vi åkte förbi till Uppsala, köpte och hämtade två små gnagare som fick heta Deckard Cain ("Cain") och Leoric ("Leo"). Vi var ändå lite oroliga över hur vår gamling skulle reagera över att träffa dessa men det visade sig att han var jätteförsiktig och började ta hand om bäbisarna så fort dom träffades. Inom någon timme sedan de träffats för första gången så kröp dom in i ett hus för att sova tillsammans, vilket kändes fantastiskt. BeeBee behövde inte vara ensam längre :).
---
Sammanfattningsvis har 2018 varit ett år då det hänt en hel del stora och små saker för mig. Höjdpunkten under året var mina månader av ledighet och den sköna sommaren. Inför 2019 hoppas jag på att jag så småningom hittar ett bra jobb och får en stabil vardag jag kan trivas med under en lång period. För trots att jag är en väldigt flexibel person så kan det vara skönt med lite regelbundenhet emellanåt. I skrivande stund känner jag mig rätt tillfreds med livet :).
År 2017
År 2017
Inlägget för 2017 blev en aning sent i år, då februari nästan är slut i skrivande stund. Förseningen har inte berott på att 2017 har varit ett tråkigt år utan saker att skriva om. Snarare motsatsen, som ni som läser kommer märka, det har hänt en hel del under året som är värt att se tillbaka på. Det här inlägget skapades en bra bit in på 2018 men bättre sent än aldrig, right?
Januari
Jag brukar vilja göra något på nyårsafton, och eftersom jag tycker om explosioner, lysande färger och doften av krut så är nyårsafton i stort sett de enda tillfällena då man får uppleva dessa saker som en del av vardagen. Därför brukar jag passa på att bege mig till det största fyrverkeriet jag kan hitta i mitt närområde, vilket brukar vara det kommunen anordnar.
Men för ovanlighetens skull ligger jag i sängen i mitt sovrum under årets första minuter. Under det föregående dygnet har jag vaknat tidigt och jobbat förmiddag, så jag hade inte nog med energi för att fira det nya året på samma sätt som jag brukar göra. Men under årets timmar somnade jag ändå i trygghet, med mat i magen och med tak över huvudet så jag ska inte klaga.
Nu i början av 2017 är jag fortfarande anställd som personlig assistent åt Luleå kommun. Ett jobb som jag fick under sommaren 2016, som jag fortsatte med under hösten och vintern samtidigt som jag gjorde klart mitt examensarbete. Min tanke var att jag skulle söka mig vidare till ett jobb som mer kräver min kandidatexamen i psykologi - först efter att jag fått den. Och den 17 januari hände det - mitt examensbevis kom hem genom brevinkastet. Det var otroligt skönt att hålla det i handen efter en utdragen och ångestladdad process med att slutföra examensarbetet.
Förutom ankomsten av examensbeviset passerade årets första månad förbi utan några större händelser. I början av månaden lärde jag mig dock att det finns en risk för att det döende stjärnsystemet (WR 104) i vår galax när som helst kan explodera i en supernova, och att denna supernova i sin tur skulle kunna leda till att en stråle av gammastrålning kan skickas ut. Om vi har otur skulle denna stråle träffa vår planet, vilket skulle leda till att en stor del av jordens atmosfär förstörs, vilket i sin tur leder till en massutrotning av liv på vår planet. Men med facit i hand så hände ju detta inte under 2017 så vi som läser detta under 2018 kan säkert känna oss lugna :).
Februari
När vi under månadens andra dag är och storhandlar gör jag upptäckten att det finns någonting som heter dallassallad, och inser att detta är en aning fantastiskt för att detta ord är ett palindrom (ett ord som blir samma sak om man läser det baklänges). Jag undrar om vem som nu uppfann dallassalladen döpte den till just dallassallad på grund av att salladen uppfanns i Dallas eller för att även denna person tyckte att det vore fantastiskt om personens nyuppfunna sallad skulle få ett namn som även skulle vara ett palindrom? Mycket intressanta tankar, jag vet. En bra start på månaden med andra ord!
Februari fortsatte annars med samma vardag jag levt i under hösten och vintern - jobba deltid som personlig assistent, spendera större delen av fritiden framför datorn genom att spela och kolla på YouTube, göra saker tillsammans med Denise samt allt annat som hör till vardagen. En skillnad nu var att jag hade bevis för min examen och jag började leta jobb i en högre takt än tidigare. Jag märkte dock så småningom att det var få tillgängliga jobb som direkt sökte efter kompetensen jag hade skaffat mig - utan oftare gällde det att min kompetens kanske var lämplig för vissa jobb, men det kändes ofta som att det var osäkert och att man skulle behöva motivera hur kunskaperna bakom min examen passade i jobben jag sökte. Trots det var jag inte speciellt orolig över jobbsituationen - jag hade inte speciellt bråttom att hitta ett nytt jobb och det verkade finnas en hel lediga jobb i och kring Luleå. Jag fortsatte söka.
Mars
Med facit i hand skulle detta bli den sista månaden av jobb inom personlig assistans och jobbsökande - men i stort sett hela mars gick ändå i stort sett ut på dessa två saker. Vanlig, rutinmässig månad med andra ord.
Under de senaste åren har jag varit ganska fast i rutiner jag gör på min fritid varje dag. Det var nog först efter något år av dessa rutiner som jag insåg hur mycket tid de egentligen tar av mig varje dag. Förutom de vanliga rutinerna - äta, borsta tänder, handla mat och sköta om hushållet har jag en del grejer jag gör framför datorn varje dag.
En av dessa, som antagligen tar mest tid, är att försöka hinna med att kolla alla videoklipp som dyker upp bland kanalerna jag prenumererar på på YouTube (vilket i skrivande stund är 126 stycken). Det var aldrig riktigt meningen att det skulle bli så, utan för min del hände det genom att jag med tiden hittade kanaler med innehåll jag verkligen tyckte om. För att inte missa när dessa kanaler laddat upp nytt material hjälper det att prenumerera på dem. Det jag inte riktigt insåg var att med tiden växte antalet jag följde och i dagsläget inser jag att det dyker upp flera timmar intressanta videoklipp varje dag. Jag försöker fortfarande se så mycket som möjligt av allt intressant som läggs upp men jag börjar inse att det finns en gräns för hur mycket material jag praktiskt hinner se under varje dag, och att jag verkar vara ganska nära denna gräns.
Samtidigt har det under de senaste åren hänt en del inom hur datorspel fungerar. Förr var det vanligaste att man köpte sitt spel, ofta i en affär, för cirka 500 kronor. Gick hem med spelet, spelade igenom en story offline - vilket brukade ta i snitt 30 timmar. Sen var man liksom klar, om man inte ville spela det en gång till. Spel brukade konsumeras på ungefär samma sätt som filmer - man gör det främst för att uppleva dem första gången och om man gör det fler gånger så får man i stort sett en identisk upplevelse.
Förändringen kom i samband med att snabba internetuppkopplingar blev vanligare världen över. Dagens spel köper man ofta online och visst existerar fortfarande spelen som fungerar ungefär likadant som filmer, men vanligare är spelen som är designade för att spelas (ofta kortare stunder) varje dag, under en väldigt lång tid - ofta flera år. En del av designen kring dessa spel, som motiverar spelare att återkomma varje dag, är “daily quests/bonuses”. I vissa spel får man helt enkelt en belöning, en gång per dag, när man loggar in i spelet. I andra spel får man en ny utmaning per dag, t.ex. “vinn tre matcher” eller “spela två matcher med en viss typ av karaktär” - och får då en belöning när man klarar dessa utmaningar. Belöningarna är ofta i form av en valuta i spelet man kan använda för att låsa upp nya karaktärer och föremål som annars kostar riktiga pengar.
Och jag gör mina dagliga uppdrag, i stort sett varje dag. Även här gällde det till en början bara ett spel som jag spelade som hade detta system, men med tiden fortsatte jag spela detta spel, samtidigt som jag började spela nya spel som innehöll samma system. Som mest spelade jag fyra sådana här spel, varje dag. Vad som från början tog ungefär tjugo minuter per dag kunde ibland ta en och en halv till två timmar. Plus att jag försökte komma ikapp med alla nya videos på YouTube som också ramlade in varje dag.
Det dröjde länge innan jag själv insåg att jag var “fast” i dessa rutiner och hur mycket tid de tog varje dag. Och även i skrivande stund så gör jag fortfarande alla dessa grejer, varje dag. Men jag har försökt göra det åtminstone lite mer hanterbart genom att jag har slutat med åtminstone ett av spelen, samt att jag sedan jag skaffade en till skärm till datorn kan kolla videos på YouTube på den ena skärmen samtidigt som jag spelar. Men i längden bör jag nog verkligen fundera över om dessa rutiner verkligen är värd all tid.
April
En dag blev jag uppringd gällande ett jobb jag hade sökt på Barn- och Utbildningsförvaltningen på Luleå kommun. Under samtalet blev jag meddelad att jag tyvärr inte skulle få jobbet jag sökte, men jag fick ett erbjudande om ett annat jobb - administratör på bemanningsenheten på förvaltningen. Detta samtal ledde i sin tur till en intervju, som i sin tur ledde till ett erbjudande, som jag tog.
Jag började min nya tjänst i början av april och jag var exalterad över att pröva på ett administrativt jobb - ett jobb på ett kontor där i stort sett alla arbetsuppgifter gjordes via en dator. Det kan låta som en märklig sak att vara exalterad över, jag vet inte? Men alla mina tidigare jobb hade antingen varit inom industrin eller genom att jobba med människor på olika sätt. Jag tänkte att - med tanke på hur naturligt det är för mig att sitta vid en dator, hur skulle det vara att faktiskt jobba med det? Skulle det vara enkelt? Kul? Eller är det annorlunda att sitta vid en dator när man faktiskt behöver utföra ett jobb?
Det visade sig att jag var snabb på att lära mig jobbet på bemanningsenheten - redan under mina första dagar hade jag en ganska bra uppfattning om hur man skulle arbeta i de olika systemen som omfattades av jobbet. Jag kom även snabbt in i och trivdes bland kollegorna och kontorsmiljön - även fast jag insåg att risken för att få musarm skulle vara ganska stor i ett långt perspektiv. Nu insåg jag ju dock att jag antagligen inte skulle behöva oroa mig för detta då denna tjänst var tidsbegränsad till två månader. Till sommaren skulle jag behöva hitta något annat att jobba med.
Tiden på bemanningsenheten gick ganska fort. Flera veckor i rad lyckades jag cykla varje dag till jobbet - något jag aldrig hade gjort tidigare. Jag lärde känna nya människor och trivdes väldigt bra.
