Kalla känslomässiga kriget
Ett tyst och kallt krig pågår emellan oss.
Ett krig utan strider och slag.
Men ändå är hotfullheten och fientligheten ständigt närvarande.
Ett krig med två deltagare.
-
Jag sårade dig.
Du sårade mig.
Friden tog slut och kriget var ett faktum.
Jag tror att du också vill ha fred egentligen.
Men så länge minnena av sveken är kvar så är nog vänskap en omöjlighet.
Vi båda har vapen som hade kunnat förgöra varandras världar.
Men ingen vill slå första slaget.
-
Ingen av oss ger upp.
Ingen av oss förlåter.
Ingen av oss slåss på riktigt.
Ingen av oss vinner någonsin.
I detta krig där båda alltid förlorar.
-
Kan ett sådant krig någonsin ta slut?
En förklaring
Allting jag skriver betyder någonting.
Varje ord finns där av en anledning.
Varje formulering har en bakomliggande mening.
Varje text handlar om någonting viktigt för mig, ofta personligt och snudd på hemligt.
-
Men hemligheterna vävs in i kryptiska ord och formuleringar.
Ett ord kan ha flera olika meningar.
Och ofta är det nog ingen annan som förstår vad texterna egentligen handlar om.
Ibland har nog de som står mig närmast en aning (?)
Men jag hoppas att även personer som knappt känner mig skall kunna tycka om en text, även om anledningen till texten inte är blottad.
-
För vi människor är i slutändan ganska likadana. Det är inte bara jag som har varit (och är) en sexuellt frustrerad tonåring med kärleksbekymmer och känslor av ensamhet och självförakt.
Och på så sätt så hoppas jag att någon annan kan känna igen sig, kanske till och med förstå.
Och eftersom många meningar har flera olika betydelser så kanske en del av er använder fantasin och målar upp egna bilder av mina texter?
Jag skriver främst för min egen skull, för att jag tycker om det.
Men jag skriver även för er.
Och förhoppningsvis så kan vi allihopa få ut någonting av den här bloggen :).
Oavsiktlig själslig tortyr
I tystnaden och mörkret
I det trånga utrymmet utan någonstans att fly
Där våldtog du min själ
Så som svart vattenfärg sprider sig genom mjukt papper
Spred sig ångesten inom mig
Ökade för varje hjärtslag
Tills det kändes som att bröstkorgen höll på att implodera
Outhärdligt - en hel natt
Du hade ingen aning om vad som hände, eller hur mycket du sårade mig
Våldtäkten fortsatte
Och du märkte det inte ens
Även om det kändes som en evighet så tog natten slut.
-
På morgonen dolde jag de öppna såren bakom ett leende
Utanpå såg allt bra ut
Men om du tittat mig djupt i ögonen hade du märkt att något var fel
Men du märkte fortfarande ingenting
Vi fortsatte bara som vanligt
Som om Ingenting hade hänt.
Förlåt mig
Förlåt för att jag älskar dig.
Förlåt för att jag tycker at du är vacker.
Förlåt för att jag gillar dina blåa ögon.
Förlåt för att jag njuter av dina mjuka läppar.
Förlåt för att jag blir glad av ditt leende.
Förlåt för att jag finner det underhållande att diskutera med dig.
Förlåt för att du gör mig lycklig.
Förlåt för att jag uppskattar ditt sällskap.
Förlåt för att jag känner så här.
Förlåt för att jag anser dig vara (väldigt) attraktiv.
Förlåt för att du får mig att le obehärskat.
Förlåt för att jag behöver din närhet.
Förlåt för att du ofta finns i mina tankar.
Förlåt för att jag saknar dig.
Förlåt för att jag vill umgås, hela tiden.
Förlåt min kärlek till allt detta som gör dig till en underbar person.
Jag tror att jag älskar dig - mer än som en vän.
Men vad betyder det egentligen "att älska"?
Vad menas med "kärlek"?
Jag är inte ens nästan säker..
LONDON
Just sitting here at London, minding my own buisness :D.
-
Ikv'a'll blir det att kolla en film @ bio :).
Hemma @ Torsdag igen!
-
Ikv'a'll blir det att kolla en film @ bio :).
Hemma @ Torsdag igen!