Under april hann jag annars bland annat med att fira påsk i Kiruna, lära mig om Elon Musks projekt “Neural Link” (https://waitbutwhy.com/2017/04/neuralink.html) samt så skaffade jag och Denise ett par gerbiler som vi döpte till R2-D2 (Artoo) och BB-8 (BeeBee/BiiBii). Till en början var jag varken mot eller speciellt exalterad över idén om dessa djur, men jag måste säga att det har varit underhållande att ha dem hemma :).
Maj
Tidigare månader blev ganska långa så jag tänker att jag beskriver maj på ett lite kortare sätt. Månaden fortsatte med mitt jobb på bemanningsenheten, vid det här laget hade jag kommit in i det ordentligt och fortsatte att trivas bra. Det kändes inte speciellt tungt att bege sig iväg till jobbet på morgonen, men det var ett jobb som krävde en hel del energi ändå. Jag tror att tidsbegränsningen underlättade också - att man slapp tänka så mycket på om jobbet skulle vara lika trivsamt även i ett längre perspektiv.
Som varje år blir jag gladare kring den här tiden när det bara blir ljusare och varmare för var dag som går. Jag brukar lite dramatiskt tänka för mig själv “Jag överlevde ännu en vinter..”. Men med tanke på hur lite jag uppskattar all snö och kyla så bor jag verkligen på fel ställe. Det är bara synd att Sverige är ett väldigt bra land att bo i på många andra sätt.
Mot slutet av månaden började slutet av Denise’s utbildning närma sig och hennes familj kom förbi och hälsade på för att fira henne. Jag käkade på CG’s för första gången och dem hade löjligt god mat och dryck där - allting var verkligen helt fantastiskt.
Juni
En dag fick jag ett telefonsamtal från min tidigare chef som jag hade haft när jag jobbade som personlig assistent. Hon visste att jag tidigare under året tagit examen och att jag letade jobb till sommaren. I samtalet fick jag frågan om jag skulle vara intresserad av ett semsestervikariat som enhetschef inom personlig assistans under sommaren, vilket i mina öron lät väldigt intressant. Jag hade vid det här laget ännu inte bundit upp mig på något sommarjobb ännu, så det passade perfekt. Nu kunde inte riktigt min tidigare chef ta det beslutet direkt under det telefonsamtalet men det ledde så småningom till att jag fick vikariatet som enhetschef. Vilket jag var riktigt glad över. Jag skulle ha en kort period mellan jag slutade på bemanningsenheten till sommarjobbet började.
Vid denna tidpunkt kände både jag och Denise att det hade varit skönt med lite sol, värme, lugn och att komma bort en stund. Vi passade därför på att åka en vecka till Mallorca och vi fick verkligen precis vad vi letade efter. Under denna resa prövade jag på ljudböcker för första gången och märkte att det var något jag uppskattade. Det var skönt att kunna ligga bekvämt på stranden och kunna lyssna på en bok, istället för att vrida och vända på sig medan man läser - känns som att man alltid blir trött i nacken efter en stund. Jag lyssnade bland annat på boken “Ready Player One” - vilken jag verkligen gillade, men det var kanske inte så konstigt då jag tror att jag är den perfekta målgruppen för boken. Jag förstod majoriteten av alla referenser i boken - och det måste man vara ganska nördig för. Efter en vecka med sol, bad, god mat och en del roliga aktiviteter så var det dags att åka tillbaka till Luleå igen.
Efter att vi väl var tillbaka var det slut på ledigheten och dags att förbereda sig för det kommande sommarjobbet med utbildningar och annat.
Juli
Det är alltid väldigt mycket att lära sig på nya jobb och jag märkte snart att det fanns mer saker att lära sig som enhetschef jämfört med något av mina tidigare jobb jag haft. Jag försökte memorera namnen på kollegor, brukare, medarbetare och personer man kan vända sig till om man behöver hjälp med något. Sen att lära sig att hitta i och använda kommunens alla system för löneadministration, schemaplanering, rehab, ekonomi, arbetsmiljö, dokumentation, utbildningar och liknande. Samt att hitta rutiner, blanketter och annat på intranätet, gemensamma hårddiskar och på kontoret jag satt på. För att inte tala om alla regler och annat som ingår i yrket personlig assistans - kommunikation och beslut från Försäkringskassan till exempel - gällande detta hade jag redan en del förkunskaper då jag jobbat som assistent tidigare, men det var ändå en annan sak att vara chef, märkte jag. Samt att bli bättre på lagar relaterat till arbetstid, föräldraledighet, arbetsmiljö och annat relevant..
Jag kan medge att jag det tog ett tag innan allt detta hann landa i min hjärna och att jag hann bli förvirrad både en och två gånger innan dess. Som tur var hade jag det ganska lugnt under min första period som chef - det gav lite mer tid till att hinna lära sig alltihopa innan man ställdes mot väggen och var tvungen att applicera kunskaperna.
Under juli undersökte jag och Denise närområdet lite bättre och besökte både Bälingeberget och Storforsen - två platser jag verkligen kan rekommendera för övrigt.
Augusti
Sommaren fortsatte och jag jobbade för det mesta. Det gick inte en dag på jobbet utan att man lärde sig någonting nytt eller åtminstone blev säkrare på tidigare information och arbetsuppgifter. Jag trivdes bra och det rullade som på.
Under helgerna åkte vi ofta och umgicks med min familj samt min systers hundvalp, en shiloh-schäfer. Men höll oss för det mesta kring Luleå.
Jag minns inte så mycket mer detaljer kring just augusti, men jag kan lite kort prata om spel, filmer musik och annan media som förgyllt året. Det ständiga soundtracket för år 2017 har till väldigt stor del bestått av genren Synthwave. Mest lyssnade artisterna har varit The Midnight (som släppte en ny EP under året), FM-84, Scandroid, Wice och Gunship. Men upptäckte och fattade även tycke för Linkin Parks album “One More Light” i samband med sångarens bortgång - inget band jag lyssnat speciellt mycket på annars. Har även lyssnat en del metal, då faktiskt mest på soundtracket till spelet DOOM men även en del The Haunted, Ghost B.C. och Behemoth.
Gällande serier gillade jag annars nya säsongerna av Game of Thrones, Stranger Things och Black Mirror (även fast senaste säsongen var lite av en besvikelse tyvärr). Intressanta filmer under året har varit senaste Star Wars, Guardians of the Galaxy 2, Blade Runner 2049 med flera. Jag tycker överlag om filmer och serier som vågar pröva någonting annorlunda och jag tror att alla som sett den håller med om att filmen “Mother” verkligen gjorde detta. Det var inte en speciellt underhållande film att se, men väldigt intressant att tänka kring - något jag personligen uppskattar. Som jag sa tidigare har jag även kollat otaliga timmar på YouTube under årets gång och om jag bara skulle rekommendera en kanal så skulle detta vara “Kurzgesagt - In a Nutshell” - alltid väldigt snyggt gjorda och intressanta videoklipp som lyfter fram fakta och diskuterar olika ämnen.
September
Mot slutet av sommaren fick jag ett erbjudande om en tillsvidareanställning som enhetschef inom personlig assistans, detta på grund av att en av enhetscheferna skulle ta tjänstledigt och det hade gått bra för mig under sommaren. Jag blev riktigt glad över detta erbjudande och tackade ja utan att behöva tänka på det desto mer. Fast anställning som chef, det var verkligen inget jag hade räknat med bara några månader tidigare, men plötsligt var det en tanke som behövde sjunka in hos mig. Det kändes mestadels positivt - jag hade trivts bra med jobbet hittills, lönen var bra och tryggheten med en fast anställning är en fördel. Hela månaden gick i stort sett ut på att bli introducerad på det nya området samt att gå utbildningar för nya chefer.
Oktober
Vid det här laget hade den förra chefen tagit tjänstledigt och nu var det officiellt att det var jag som var ansvarig enhetschef över brukarna och assistenterna på Område 6. Jag märkte ganska snabbt att det var ganska stor skillnad mellan att vara vikarie under sommaren och att vara ordinarie chef. Under en period under sommaren då jag hade det ganska lugnt sa en kollega: “Vänta bara till hösten - då kommer det att vara lika mycket att göra nu plus ungefär 80% till”. Detta visade sig vara en ganska bra uppskattning av skillnaderna i arbetsbelastning.
Så småningom fick jag ansvaret att hålla i arbetsplatsträffar, medarbetar- & lönesamtal och andra möten, planera scheman, administrera områdets ekonomi, fixa saker relaterat till arbetsmiljön och se till att löpande fakturor betalas i tid, lösa problem som dök upp och kunna svara på frågor från medarbetarna samt försöka ha ett långsiktigt tänk på hur verksamheten i stort kan förbättras. Jag ville gärna ta ansvar för och utföra alla dessa saker på ett bra sätt - försöka prestera så bra jag bara kunde. Det var ofta svårt och jag försökte påminna mig själv om att det tar tid att lära sig och bli bra på alla dessa saker. Att folk har överseende med att man är ny på jobbet och ofta får svara “Jag kan inte riktigt svara på din fråga just nu, men jag ska kolla upp det och så återkommer jag sen när jag vet”.
Det dröjde inte länge innan jag började märka av att jobbet skapade stress hos mig. Denna stress ledde bland annat till att jag för första gången hade svårt att lämna jobbet på jobbet när jag gick hem - tankarna på allt som skulle göras dök ofta upp och började cirkulera när jag försökte somna. Så småningom började jag ha ångest i stort sett varje dag när det var dags för att sova, på morgonen när jag vaknade och när jag var på väg till jobbet. Efter en arbetsdag, när jag kommit hem, hade jag ingen energi kvar att göra något speciellt. Det som kändes bäst var att sätta sig vid datorn, ta på sig hörlurarna och spela något spel som kopplade bort tankarna från jobbet för en stund.
Efter några veckor av ovanstående känslor och rutiner kom jag till insikten att det antagligen kommer att fortsätta att kännas på detta sätt under en lång period om jag jobbar kvar. Visst är det mycket som hade blivit enklare med tiden och när man blir bättre på jobbet, men skulle jag ens orka dit? Eller skulle jag hinna in i väggen innan dess? Bör jag säga upp mig, för min hälsas skull? Jag övervägde denna fråga noggrant och diskuterade saken både med min chef och kommunhälsan innan jag fattade ett beslut.
November
I början av november skrev jag och min chef under på blanketten för uppsägning. Jag kände att jobbet inte fungerade så bra i dagsläget och tänkte att det antagligen bara skulle bli värre om jag fortsatte. Jag kände att jag behövde lämna ifrån mig alla ansvar innan det var för sent.
Jag tror att bara denna grej - att veta att det fanns ett slut i sikte, samt att inte behöva ägna tankekraft åt att överväga om man ska jobba kvar eller inte - hjälpte en del för att underlätta arbetet. Nu gällde det bara att hålla ut under uppsägningstiden på tre månader. Jag räknade med att behöva fortsätta jobba under hela denna - då det tar tid att rekrytera en ny chef som kan ta över mitt område.
När jag tänker kring varför jobbet påverkade mig på detta sätt så är det lite komplicerat - det var många olika faktorer som samspelade och påverkade varandra. Delvis handlar det så klart om allt jag beskrivit tidigare - hur själva jobbet var uppbyggt, alla arbetsuppgifter och ansvar som ingår i tjänsten. Men minst lika mycket har det också att göra med min personlighet - att jag har en del egenskaper som är till nackdel gentemot tjänsten och gör jobbet svårare. Två av dessa är att jag är en person som inte är speciellt ordningsam samt att jag gärna vill komma överens med och göra andra personer nöjda. Den första egenskapen ledde till att jag hade svårt för att organisera mitt arbete och hålla koll på och utföra allt som skulle göras. Den andra egenskapen ledde till att det var jobbigt för mig att fatta beslut och kommunicera saker som var till medarbetarnas nackdel - som kanske skulle göra dem upprörda. Tanken är ju att en chef ska fatta beslut utifrån arbetsgivarens sida i första hand.
En annan sak som påverkade mycket var att jag ofta hade svårt med självdisciplinen. Jobbet kräver att man ständigt tar ansvar och är självgående, planerar och utför allt som ska göras. Jag hade någorlunda bra koll på vad som skulle göras och i vilken ordning men hade lätt för att skjuta upp och prokrastinera så att arbetsuppgifterna samlades på hög - vilket ökade stressen ännu mer.
Visst hade jag kunnat arbeta med mina svagheter. Försöka hitta nya sätt att organisera mitt arbete och metoder för att motivera och motverka prokrastinering. Men dessa saker tar ganska mycket tid och ansträngning (inbillar jag mig åtminstone) och om jag ska göra detta så betyder det att jag prioriterar bort andra saker - vilket inte kändes befogat. Så det kändes som att jag skulle vara fast med den jag är och med mina negativa beteenden - och då är det bättre att hitta ett annat jobb som är mer lämpat för mig, hellre förr än senare.
December
Under månadens första dag skulle jag och Denise åka från Luleå till Kiruna för att delta på Jonas dotters dop som skulle vara dagen därpå. När vi har drygt en timme kvar till Kiruna kolliderar vi med en älg. Bilen blir demolerad, jag och Denise klarar oss oskadda (det är först senare vi fått en del smärtor kring nacken) och älgen behöver tyvärr avlivas. Vi körs med ambulans till Gällivare sjukhus för att undersökas men får ganska snart åka därifrån, till Kiruna. Dagen efter mår vi så pass bra ändå så att vi deltar under dopet som planerat.
Det finns mycket mer jag hade kunnat skriva kring denna händelse, och det är säkert flera av er som läser detta som inte har hört hela historien kring detta. Men jag personligen har berättat den säkert åtta - tio gånger i detalj vid det här laget. I skrivande stund har jag ingen lust att gå in mer i detalj på allt som hände. Ni som läser detta och vill höra hela berättelsen får gärna skriva till mig via någon chatt eller ringa för att höra mer detaljer. I nuläget känns det som att jag bearbetat händelsen och vill lämna den bakom mig. Men just då när det hände så var det en händelse som inte direkt hjälpte mig att fokusera på jobbet - där jag redan innan hade svårt med motivation och självdisciplin.
Resten av månaden spenderades med att anstränga sig för att fungera på jobbet samtidigt som man behövde kontakta försäkringsbolag, göra läkarbesök, fundera över inköp av ny bil, se över den kommande ekonomin samtidigt som den traumatiska händelsen bearbetades i mitt undermedvetna.
Julen firades tillsammans med min familj och var hemskt ordinär. Nu när alla mina kusiner börjar komma upp i tonåren finns det inte längre några småbarn i min släkt - vilket gör att vi inte behöver anpassa julfirandet för de små på samma sätt som tidigare. Ingen behöver klä ut sig till tomte till exempel. Vanlig, trevlig jul, sammanfattningsvis.
Efter att ha jobbat mellandagarna spenderade vi nyårsafton hemma i Luleå med att laga god mat hemma, dricka gott och ha Patrik på besök. Mot årets sista timme bestämde vi oss för att promenera in mot centrum för att avsluta 2017 och börja 2018 med kommunens fyrverkeri som brukar vara ganska imponerande. Dock kom vi iväg ganska sent hemifrån och kring tolvslaget befann vi tre oss på mjölkuddsbanken, men var ganska glada ändå.
-
För att sammanfatta har 2017 varit ett år då det hänt en hel del - jag har hunnit med att ha tre olika jobb, fått min examen och varit med om en nära-döden-upplevelse. Om det är något jag känner mig ångerfull kring så är det åter igen att jag varit dålig på att hålla kontakten med mina vänner. Ni betyder fortfarande otroligt mycket men.. det har bara inte blivit av. Det har varit mycket annat att tänka på under året - och sedan jag började jobba som chef under hösten/vintern har jag haft mycket energi eller mått så bra. Under 2018 vill jag umgås och prata mer med er, för det skulle verkligen kännas som en stor förlust för mig om en enda av er någon dag skulle känna att ni inte ser mig mig som er vän längre.
Överlag har 2017 varit ett intressant och bra år ändå - jag har lärt mig mycket om mig själv och det känns som att jag kommit någon vart, även fast jobbet som chef inom personlig assistans inte visade sig vara rätt för mig (just nu åtminstone). Jag tror även att 2018 kommer att bli ett intressant år :).
Jag är lite imponerad över er som tagit er till denna mening och läst igenom allt ovanför. Hoppas att det känns som att det var värt det i så fall :).
År 2016
Den här bloggen skrivs sent under januari månad, vilket på sätt och vis är en fortsättning på ett mönster som varit genomgående under det förra året. Jag har varit en aning lat, glömsk och distraherad av internet (främst YouTube) när jag egentligen bör göra något vettigare. Traditionen med att skriva årsblogg ska dock fortfarande hållas vid liv, så då får jag faktiskt ta mig tiden att göra det. Det känns som att dessa blogginlägg har något slags värde, en slags investering för framtiden. Desto fler år som går och ju fler minnen som försvinner i glömska hos mig, desto intressantare kommer de att vara att återvända till. Jag skriver dessa främst för mig själv, men ni som är intresserade får förstås läsa också :).
Januari
Vid tolvslaget har jag för mig att jag och Denise tittade på fyrverkerierna vid norra hamnen i Luleå igen, vilket har varit trevligt och lite kallt alla gånger jag gjort det. Vi befann oss i Luleå eftersom att vi några dagar senare skulle skriva på kontraktet och hämta ut nycklarna till vår lägenhet på Tunastigen. Början av året kretsade därför mycket kring flytten. Bära möbler upp för trappor, bestämma vart allting ska vara, vara fascinerad över hur stor lägenheten är jämfört med studentlägenheten, ha svårt för att hitta saker i köket, vänja sig vid att känna sig hemma igen och framför allt så behövde jag och Denise komma på vilka regler som gällde här hemma.
Det sistnämnda var nog det som var svårast i början, att bli samboende. Jag är ofta väldigt obrydd och lite slarvig av mig hemma där vart jag bor medan Denise gärna vill ha allt på sin plats och i ordning. Trots att vi hade varit tillsammans länge innan vi flyttade ihop så krockade våra personligheter på många nya sätt när vi började bo i samma hushåll. Nu med facit i hand så har vi klarat oss igenom de mesta av problemen, kompromissat och hittat lösningar. Vilket känns riktigt skönt.
Samtidigt så var jag mitt uppe i den andra halvan av mitt tredje och sista år på psykologiprogrammet. Av någon anledning så var det planerat så att läsperiod 2 gick över julen och en bit in på Januari. Jag läste en kurs i utredning och utvärdering och gjorde ett stort grupparbete tillsammans med en klasskompis. Det var stressigt och jag var ganska leds på arbetet mot slutet. Men när vi väl var färdiga så kände jag mig rätt nöjd ändå.
Mot slutet av månaden så åkte jag iväg till den afrikanska ön Kap Verde tillsammans med Denise's familj och stannade där en bit in på februari.
Februari
Månadens första dagar spenderades som sagt på Kap Verde. Det var otroligt skönt med lite sol, värme och ledighet under årets mörkaste och kallaste period. Det var kul att lära känna Denise's familj bättre också.
När jag kom tillbaka till Luleå igen så var det dags att säga upp och städa ur min lägenhet på Porsögården, som jag ändå hade bott i under två års tid. Det känns alltid lite märkligt att gå ut genom dörren från ett av sina "hem" för sista gången.
En stor händelse under året, som förmodligen hade varit liten för de flesta, var att jag köpte mig en ny dator. Min laptop som jag hade tidigare började strula mer och mer och jag vet fortfarande inte riktigt vad som är fel på den. Det gick i stort sett inte att spela något på den längre. Och för en person som sitter minst 4 timmar om dagen vid datorn så känns det som ett ganska stort handikapp när utrustningen inte fungerar som den ska. Under årets gång har jag varit sjukt nöjd med min nya dator :D.
Resten av månaden var inte så märkvärdig vad jag minns. Jag åkte till Kiruna en vända, hängde med vänner och såg Deadpool. Jag läste om samhällsvetenskaplig metod på universitetet. Vi hade inflyttningsfest och jag gjorde en grymt god svart vinbärsbål som var grymt god och väldigt farlig eftersom att det var en 70's (sjuttis? 70%'is?) vodka i den. Vilket märktes dagen efter när det lång fläckar av svart vinbär lite här och var i lägenheten. Bra fest dock!
Mars
Detta är en sådan där månad då det inte verkar ha hänt något speciellt överhuvudtaget. Jag fortsatte med plugget och grunden till mitt examensarbete började formas under månaden. Eftersom att jag inte minns så mycket av månaden så ska jag reflektera lite allmänt om året i detta utrymme.
Hösten 2013 började jag plugga på universitetet och det som kanske var skönast med det beslutet var att jag visste vad jag skulle göra med mitt liv tre år framöver. Sommaren 2016 så blev jag "klar" (jag fick min examen först förra veckan, alltså januari 2017) och detta innebar att jag åter igen var tvungen att börja fundera över vad jag ska göra med mitt liv. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill. Det är svårt det där, och en hel del existentiell ångest.
Jag vill nog arbeta med något som är relevant för min examen, annars hade den känts en aning bortkastad. Det är en grund att börja ifrån åtminstone. Men jobb för min del är främst något jag måste göra för att betala hyran och ha råd med mat varje månad, jag jobbar för att leva snarare än att jag lever för att jobba så att säga. Jag har dock hört människor som är visare än vad jag själv är påstå att man bör jobba med någonting som man verkligen brinner för. Att livet och jobbet blir så mycket bättre då. Jag kan tänka mig att det är så, att jag har fel i min filosofi. Men det känns svårt, nästan omöjligt, att jobba med något man älskar. Det går emot min syn och min defintion av jobb. Jag har även hört att när personer har börjat jobba med något som tidigare varit en hobby, exempelvis fotografi, så har allt det positiva från hobbyn försvunnit. Att det finns en risk att jobb kan förstöra något som man tidigare tyckte mycket om.