I skuggan av berget
"Luften är fri för alla" heter det.
Det är åtminstone något vi kan få helt gratis här i världen. Detta gäller här i Sverige, på Afrikas savanner, i USA's storstäder och överallt. Men detta är inte lika självklart 1000-meter under marken för Kirunas gruvarbetare. För att överhuvudtaget kunna andas så långt ner under jord så krävs stora åtgärder och kostnader. Enorma, långa ventilationsschakt, fläktar, el och så vidare - som måse vara igång. Hela, tiden. Och plötsligt så var det där med luft inte så självklart längre. Där nere så bokstavligt talat äger LKAB luften. Och det dem äger kan dom ta ifrån oss.
Fast det skulle dom ju i och för sig aldrig göra. För då skulle gruvan stå still och inget utav det "svarta guldet" skulle nå ytan. Pengar skulle gå förlorade. Och på samma sätt är det med så otroligt mycket annat i den här staden som kallas för Kiruna. Staden existerar på grund utav gruvan. Gruvan existerar på grund utav staden. Vi föds i skuggan av berget. Och kanske dör vi inuti det.
Luft är inte det enda som krävs för att få upp malmen till försäljning. Först och främst krävs det arbetare. Och för att arbetarna ska kunna jobba och må bra så kräver de en massa saker. Bostäder, kläder, underhållning, pengar och så vidare. Allting man kan hitta i en stad. Allting man kan hitta i Kiruna. Så även de som kanske jobbar på Ica, JC eller på ett fik här i staden kanske inte känner någon sammanhållning med gruvan så är det i själva verket tvärtom. I grund och botten existerar deras jobb för gruvan och dess arbetare. Så länge man bor i den här staden så kommer man inte ifrån det. På ett eller annat sätt stödjer man LKAB eller gruvbrytningen.
Kiruna existerar på grund utav gruvan. Gruvan existerar på grunv utav Kiruna.
Mja, det där var en text som jag haft i mitt huvud åtminstone ett par veckor nu - men som inte blivit av att skriva ner förrän nu. Hoppas den väckte en tanke hos er som bor här i Kiruna (antagligen den största delen utav de som läser den här bloggen) och annars en liten inblick av Kiruna för er som inte bor här.
Imorgon (måndag) så hoppar jag på tåget ner mot Västerås för att på tisdag flyga vidare till slutdestination London. Där väntar åtta dagar av upptäcksfärder, besök på museér, föreställningen Phantom of the Opera, Shopping, dricka öl på Pub'ar, dansa loss på klubbar och säkerligen en massa annat tillsammans med mina medresenärer Minna (http://minnahtorma.blogg.se/) och Mimmi (http://3daysawake.blogspot.com/). Det blir nog rätt så awesome :D.
Jag råkade klicka bort det här inlägget nyss, men på något mirakulöst sätt hittade jag tillbaka till det :O. Ett tag där blev jag sjukt leds och trodde att allting hade försvunnit. Hatar när det händer. *phew*
Det är åtminstone något vi kan få helt gratis här i världen. Detta gäller här i Sverige, på Afrikas savanner, i USA's storstäder och överallt. Men detta är inte lika självklart 1000-meter under marken för Kirunas gruvarbetare. För att överhuvudtaget kunna andas så långt ner under jord så krävs stora åtgärder och kostnader. Enorma, långa ventilationsschakt, fläktar, el och så vidare - som måse vara igång. Hela, tiden. Och plötsligt så var det där med luft inte så självklart längre. Där nere så bokstavligt talat äger LKAB luften. Och det dem äger kan dom ta ifrån oss.
Fast det skulle dom ju i och för sig aldrig göra. För då skulle gruvan stå still och inget utav det "svarta guldet" skulle nå ytan. Pengar skulle gå förlorade. Och på samma sätt är det med så otroligt mycket annat i den här staden som kallas för Kiruna. Staden existerar på grund utav gruvan. Gruvan existerar på grund utav staden. Vi föds i skuggan av berget. Och kanske dör vi inuti det.