Med tanke på ovanstående resonemang så har jag landat i att det enklaste och säkraste är att försöka hitta ett jobb som jag åtminstone trivs med som förhoppningsvis är någorlunda välbetalt. Samtidigt som jag sysslar med sånt jag brinner för på fritiden. Hur det gick med denna plan får vi se i nästa års blogginlägg.
April
Jag upptäckte precis att jag inte har så mycket minnen från april heller, jag tror att det har att göra med att examensarbetet tog upp mycket tid denna månad. Till mitt examensarbete så behövde jag hitta tolv personer mellan 50 - 75 års ålder som ville ställa upp på ett 90 minuter långt experiment i bilsimulator som skulle utföras på universitetsområdet. Jag hade inte några direkta resurser att ge dessa personer någon belöning eller något heller. Det var väldigt svårt att hitta dessa under månadens gång och det kändes länge som att det inte skulle bli något av det på grund av att jag inte kunde utföra datainsamlingen. Men med facit i hand så gick det, alla tolv experiment blev utförda och jag fick ihop en uppsats om resultaten.
Men ja, det var mycket det här och dessa tankar som min vardag bestod av under april månad.
Maj
Under denna månad så var det mycket fortsatt arbete med examensarbetet och trots att jag hade haft målet att bli klar till sommaren så började jag inse att jag inte skulle hinna med det. Nästan alla experiment var nu gjorda men det hade också tagit slut på min energi och motivation för arbetet. Jag brukar prestera som bäst när deadline närmar sig, men så var det inte denna gång. Varje gång jag skulle sätta mig ner och börja arbeta med uppsatsen så fick jag stora känslor av obehag och ångest, vilket gjorde att jag oftast inte fick så mycket gjort. Vilket i sin tur ledde till att arbetet drog ut på tiden väldigt mycket.
Mot slutet av månaden så var det ändå dags för alla ceremonier som hade med examen att göra. Alla var finklädda och samlades tillsammans med klasskompisar och familjer i syfte att fira slutet av studietiden, samtidigt som rektorn tackade oss för vår tid på universitetet. Det kändes som att det var meningen att man skulle känna sig stolt över sina prestationer men med tanke på mina känslor som jag beskrev i stycket ovan så kände jag mest att jag hade fallit på mållinjen. Att tänka att jag hade förtjänat min examen kändes som att ta ut segern i förskott. Därför blev hela "skolavslutningen" en aning bitterljuv för min del. Det var trevligt att fira tillsammans med familjen men samtidigt kunde jag just då inte känna mig riktigt stolt över mina studier.
Juni
Jag minns inte exakt när det hände, men kring maj-juni så fick jag ett sommarjobb. Tidigare år och somrar så har jag bara arbetat i Kiruna, vilket innebar att jag inte hade några kontakter eller erfarenheter gällande jobb i Luleå. Så när LTU karriär anordnade en träff där studenter fick möjlighet att träffa arbetsgivare från Luleå för att kunna prata sommarjobb så kändes det som ett bra tillfälle för mig. Jag anmälde mig därför men själva träffen blev inställd då det var för få anmälda. Jag fick dock ett mail från en av arrangörerna som undrade om jag var intresserad av att arbeta med personlig assistans inom kommunen, vilket jag svarade att jag var. En kort period senare så gick jag på anställningsintervju hos kommunen och på den vägen så var mitt sommarjobb fixat. Ett jobb som jag i skrivande stund fortfarande arbetar med. Målet är dock att söka mig vidare till något annat.
Förutom sommarjobb så åkte jag och Denise ner till hennes familj för att bland annat fira hennes mormors 80-årsdag. I slutet av månaden så åkte vi även till Kiruna inför festivalen.
Juli
En kompis som också läser psykologiprogrammet hängde med till Kiruna denna gång, det är sådana gånger som man inser att Kiruna är en ganska bra turiststad. Förutom att hänga på festivalen så promenerade vi midnattssolsstigen och åkte ner till besöksgruvan. Det är lite märkligt att turista i sin egen stad, fast på ett trevligt sätt. Konserten med Lars Winnerbäck är det bästa minnet från denna månad.
En annan händelse denna månad var att spelet Pokemon Go lanserades och hela världen var som galna i någon vecka efteråt. Även jag laddade ner appen och spelade en hel del den första tiden. Redan från början tyckte jag att det var väldigt märkligt att spelet blev så framgångsrikt. De första dagarna så gick det knappt att spela på grund av överbelastade servrar och när man väl kunde spela så insåg jag efter en stund att själva spelet inte var speciellt bra, egentligen.
Det visade sig vara ett otroligt simpelt spel med många dåliga val av dess designers. Spelet hade knappt någon introduktion och berättade väldigt lite om hur man faktiskt spelade det. Som spelare i Luleå så tog det mig ett tag att inse att man nästan behövde befinna sig inne i centrum för att kunna fylla på med items och hitta nya pokemons. Eftersom att spelets tracking inte fungerade så fanns det ingen direkt strategi för att hitta pokemons som man inte hade. Störst chans fick man om man helt enkelt var ute och gick omkring ett stort antal timmar i hopp om att stöta på något bra. Mycket av informationen som man behövde veta finns inte i spelet utan då måste man bege sig ut på internet för att hitta den, vilket man å ena sidan kan se som dålig design eller som att spelet försöker få en att vara mer social.
Det bästa med spelet var egentligen den sociala biten, att hela världen var galna samtidigt. Överallt på facebook syntes memes om spelet eller statusar om folk som råkat ur för märkliga situationer medan de spelat. När man var ute och promenerade så såg man var och varannan människa gå omkring med spelet uppe i handen och stadsparken var under flera veckor fylld dygnet runt av folk som spelade. Det är första gången som jag som gamer tyckt om ett spel mest på grund av allt som hände utanför spelet snarare än på grund av spelet själv. Nu väntar jag bara på att fler företag satsar på samma koncept men utvecklar spel som är roligare att spela.
Augusti
Även gällande denna månad så har jag svårt att minnas speciellt mycket. Detta beror mycket på att jag har varit rätt så inaktiv på sociala medier under några år nu, samt att jag inte längre skriver någon annan form av dagbok eller andra anteckningar heller. Jag får helt enkelt försöka tänka tillbaka till månaden och försöka minnas hur livet var då, vilket blir svårt när man saknar fästpunkterna som statusar på facebook och liknande kan vara. Jag vill minnas att jag skrev om detta förra året också, och jag kan ha hintat om att jag skulle bli mer aktiv på facebook. Om detta stämmer så kan vi tillsammans konstatera att jag misslyckats under 2016. Under senare år har jag blivit rätt självkritisk när det gäller sånt jag skriver eller producerar. Om jag ska skriva något så ska det åtminstone kännas viktigt eller intressant för mig och jag ska kunna föreställa mig att andra också skulle kunna uppskatta det. Vilket leder till att jag sällan skriver något. Det känns som lite onödigt att berätta att jag började spela Fallout 4 under veckan och nyligen spelade igenom S.T.A.L.K.E.R: Shadow of Chernobyl, eftersom att de flesta antagligen inte har varken koll på vad det handlar om eller är intresserade om att höra om det.
Samtidigt kan man ju se det som en slags spegling av livet jag lever. Om det jag gör till vardags är tråkigt eller ointressant att läsa om för de flesta, innebär det att jag som person upplevs som tråkig eller ointressant av de flesta? Jag tror inte att det nödvändigtvis behöver vara så, men jag tror ändå att det finns en gnutta sanning i det perspektivet. Åtminstone den sidan av mig, som faktiskt är en ganska stor sida, är nog bara intressant för de som är insatta i samma spel eller kultur som jag uppskattar. Om jag skulle börja skriva mer på facebook så skulle jag därför vilja skriva om saker som är mer allmäna och lättare att relatera till, men ändå göra det på ett sätt som är intressant att läsa om. Något man uppskattar att få i sitt flöde. Detta är nog lättare sagt än gjort, och till vardags så känns detta inte speciellt viktigt. Men det leder också till att jag säkert tappar kontakten en aning med många vänner som jag sällan träffar IRL, vilket så klart är synd.
Annars så var augusti en månad där jag jobbade för det mesta. Åtminstone som jag kan minnas.
September
Under majoriteten av 2016 så ägde jag fortfarande min lägenhet i Kiruna men hyrde ut den i andra hand. På sätt och vis så kändes det skönt att ha en "Plan B" utifall att det av någon anledning skulle ta slut mellan mig och Denise. En lite hemsk tanke, då vi båda verkar vara så nöjda i förhållandet. Men man vet ju aldrig riktigt vad som händer? Tänker ni andra som läser detta, som har en respektive, också på detta ibland eller är det bara jag? Å andra sidan så kändes det också rätt skönt att ha kvar lägenheten som en koppling till Kiruna, då jag har familj och flera vänner kvar där fortfarande.
Men efter ett tag så fick jag inse att dessa anledningar inte är nog för att det ska vara värt att behålla lägenheten. Så under augusti eller september, minns inte exakt, så fick jag den såld. Det var först då jag på riktigt blev medveten om att det var i Luleå som jag kommer att bo och planera mitt liv kring framöver. Detta känns i och för sig rätt bra - Luleå är en lagom stor stad med mycket möjligheter. En nackdel är ju dock att ingen av mina vänner också bor här, utan främst finns i Kiruna. Det är som rätt skönt att bara kunna åka förbi och kolla någon film eller käka någonstans tillsammans, men det blir som lite svårare att göra när man inte bor i samma stad.
Ett av förra årets mest intressanta blogginlägg läste jag på bloggen Wait But Why (http://waitbutwhy.com/2015/12/the-tail-end.html), som visar livshändelser utifrån illustrationer. I illustrationen nedan så är författaren 34 år gammal och har därför upplevt 34 vintrar. Om han räknar med att han blir 90 år gammal så har han alltså 56 vintrar kvar, vilket ser ut som nedan.
Att se livet på detta sätt, i livshändelser, ger intressanta perspektiv. Om jag tänker på hur många dagar jag träffade och faktiskt umgicks med mina vänner under 2016 så blir det inte så många, och om jag tänker mig att jag kommer att fortsätta att träffa dom ungefär lika ofta i fortsättningen så har vi inte så väldigt många dagar kvar tillsammans. Varje gång vi träffas bör därför vara, eller åtminstone kännas,betydelsefull. Och en av faktorerna som har en stor påverkan på hur ofta man ses är avståndet som man bor ifrån varandra. Vilket till viss del får mig att vilja flytta tillbaka till Kiruna. Men samtidigt så är det någorlunda enkelt att hålla kontakten och umgås på värdefulla sätt online eller över telefon nu för tiden. Men det är ändå värt att tänka på tycker jag..
September ja. Jag jobbade, spelade och tog det rätt lugnt för det mesta.
Oktober
Jag börjar bli lite trött på att skriva på det här inlägget och mitt liv verkar för det mesta har varit ganska ointressant nu under hösten och vintern, så det blir nog lite kortare månader framöver.
Under oktober hann jag fylla tjugosex, vid det laget så borde man väl ha börjat göra det som "man skulle bli när man blir stor" antar jag? Än så länge har jag ingen aning. Födelsedagen firades dock med en god middag samt att jag och Denise gick på Kent's avslutningskonsert här i Luleå. Riktigt bra och trevlig konsert! Men visst vart man lite mätt på Kents sista år som band? Det blev en aning tjatigt mot slutet att de skulle upphöra.
Mot slutet av månaden åkte vi till Kiruna för att gå på den årliga Haloweenfesten som Cindy är med och anordnar. It was awesome, som vanligt. Förra året hade jag en kostym som inkluderade en mask som var varm och jobbig. Det här året ville jag vara något mer praktiskt. Vi var Tetris-klossar, vilket visade sig vara sjukt opraktiskt. Det gick knappt att sitta ner i kostymerna. Men kul var det!
November
November verkar också ha varit en hemskt ordinär månad som fortsatte i samma mönster som tidigare månader. Därför kan jag lite kort lista upp lite saker som jag uppskattade under det förra året:
Film: Insåg att de flesta filmer jag gillade detta år kom ut tidigare år, ex, The Martian, Ex Machina, The Boy and the Beast, Deadpool, Star Wars
Serier: Mr Robot, Black Mirror, Stranger Things
Musik: Dance with the Dead, The Midnight, Gunship, Dark Tranquillity, Meshuggah
Spel: Overwatch, Pokemon Go, Oculus Rift & HTC Vive, Deus Ex: Mankind Divided
December
Julen i år spenderades nere i södra Sverige hos min flickväns familj. Sjukt mycket julmat, julöl och annat gott. Det var skönt att komma iväg från Luleå ett tag så att man uppskattar att vara hemma sen igen.
På nyårsafton jobbade jag förmiddag, åt en fin middag och gick och la mig tidigt. Sjukt ös avslutning på året.
-
Och det var en "kort" sammanfattning av 2016. Det var ett år då det skedde mycket förändringar för mig: flyttade in i en ny lägenhet och gjorde mig av med två andra, blev klar på universitetet och började jobba som personlig assistent. Mycket av mitt liv spenderades dock på YouTube och i olika datorspel, men det känns som att det inte passar att skriva om här.
Under 2017 så hoppas jag att jag hamnar i en livssituation som jag känner mig tillfreds med. Som gärna får vara lagom chill för det mesta men ändå känns meningsfull.
Hoppas att ni som läst igenom allt tyckte att det var någorlunda intressant läsning! Vi ses här igen nästa år ;).
Reflektion
Livet just nu känns en aning som när man kommer hem berusad efter en lång utekväll.
Trots att man ligger stilla i sängen så känns det som att världen gungar omkring.
Jag befinner nog mig i en stabil tillvaro just nu men jag inbillar mig rörelserna som kan få mig ur balans.
Jag hoppas att jag nyktrar till så småningom och åter igen kan se livet med klarhet.
År 2015
Drygt två och en halv månad efter nyårsafton sitter jag nu och börjar skriva på nyårsbloggen. Jag har fram tills nu prioriterat andra saker, främst så har det varit väldigt att göra med flytten och ett stort projektarbete i skolan. Men, nu är det en aning lugnare och nu har jag tid! Så låt oss börja sammanfattningen av det förra året :).
Januari
Den sista kvällen för 2014 spenderades i Kiruna på fest hos Charlotta och Erik. Kring tolvslaget så befann jag mig i pulkbacken bakom Gruvvägen 28, där detonerade vi de sprängämnen vi hade med oss medan vi drack ur våra flaskor och hade det trevligt. Jag vill minnas att jag blev ganska berusad den kvällen, av någon mystisk anledning.
Så småningom så åkte jag och Denise tillbaka till studentlägenheterna i Luleå. Den andra läsperioden för mitt andra år på psykologiprogrammet var inte över i början av Januari och jag började äntligen bli färdig med alla inlämningsuppgifter i kurserna om kognitiv neurovetenskap. Så här med facit i hand så var det två riktigt intressanta kurser men de var väldigt jobbiga att läsa då de var på distans, vilket innebar att man nästan enbart fick studera på egen hand. Det var synd, då det hade varit så mycket roligare att läsa dem om man hade kunnat gå på föreläsningar.
Under januari så spelade jag och Denise igenom det fantastiska spelet The Talos Principle. Ett väldigt vackert och intressant pusselspel som även innehåller en hel del filosofi.
Februari
Jag måste avslöja att jag spontant inte minns så mycket från dessa månader. Jag får ta hjälp utav inlägg på facebook, bilder och annat material för att försöka färska upp minnena och försöka tänka mig tillbaka till vem jag var och vad jag sysslade med under tiden. Intressantast hade det så klart varit att kunna skriva om vilka känslor jag hade under tiden jag skriver om, men det är tyvärr svårt att minnas. Dessutom så känns det som att jag har blivit väldigt känslomässigt stabil på senare år, det är sällan jag känner mig nere nu för tiden. Det är också garanterat relaterat till att jag inte skriver så ofta nu för tiden då mitt skrivande ofta har varit nära förknippat med negativa känslor. Till exempel så skrev jag tyvärr bara ett inlägg här på bloggen förra året, och det var nyårsbloggen för 2014. Jag hoppas att jag skriver mer under 2016 men jag befarar att det kommer att fortsätta i samma stil.
Under februari så studerade jag kurserna Arbets- och motivationspsykologi samt Teknisk psykologi. I den förstnämnda kursen gjorde vi ett projektarbete relaterat till motivation där jag fick öva på att utföra intervjuer, vilket var spännande och lärorikt. Kursen Teknisk psykologi visade sig vara överraskande intressant och vi var flera i min vänskapskrets som läste kursen, detta ledde till att vi till stor del pluggade tillsammans och gjorde instuderingsfrågor. Den metoden visade sig vara väldigt effektiv för att lära sig kursens innehåll ordentligt.
Alla hjärtans-dag förra året blev en dubbeldejt tillsammans med Alice och Robin. Jag har för mig att vi började kvällen med att äta en fin middag på kulturens hus för att sedan gå och se filmen Jupiter Ascending, som tyvärr var något av en besvikelse. Trots det så var det en riktigt bra kväll tillsammans med trevliga människor.
Mars
Den här månaden spenderades till större delen med att plugga till tentorna i tidigare nämnda kurser. Det gick bra :). Tentaplugg tar dock hemskt mycket tid, så det ledde till att jag inte har sådär väldigt mycket konkret att skriva om här.
Generellt för året så har jag som sagt varit ganska emotionellt stabil och jag har inte speciellt lätt för att stressa upp mig för saker och ting. Jag lever och har levt efter en filosofi där jag inte försöker att planera och bestämma över min vardag och livet i så stor utsträckning. Nu under studietiden så har detta fungerat ganska bra då ens tid som programstudent redan är planerad. Året flyter fram i nya läsperioder, kurser och inlämningsuppgifter, vilket jag tycker är väldigt skönt. Innan jag började studera så kände jag mig inte speciellt nöjd, jag ville iväg, göra någonting, någonstans. Under den här studietiden så har det hela tiden varit väldigt konkret vad jag behöver göra och uppnå, och bara det har nog skänkt mig en hel del sinnesfrid.
Av någon anledning så har jag också tagit ned vardagen till en ganska låg nivå. Jag har försökt minimera antalet måsten och det är främst utbildningen och hemmet som har varit kraven som ställts på mig. Jag hade exempelvis kunnat engagera mig i ett antal olika studentorganisationer som säkert hade varit roliga och intressanta att syssla med, men jag har valt att inte göra det på grund av att jag vill ha tid till annat. Fri tid. Trots detta så känns det hela tiden som att tiden inte räcker till. En sak som jag värderar högt är att försöka hålla kontakten med alla mina vänner, men även detta är något jag inte har varit speciellt bra på under året som har gått. Och jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit, gått in på Skype eller varit social på andra sätt. Av någon anledning så tar det bara emot. Detta är ett utav mina "nyårslöften" - att försöka bli bättre på att hålla kontakten med folk som jag bryr mig om. Ni är viktiga och förtjänar min tid.
Jag har börjat inse att en enorm mängd utav min tid går åt till YouTube. Till en viss del så känns det värt det men om jag verkligen funderar över det så finns det så mycket annat jag hade kunnat syssla med som hade varit upplevelser av högre kvalité. Jag bör dock försöka rensa lite bland mina prenumenationer och försöka att inte kolla bort såå många timmar varje vecka.
April
Som jag tidigare nämnde så är det enkelt att livet som student flyter på i olika kurser och läsperioder och under denna månad studerade jag Personlighetspsykologi och Ledarskap. Två kurser jag hade sett fram emot länge och som var intressanta, men inte riktigt levde upp till förväntingarna i slutändan.
En annan förändring som har skett gällande mig är att jag nu för tiden har väldigt liten lust eller motivation till att dokumentera min vardag, alltså ta bilder, skriva dagbok eller facebook-statusar om vardagen. Det känns onödigt på något vis. Trivialt. Det är så det känns för stunden, men jag vet också hur kul det kan vara att titta tillbaka på vardagliga saker så här ett år senare. Så egentligen så hade det nog varit värdefullt, speciellt med att jag har så svårt för att komma ihåg detaljer. Men jag vet inte.. Det är svårt att ändra på sig och skaffa nya vanor, och på sätt och vis så känner jag mig rätt så nöjd med livet som det är.
Jag tror att april var en någorlunda vanlig månad överlag. Jag pluggade, spelade, kollade uppföljaren till Avengers på bio och åkte till Kiruna en sväng.
Maj
Jag tycker verkligen om våren och sommaren. Efter tjugofem år av iskalla, mörka, vintrar här i Norrbotten så har jag verkligen lärt mig att uppskatta den korta period som är sommaren här uppe. Under denna månad började jag se fram emot sommaren, det skulle bli ännu en sommar av jobb i Kiruna. Jag sökte och fick besked om att jag skulle få jobba på ett HVB-hem för ensamkommande barn till sommaren, vilket jag var väldigt glad för!