Luft är inte det enda som krävs för att få upp malmen till försäljning. Först och främst krävs det arbetare. Och för att arbetarna ska kunna jobba och må bra så kräver de en massa saker. Bostäder, kläder, underhållning, pengar och så vidare. Allting man kan hitta i en stad. Allting man kan hitta i Kiruna. Så även de som kanske jobbar på Ica, JC eller på ett fik här i staden kanske inte känner någon sammanhållning med gruvan så är det i själva verket tvärtom. I grund och botten existerar deras jobb för gruvan och dess arbetare. Så länge man bor i den här staden så kommer man inte ifrån det. På ett eller annat sätt stödjer man LKAB eller gruvbrytningen.
Kiruna existerar på grund utav gruvan. Gruvan existerar på grunv utav Kiruna.
Mja, det där var en text som jag haft i mitt huvud åtminstone ett par veckor nu - men som inte blivit av att skriva ner förrän nu. Hoppas den väckte en tanke hos er som bor här i Kiruna (antagligen den största delen utav de som läser den här bloggen) och annars en liten inblick av Kiruna för er som inte bor här.
Imorgon (måndag) så hoppar jag på tåget ner mot Västerås för att på tisdag flyga vidare till slutdestination London. Där väntar åtta dagar av upptäcksfärder, besök på museér, föreställningen Phantom of the Opera, Shopping, dricka öl på Pub'ar, dansa loss på klubbar och säkerligen en massa annat tillsammans med mina medresenärer Minna (http://minnahtorma.blogg.se/) och Mimmi (http://3daysawake.blogspot.com/). Det blir nog rätt så awesome :D.
Jag råkade klicka bort det här inlägget nyss, men på något mirakulöst sätt hittade jag tillbaka till det :O. Ett tag där blev jag sjukt leds och trodde att allting hade försvunnit. Hatar när det händer. *phew*
Yeeeeah...
Hade precis skrivit klart min text "I Skugggan av Berget" här och var någon minut ifrån att lägga upp den. Men såklart så råkar man klicka bort den och *POFF* så var 40 minuters skrivande borta - för alltid.
Men men.. Får ta och skriva om den någon gång. Nu orkar jag inte.
-
Bittert.
-
Imorgon (Måndag) börjar min resa till London. Så jag kommer att vara borta i en sisådär 9-10 dagar framöver. *suck*
Skräptext..
En vändning
Är måttligt förkyld nu, har ständig huvudvärk mer eller mindre och antagligen lite feber. För att inte nämna hostan.
Men det känns faktiskt ganska bra ändå.
Som jag sa alldeles i början av den förra bloggen: "Jag har börjat ge upp." Det stämde nog ganska bra skulle jag säga. Jag bryr mig inte allt för mycket om det för tillfället och det får mig att må lite bättre, eftersom att jag då kan uppskatta sakerna jag redan har i mitt liv.
Det kan låta självklart för er, men relativt nyligt så insåg jag att mitt liv faktiskt inte håller på att ta slut. I själva verket så har det nog bara börjat. Och någon gång ska jag väl lyckas träffa någon? (Helst dock medan jag fortfarande är någorlunda ung och frisk dock xD)
-
En vändning
-
Om en vecka åker jag till London dessutom, något jag och mina kamrater har planerat ända sedan..April? Det var längesedan biljetterna bokades hur som helst och nu börjar detta äventyr verkligen närma sig, på riktigt. Ändå så känns det väldigt avlägset och nästan overkligt för tillfället. Men snart åker vi fan. Ska bara se till att bli kvitt förkylningen, jobba färdigt veckan ut, packa väskorna och vinka "Hej då" till hösten och det kalla, mörka samhället Kiruna. Sedan bär det av, emot det okända :D.
-
Två vändning
-
Jag kanske har börjat komma över dig på riktigt nu? Jag har trott flera gånger att jag accepterat och gått vidare, bara för att plötsligt få en knytnäve i ansiktet och knockas ner tlll marken än en gång. Har jag slutsligen lyckats anpassa mig? Lyckats acceptera hur läget faktiskt ligger till? Lyckats blockera det inkommande slaget och bara promenerat vidare? Kanske.
Kanske lurar jag bara mig själv än en gång. Kanske kommer det hårdaste slaget någonsin plötsligt ut från mörket och krossar mig totalt?
Kanske.
Kanske inte?
-
Tre vändning?
-
Fortsättning följer..