En av årets mer uppskattade händelser var premiären av den svenska 80-tals actionkomedin Kung Fury som släpptes under månaden. En majoritet av min vänskapskrets såg fram emot att se filmen och blev positivt överraskade av slutresultatet. Det var en speciell film på många sätt på grund av bland annat den klockrena humorn, alla 80-tals referenser och framför allt bakgrunden om skapandet av filmen. Kortfattat så gick det till så att en vanlig svensk kille fick en idé om att göra filmen, gjorde en trailer och la upp denna på siten Kickstarter i förhoppningen om att internet skulle sponsra pengar till projektet. Trailern blev en enorm succé på nätet och han fick in en massa pengar, vilket till slut ledde till filmen som visades på SVT i slutet av maj.
Jag tycker att det är en inspirerande berättelse som visar ett nytt sätt att bli framgångsrik på i internetåldern vi lever i. Filmen tilltalade även mig på grund av att jag sedan några år tillbaka började lyssna mycket på elektronisk musik. Detta ledde så småningom till att jag hittade fenomenet "New Retro Wave" som är en ny våg av musiker som skapar elektronisk musik som är inspirerad av 80-talets sound. Med tiden så förälskade jag mig i artister som Kavinsky, Dance with the Dead, Lazerhawk m.fl. Att musiken till Kung Fury var viktigt är tydligt i och med att skaparen av filmen lyckades få till ett samarbete med 80-tals ikonen David Hasselhoff, vilket ledde till att låten "True Survivor" producerades till filmen https://youtu.be/ZTidn2dBYbY.
Juni
I början av månaden så hade jag fullt upp med att plugga till och skriva två tentor innan jag var färdig med skolan till sommaren. När både jag och Denise var klara med tentorna så packade vi ihop det vi behövde från lägenheterna och flyttade till min lägenhet i Kiruna över sommaren för att jobba. Jag blev introducerad till min arbetsplats på HVB-hemmet och kände snabbt att jag trivdes med jobbet, det kan bli att jag fortsätter att jobba med något liknande till den kommande sommaren.
Den 13 juni så var jag på, vad jag vet, mitt första bröllop då min moster gifte sig här i Luleå. Mot slutet av månaden så hälsade Sara från Luleå på i Kiruna och en av sommarens mest minnesvärda händelser var den dagen då vi åkte till Silverfallet samt vandrade upp en sväng på fjället i närheten av Björkliden. Den korta utflykten gav ett sug att ge sig ut på någon längre fjällvandring någon gång, har inga konkreta planer för när det skulle ske i skrivande stund dock.
Juli
Juli fortsatte med jobb varvat med utekvällar med vännerna i Kiruna för det mesta, det blev en hel del öl på Bishops Arms innan sommaren var över. I mitten av månaden så kom Denise's föräldrar upp till Kiruna och hälsade på. Förutom att umgås genom att äta god mat och turista runt i staden så hyrde vi två kanoter och paddlade ut till en liten ö på Torneälven. Knappt någon av oss hade paddlat förut men det var riktigt roligt att pröva på något nytt tillsammans. Efter ett tag och en del svordomar så gick det till och med nästan att styra kanoterna (kanötterna? ;D) dit man ville.
Det är gött med sommar :D.
Augusti
Vi var glada över att vara klara med sommarjobben och fick lite ledigt efteråt. Så småningom så packade vi ihop det vi behövde från lägenheten och flyttade ner till Luleå igen. Allt detta flyttande av grejer fram- och tillbaka mellan lägenheter har varit väldigt förvirrande och ansträngande under året som har gått.
Jag och Denise passade även på att resa bort en kort sväng under sommaren och tog en färja från Stockholm till Riga. Personligen hade jag aldrig åkt på kryssning tidigare men det var ett ganska roligt sätt att resa på. Buffén på båten var gigantisk och jag åt så mycket så att jag mådde dåligt under resan till Riga. Hotellet vi bodde på var nybyggt och fräscht, vilket var en trevlig överraskning. Vi upptäckte även att de i hotellbaren var riktigt grymma på att blanda drinkar, och att dessa inte var allt för dyra heller. Överlag så hade vi tur med vädret under vår vistelse och turistade runt allmänt i staden, det var mest skönt att komma iväg och slippa tänka på mat, hemmet och allt annat som ska göras när man väl är hemma.
Väl tillbaka i Sverige igen så gick jag ut i skogen tillsammans med min moster Lena och plockade lite kantareller, vilket också var en ny upplevelse för min del. Medan vi plockade så hann vi möta på en huggorm och hörde visslingar som antagligen kom från en björn, så det var rätt spännande!
September började med en konsert med hårdrocksbandet Machinae Supremacy. Bandet kommer från Luleå och är ett band jag har tyckt om sen ett antal år tillbaka, så det var kul att få tillfälle att se dem.
Jag började mitt tredje år på psykologiprogrammet och läste min inriktning "Utredning och utvärdering" under höstterminen.
Det har tagit ett bra tag att skriva den här bloggen och jag börjar bli en aning trött och omotiverad, så det finns en risk att texterna för de sista månaderna blir lite kortare.
Oktober
Under månadens nionde dag så fyllde jag tjugofem och blev ett kvarts sekel gammal. Det kändes helt okej! Födelsedagen spenderades hemma över en fin middag :).
Mot slutet av månaden så spelade In Flames här i Luleå och jag kände att jag var tvungen att passa på att se dem igen när de ändå spelar i staden man bor i. Det var en riktigt bra konsert som vanligt! Har tidigare bara sett dem på festivaler så det var kul att få uppleva en lite längre konsert.
Oktober avslutades med att delta på den obligatoriska halloweenfesten hos Cindy, det var awesome som vanligt. Jag var utklädd till pestdoktor och hade tydligen en nog läskig mask så att vissa på krogen blev rädda på riktigt. Good times.
November
Detta var månaden då våra vänner och släkt bestämde sig för att flytta runt en massa, och vi var snälla och ställde upp som bärhjälp. En flytt skedde nere i Denise's hemtrakter kring Gimo, så vi var hjälpsamma nog att vi till och med flög ner till södra Sverige och bar grejer.
Utöver detta så verkar det som att November var en väldigt vanlig månad.
December
Första halvan av december rullade på som vanligt. Julen bestämde vi att vi skulle spendera tillsammans med min släkt hos min mormor. Dagen innan julafton så fick Denise ett samtal från Rikshem där de erbjöd henne en lägenhet på Tunastigen. Vi hade tidigare varit på visning i den, en stor trea med rymligt kök och fint badrum bland annat. Efter visningen så kom vi fram till att vi skulle tacka ja till lägenheten om vi blev erbjudna den, vilket hände lagom till jul. En bättre julklapp kunde vi knappast få, då vi under hela studietiden behövt bo i separata studentlägenheter. Studentlägenheterna skulle också behövas sägas upp efter studietiden, vilket gjorde att framtiden såg osäker ut. Nu med lägenheten på Tunastigen så har vi ett mer permanent boende och kan därför rikta in oss på att bo kvar i Luleå en längre tid, vilket känns riktigt bra!
Nyårsafton spenderades i Luleå med middag och film för att sedan bege oss till hamnen för att se på fyrverkerierna vid tolvslaget.
Efterord
År 2015 har varit ännu ett bra år för min del. Förhållandet med Denise har gått bra och mot slutet av året fick vi lägenheten som vi hoppats på så länge. Studierna på universitetet har även de gått bra under året och än så länge har jag inte behövt skriva omtenta eller haft någon inlämningsuppgift släpandes. Jag har prövat på en del nya saker, upplevt nya platser och förhoppningsvis blivit en klokare och bättre människa under årets gång. Detta var det sista året då jag var någorlunda säker på hur mitt liv skulle se ut, till 2016 så vet jag att jag kommer att bo kvar i Luleå och kommer förhoppningsvis att kunna ta ut min kandidatexamen till sommaren. Vad som händer efter det är ännu oklart men jag känner mig förhoppningsfull :).
Tack till alla er som varit med mig under året!
År 2014
Nytt år och en ny årsblogg.
2014 var ett bra år, antagligen ett av de mer lyckliga åren på sistone. Men, som jag har skrivit i ett tidigare inlägg, lycka gör att man känner sig nöjd. Man behöver inte reflektera så mycket, utan kan vara nöjd för stunden. Detta har lett till att jag inte har dokumenterat så mycket av vad jag har gjort under året - lusten för att dokumentera har inte funnits där. Därför kommer nog många månader att bli ganska kortfattade tyvärr. Mycket av året har varit vardag och studerande också - vilket är personligt utvecklande för min del, men inte så spännande att skriva om.
Nåväl, jag ska åtminstone försöka med samma mall som tidigare år.
Januari
Årets första minut är påbörjad. Jag befinner mig utomhus vid en av Luleås hamnar. Det är kallt och mörkt utomhus. Året börjar med att jag och Denise kysser varandra och önskar oss ett gott nytt år (en sådan där sak som ledde till ångest tidigare nyår när man var singel, men som man nu tar för givet lite grann). Raketer börjar så småningom skjutas från isen framför oss och ett av de mer imponerande fyrverkerierna jag någonsin har upplevt exploderar och brinner ovanför mig (vilket kanske säger mer om att jag ofta tidigare har firat nyår på platser med relativt liten befolkning). Så småningom så har ljuset från den sista raketen släckts och det tar en stund innan alla inser att uppvisningen är över. Jag och Denise promenerar till smedjegatan och kliver på en överfull buss som tar oss tillbaka till Porsön.
Den sista terminen av 2013 pågick fortfarande under januaris två första veckor. Jag läste socialpsykologi och utvecklingspsykologi - kurserna bestod av två böcker med ett totalt sidantal på cirka 1200 sidor. Jag studerade ambitiöst inför tentamen i kurserna och det skulle senare visa sig att båda kurserna gick bra.
Februari
Måndaden började med att jag och Denise åkte till Kiruna för att träffa familj och vänner igen. Denise hade bara varit i Kiruna en gång tidigare så jag vill minnas att vi hann med en del turistande i staden. Vi besökte bland annat ishotellet.
Jag läste vetenskapsteori och idéhistoria och påbörjade en uppsats om transhumanism - vilket i stort sett betyder att vi med teknik kan förbättra våra kroppar och vår hjärna för att bli "mer" än människor. Detta leder oftast till att vi blir till så kallade cyborger, en förkortning på ”cybernetisk organism”, en organism som består av delvis organiska och delvis syntetiska delar. Det var det mest intressanta och fascinerande skolarbete jag skrivit sedan jag skrev om Buddhism i högstadiet.
Mars
Kurserna fortsatte och mycket av månaden gick ut på att skriva färdigt och göra uppsatsen akademiskt korrekt (vilket var svårare och mer tidsödande än vad jag väntat mig!), samt att plugga inför tentorna i kurserna. När jag inte orkade studera längre spenderades tiden med att umgås med Denise eller spela Diablo III över Skype med folket i Kiruna. Jag såg även min favoritfilm för året på bio - "Her". Under en av månadens sista dagar skrev jag inlägget "Smältande snö" - känner mig ganska nöjd med upplägget av texten.
Eftersom att jag inte minns så mycket mer från månaden (kanske inte hände så mycket?) så kan jag skriva lite om balans. På många sätt är livet ett ständigt balanserande och prioriterande - hur ska man spendera sina pengar och sin tid? Det känns aldrig som att jag har nog mycket tid att göra allting jag hade velat hinna med - och då gäller det ju att prioritera. Jag brukar försöka att hålla kontakten med personer som jag bryr mig om, även om jag ibland är dålig på det. Samtidigt så har jag många personer från Kiruna och några få i södra Sverige som jag bryr mig om och efter att jag hade bott här i Luleå ett tag så kände jag att det var svårt att hålla kontakten med alla vänner jag redan hade. Därför har jag försökt att vara lite försiktig med att skaffa så mycket nya kontakter - hur ska jag ha tid med dem om jag känner att jag knappt har tid för de jag redan har?
En balansgång så att säga. Sen att jag har "råkat" lära känna och tycka om folk här i Luleå i alla fall känns inte negativt direkt, men jag är bara rädd att råka göra någon besviken. Jag är annars dålig på att hantera min tid - alldeles för många timmar varje vecka går åt till att kolla "onödiga" videor på YouTube och göra ingenting. Men å andra sidan så behöver man nog det ibland också - jag tror att jag har lätt för att överdriva den onödiga tiden dock. Samtidigt som man ska hinna med att studera, sköta hemmet, handla, laga och äta mat och helst hinna vara lite kreativ emellanåt också. Det är svårt det där, med att prioritera.
Student priorities
April
Kurserna "Samhällsvetenskaplig metod 1: kvantitativ och kvalitativ metod" pågick under månaden. Kvantitativ metod handlar om statistik - hur man utför och utvärderar vetenskapliga studier som innehåller data i form av siffror. Kvalitativ metod handlar om hur man utför intervjuer och studier med fokusgrupper. Halvtråkiga men ändå delvis intressanta kurser.
I mitten av månaden åkte jag och Denise till Kiruna för att uppleva den lite speciella våren i staden. Vi åkte skoter och var ute och grillade i snön och solskenet med familjen och hunden. Vilket inte var så roligt på tillbakavägen då min mor insåg att vi hade glömt att tanka skotern, detta slutade med att vi fick soppatorsk halvvägs tillbaka och jag fick promenera och hämta bensin till skotern. Good times!
Annars minns jag inte mycket från april.
MajJag välkomnade värmen och sommaren här i Luleå någon gång under maj, vilket innebar promenader och joggingrundor ute i solen. Sista hälften av månaden gick åt att plugga inför tentorna i tidigare nämnda kurser, två veckor innan varje tentamen brukar till stor del bestå av studier på dagarna och akademisk mjölksyra på kvällarna. I slutet av månaden prövade jag på en ny grej och sprang "blodomloppet" här i Luleå, distansen var 6 kilometer och jag minns att jag var nöjd med min prestation. Jag minns tyvärr inte den exakta tiden. En av månadens sista dagar spenderades på psykologisektionens sommarfest som var riktigt rolig och trevlig. Sommar+Alkohol+Mat+Trevligt folk+Lekar och ett adjö till alla innan alla sprider ut sig över hela Sverige till sommaren.
Min favorittext för året "Någon du aldrig var" skrevs på månadens sista dag, den handlar om att minnas en person man stod nära en gång i tiden.
Juni
Jag och Denise packade ihop en stor del av lägenheten här i Luleå och åkte till Kiruna för att stanna över sommaren. Vi båda började jobba på hemtjänsten - vilket var en överraskande bra arbetsplats för det mesta. Det var väldigt härligt att spendera sommaren i Kiruna, man behövde inte stressa med att försöka hinna träffa allihopa innan man skulle åka iväg och det fanns ofta tid att ge sig ut på någon utflykt om man kände för det. En sådan utflykt var till Silverfallet vid Abisko, en av sommarens kanske trevligaste dagar.
Juli
Under juli så slutade jag jobba dagtid på hemtjänsten och gick över att jobba natt istället, vilket var väldigt annorlunda men jag trivdes bättre med det överlag (jag har trots allt varit en nattmänniska så länge jag kan minnas). Vid den här tiden började vi känna oss hemmastadda i lägenheten i Kiruna, Denise hade redan hunnit måla om köket vid det här laget. Månaden fortsatte med vänner, familjen och utflykter när det var fint väder.
I slutet av månaden så besökte Denises föräldrar Kiruna och under de kommande dagarna åt vi god mat, visade dem omkring och turistade så mycket vi hann i staden och områdena omkring. Det blev bland annat ett besök i besöksgruvan under jord.
Augusti
Den 12 augusti åkte vi från Kiruna för att spendera några dagar i Helsingfors. Det kanske inte var det mest exotiska valet av semesterort men det var väldigt skönt att befinna sig i en stad man aldrig hade varit i tidigare och bo på hotell. Besöket innefattade turistiga saker som besök på museum, en heldag på nöjesfältet Linnanmäki och besök på ett konstmuseum som hade en stor utställning av Tove Janssons (skaparen av Mumin) verk. Vi råkade också befinna oss i staden samtidigt som det anordnades dagar då vem som helst fick sälja mat runt omkring i staden - vilket var väldigt spännande! Efter en hel sommar med jobb var det väldigt trevligt att bara ta det lugnt en period.
Efter dagarna i Helsingfors åkte vi tillbaka till Luleå för att ladda inför höstterminens början. Jag köpte och spelade igenom Fallout: New Vegas igen - vilket totalt gick på över 200 timmar. En fantastisk upplevelse dock!
September
Skolan drog igång under början av månaden och jag hade valfri termin att läsa vad jag ville det sista halvåret. Jag valde två kurser från kursserien "Framtidens intelligenta teknik", närmare bestämt "Computation and the brain" och "Cognitive science". Båda kurserna behandlar ämnet "Kognitiv neurovetenskap" ur lite olika perspektiv. Samtidigt som jag började mitt andra år på skolan så började en hel drös nya elever sitt första år, något jag inte direkt hade funderat över tidigare. Efter att ha gått på en gemensam fest för psykologisektionen lärde jag känna lite nya människor - vilket så småningom ledde till att jag lärde känna ännu fler via dem.
I slutet av månaden skrev jag en av mina märkligare inlägg som fick namnet "Katharsis" (vilket betyder "själslig rening, för er som inte visste :D). Detta inlägg uppstod efter en sömnlös natt då tankarna av någon anledning hamnade kring scenerna som utspelas i spelet "Dear Eshter".
Så småningom började löven gulna och hösten började sänka sig över Luleå.
Oktober
I början av oktober åkte jag hem till Kiruna en kort sväng för att träffa vänner. Kort efter min hemkomst till Luleå (det är märkligt att ha flera "hem") så fyllde jag 24 år och firade det genom att äta en awesome sexkantig tårta som Denise snickrade ihop. Ungefär samtidigt så hade jag och Denise varit tillsammans i ett år och det gladdes vi åt genom att äta middag på restaurangen Baan Thai, maten var god och vi hade trevligt fram tills middagen tog en oväntad vändning. Plötsligt ser vi att killen i paret något bord bort från oss måste lägga sig ner över soffan han tidigare satt på, efter en kort stund börjar han skaka i hela kroppen och upprepar att han inte mår bra. Paret (som inte verkade känna varandra så bra) ringer ambulans med hjälp av restaurangpersonalen och jag och Denise sitter i närheten under tiden och känner oss lite obekväma. Vi ville kunna hjälpa till men visste inte riktigt vad vi skulle kunna göra. Så småningom promenerar vi därifrån och åker hem. Undrar hur det gick för killen och paret?
Månaden fortsatte med trevliga middagar och fester med trevligt folk samt en ösig halloweenfest med psykologisektionen. Helt klart en intensiv månad efter en annars lugn sommar.
November
November blev något lugnare och spenderades mest hemma, slitandes med inlämningsuppgifterna i tidigare nämnda kurser. I slutet av månaden gick vi på BEAT - ett stort event på studentklubben STUK med fokus på dans. Fyra dansgolv och en massa folk, sammanfattningsvis.
Jag minns inte så väl i vilken ordning vi sett allting men under de senaste månaderna har vi gått på en hel del filmer på bio. Med filmer som tredje delarna av Hobbit och Hunger Games, samt en fantastisk film som Interstellar så har det varit svårt att låta bli. Men det har varit ett riktigt trevligt sätt att koppla av på under årets gång!
December
Månaden började med ett stort födelsedagsfirande av en klasskamrat genom finmiddag och bowling på O'Learys här i Luleå. Kort därefter kom Therese på besök från södra Sverige under några dagar och vi spenderade en hel del tid med att fika och äta god mat inne i centrum. Även en filmkväll med folket här i Luleå hanns med innan alla åkte hem över julen, inklusive jag och Denise.
Vi började med att flyga ner till Denises föräldrar för att fira jul med hennes släkt. Där åt vi julbord, köpte julklappar som senare delades ut slumpmässigt och hade det allmänt julmysigt innan vi tog tåget upp till Kiruna. Julafton, med ännu ett julbord, och nyår, med fest tillsammans med vänner spenderades i min hemstad och det var roligt att umgås med familjen och vännerna som var hemma över julen.
Efterord
År 2014 har, som jag sa i början, varit ett bra år för mig. Förhållandet med Denise har gått bra och jag har lärt känna en del nya trevliga människor. Jag har lärt mig mycket, och garanterat hunnit glömma bort minst lika mycket, under årets gång och har förhoppningsvis utvecklats till att bli en bättre person än vad jag var när året började. Vid skrivande stund så är jag ungefär klar med halva min utbildning vid det här laget och studerandet vid unviersitetet har gått riktigt bra än så länge!
Många har under årets gång frågat mig vad jag har tänkt göra efter att jag är klar med utbildningen och mitt svar har oftast varit "jag vet inte", mer eller mindre. Jag ser det som att vi människor är i ständig utveckling och jag kan omöjligt förutspå hur mitt liv kommer att se ut om ett och ett halvt år. Jag har inget direkt drömjobb som jag siktar efter, utan det känns som att jag får se vart jag hamnar och vad jag känner för när jag är färdig. För tillfället försöker jag fokusera på nuet och att få en examen i utbildningen jag läser, och för mig räcker de planerna gott och väl för tillfället. Jag ser fram emot den andra halvan av utbildningen och året som kommer.
Tack till alla som har varit med och skapat året som har varit! Jag hoppas att jag inte har gjort någon besviken.
Låt oss se vad år 2015 har att erbjuda :D.
Carpe Diem
Det är så svårt att skriva nu för tiden.
Nedstämdhet är bränslet till mitt författande,
Min kreativitet och skrivlust.
Och mycket i livet känns väldigt bra mycket ofta,
Under dessa dagar, veckor och månader som förflutit
Utan någon större produktivitet av texter.
Delvis beror det på min lycka,
Delvis beror det på min brist av oro för framtiden.
Jag är glad, försöker att njuta av lyckan och lever i nuet.
Vilket skär sig med perspektiven som krävs för att skapa någon text med mening.
Många är de konstnärer som skapat mästerverk ur lidandet.
Denna lycka alla strävar efter
Visade sig kväva kreativiteten,
Åtminstone för mig.
Lösningen är kanske att skriva om sådant som resonerar bättre med mitt nuvarande sinnestillstånd?
En positiv utveckling
Ekvationen går ihop.
Efter att man har förkortat så är det noll på båda sidor om likhetstecknet.
Katharsis
Som jag går här på stranden i skymningens slut
Vinden viner och de svarta vågorna skapar vitt skum kring mig.
Kanske beror det på bristen av sömn,
Kanske beror det på mitt förvirrade sinnestillstånd
Men dina ord
Och mina förvridna minnen
Av våra sista stunder tillsammans
Dyker upp i mitt synfält
"Du är värdelös", "Vad tror du att du håller på med egentligen?", "Jag vet inte om jag någonsin älskat dig.."
Orden blandas ut med sanden framför vid varje blinkning
Kvar blir bara blöta kalla fläckar på min själ.
Min vandring fortsätter,
Den fina sanden omvandlas till mossiga stenar och klipporna reser sig ovanför mig.
Det är nästan omöjligt att fortsätta framåt.
Jag vänder mig om, och tar ett kliv utåt.
Jag minns våra stunder här tillsammans på ön -
Ditt stolta ansiktsuttryck när du återvänder med en hink med bär,
Den ljuva lukten av paj som fyller luften i stugan.
Kanske rodde jag ut hit ikväll i hopp att finna dig här,
Lika vilsen som mig.
Vi hade kunnat hitta varandra igen.
Men egentligen känner jag dig allt för väl,
Du skulle aldrig få för dig att göra något sådant.
Efter bara några steg har vattnet nått upp över axlarna.
Mörkret känns tyngre och mer påträngande under ytan.
Fotfästet på den steniga botten är dåligt och det känns som att underströmmarna vill dra ner mig i djupet.
"Gå tillbaka", säger min överlevnadsinstinkt plötsligt,
En enorm känsla av ensamhet väller över mig.
Härifrån ser man inte var havet slutar och rymden börjar.
Jag tittar upp
Och ser stjärnorna.
Ögon,
Förfäder,
Som tycks se ner på mig
Och delar mitt öde.
Alla mina tunga känslor försvinner,
Jag släpper taget
Och sveps iväg ner i mörkret.
Ljuden omkring mig förvandlas till ett dovt muller när vattnet fyller hörselgångarna.
Jag förstår nu -
Det är ett språk.
Världsalltet välkomnar mig.
Jag tar ett djupt andetag,
Och lungorna fylls med vattnet.
(Skrivet efter en sömnlös natt. Inspiration från spelet Dear Esther.)
Framtiden är nu
Att inte behöva tänka
Är en lyx
Som sakta förtvinar hjärnan.
Idag löser vi alla problem,
Som våra förfäder ägnade livet åt,
Utan minsta bekymmer.
Svep med fingret
Knappra in några siffror
Pressa in kortet med chipet först
Använd våra massproducerade varor
Kliv på tunnelbanan
Kliv av flygplanet
Utan en tanke på hur fantastiskt
Allting egentligen är.
Någon du aldrig var
Jag besöker dig då och då
På den enda platsen du finns kvar
Alla månader och år
Skapade en fantom
Som i mina drömmar går
Minnena av dig
Blev ett undermedvetet pussel
En spöklik replika
Av bitar som aldrig hörde ihop
Varje gång du återskapas
Tas någonting bort
Och något läggs till
Det blir en korrupt spegelbild
Av någon du aldrig var.
Ingen mening
Jag har kommit fram till att i ett stort perspektiv så finns det ingen mening med livet.
Låt mig förklara min tankegång.
Vi kommer alla att dö någon dag. I ett tillräckligt långt perspektiv så är chansen för överlevnad - noll.
Detta gäller för alla människor, djur, växter, planeten och även stjärnorna.
Vilket innebär att oavsett hur mycket vi försöker att överleva så kommer vi, och alla vi någonsin har träffat, att dö.
Så småningom.
Den människa som än så länge har levt längst blev 122 år gammal. Rent spontant så kanske många av er känner att ni kanske inte kommer att leva så länge. Efter att ha skrivit en uppsats om så kallad "Transhumanism" (att med hjälp av vetenskap förändra människan till någonting "bättre" än vad vi är idag) och "Cyborger" (Förkortning för Cybernetiska Organismer - Idén om att koppla samman maskiner och datorer med människokroppen) så tror jag att det finns en chans att vi är en av de första generationerna som har möjligheten att leva mycket längre än så. Två sätt att göra detta på vore att:
Stänga av processerna som får våra kroppar att åldra.
Eller att lyckas föra över vårt medvetande på exempelvis ett USB-minne och föra över det till en ny "kropp".
Men även om båda dessa metoder i teorin skulle innebära odödlighet (om man lyckas undivka olyckor) så är vår planet för eller senare dödsdömd. Om vi människor inte kommer att förstöra jorden med global uppvärmning eller kärnvapen så kommer vår sol att dö (och då sluka planeten) för eller senare.
Men visst, om vi lyckas överleva så pass länge så kanske vi kan sprida mänskligheten till andra planeter och solsystem? Ja, kanske, det vore ett sätt att skjuta upp mänsklighetens öde. Så småningom så kommer dock alla stjärnor att dö och ovmandlas till svarta hål som absorberar allt ljus som kommer i deras väg. Universum själv kommer att fortsätta att expandera och all värme som finns blir till kyla med tiden.
Till slut kommer universum bestå av ett tomt, kallt, mörker av ingenting.
Så yeah, i längden så spelar det ingen roll hur länge vi försöker att överleva.
Vissa kanske ser den tanken som deprimerande - men jag själv ser det som ganska befriande på sätt och vis. Om det inte finns någon mening med det hela så finns det heller inte direkt rätt och fel. Oavsett vad jag gör så spelar det ingen roll i ett större perspektiv. Det viktiga i livet, meningen, skapar vi själva - och därmed är vi fria att bestämma vad vi vill göra med våra liv. Vilket är ganska befriande :).
Vi bör dock kanske försöka överleva så länge som möjligt och minska lidandet för alla varelser och växter under tiden de lever. Som jag ser det, så är tekniken det enda som kan hjälpa oss för att uppnå det målet. Och vem vet - med framtidens teknik kanske människan till och med är mäktiga nog för att ändra universums öde?
Jag har dock en känsla av att vi alla kommer att dö någon gång, att livet inte på så vis har någon mening - och jag finner den tanken befriande :).
(Jag fann inspiration och information från en liten fin animation på 4 minuter och 38 sekunder som förklarar hur universum kommer att dö - https://www.youtube.com/watch?v=mSzCS_5qtVY )
Filosofi
Enligt mina erfarenheter så har fått en känsla av att många inte förstår meningen, eller nyttan, med att filosofera. Jag har hört kommentarer som exempelvis: "Jag får bara huvudvärk av att tänka på konstiga frågor som egentligen inte ens har några svar, så jag låter bara bli det."
Jag kan förstå tänkandet bakom ett sådant påstående, men jag själv tror att filosofi kan vara väldigt nyttigt - även rent praktiskt. För många är tänkandet över livet vanligast i tonåren (efter det har man inte tid längre?) och jag har vaga minnen av mina gamla blogg-inlägg från Lunarstorm. Jag brukade ofta skriva om mina åsikter, och insikter, om saker och ting jag hade tänkt på. De lösa tankar jag hade blev konkreta med hjälp av skrivandet. Då och då dyker samtalsämnen upp om till exempel religion eller hur man ser på sin framtid, i dessa kan det dyka upp argument och idéer som varit självklara för mig sedan slutet av högstadiet. Men som verkar nya för vissa personer i samtalet.
Dessa personer har alltså, fram tills nu, levt utan dessa idéer.
Jag tror att det är i detta perspektiv som filosofi verkligen får sin mening. Hur har mitt liv påverkats och styrts av idéerna och insikterna jag fick som tonåring? Under de flesta dagar kanske dessa inte spelar någon roll. Men när dagen när du misslyckas, när någonting i din närvaro förstörs, när du förlorar jobbet eller ställs inför valet som bestämmer din framtid - det är under dessa livsavgörande ögonblick som filosofin, din förståelse av världen, hjälper dig förstå och göra ett val. Leda dig framåt genom livet.
Idéer är någonting vi ofta tar för givet, men de kan vara otroligt kraftfulla.
Idéerna som påverkar oss starkast är idéerna som känns som våra egna.
Dessa kan vi få genom att stanna upp och tänka över livet - filosofera.
Smältande snö
Oj, har jag bara skrivit nyårsblogg hittils detta år? Tiden går fort..
-
Smältande snö
Det är oktober.
Jag fyller år och den första snön faller efter sommaren.
Hela naturen har gradvis kurat ihop sig under en tid nu,
Känt på sig att kylan och mörkret är på väg.
Det handlar om att samla ihop allt man har, och släppa taget om allt utom det allra viktigaste.
Varje dag som går är lite mörkare än den förra.
Även jag vet vad som komma skall -
Isvindarna som blåser igenom ens tjocka kläder
Nätterna som aldrig vill ta slut
Morgnarna som kräver energi man egentligen inte har
Decimeter av nyfallen snö som gör varje steg till en ansträngning.
Det är oktober och jag vet vad som komma skall.
Det är ångesten innan det där jobbiga, som man vet att man måste uthärda -
Tandläkarbesöket, Provet man inte hunnit plugga till, Tolvtimmars-skiftet med all stress
- det är de känslorna som finns i mitt bröst under vinterns första dagar.
Det är mars.
Klockan är tre på eftermiddagen och solen är fortfarande uppe på himlen.
Jag hade nästan glömt värmen av solstrålar mot huden.
De sluttande takens kanter är prydda av istappar,
som prismatiskt reflekterar solens ljus och sakta droppar vatten ner mot den smältande snön.
Jag tar av mig mössan, rufsar till håret, och känner att min vinterjacka är för varm.
Ljudet av fågelkvitter är i kontrast till bilvägens buller.
Varje dag som går är lite ljusare än den förra.
Träden börjar bereda sig för att välkomna solens och värmens återkomst.
Jag känner mig ganska nöjd för tillfället, men vet att det kommer att bli bättre än så här -
Varmare,
Ledigare,
Friare.
Det är dags att se fram och börja planera hur jag ska njuta av sommaren på bästa sätt.
Det är skönt - att ha något att se fram emot. Att veta att tiden framför kommer att bli behaglig.
Att lämna de kalla mörka dagarna bakom mig -
och inse att jag överlevde ännu en vinter.
