Klaggen

”En dag vill jag också  bli spelrecensent..”

Just yrket ”spelrecensent” (eller spelutvecklare) har nästan alltid varit lite utav en dröm för mig. 1996 satte jag mig ner framför en dator och spelade för första gången. 1998 fick jag mitt första nummer av den nu sedan länge bortglömda tidningen ”Attack Games”. Och sedan dess har jag läst en väldans massa nummer av PC Gamer, Super Play och Level – och har ofta känt att ”det här är något jag också hade velat syssla med!”.

Och för någon vecka sedan så råkade jag snubbla över en blogg som var inriktad just för att recensera spel. Det var inget jag ens tänkt på att man kunde göra tidigare – även fast det borde varit en ganska uppenbar tanke i dagens  ”Blogg-Sverige”. Hur som helst så var det den bloggen som väckte idén även hos mig – ”jag kan använda min blogg för att recensera saker..” Och nu hade jag tänkt att ge det en chans och pröva på att recensera.. ett album.. Och ja, vid det här laget har ni nog kommit förbi rubriken för länge sedan – vilken avslöjar vilket album det kommer att handla om.

Sedan en god vän till mig spelade upp låten "Trollhammaren" av bandet "Finntroll",  som många av er säkert har hört, och när den numera smått klassiska melodislingan som även är låtens intro nådde mina öron för första gången så var jag fast. Melodin satt direkt och jag rycktes med av låtens energi och gung. Då så har jag ett svagt minne att jag fortfarande var relativt ny för hårdrockens mörkare och tungare sidor – så som death- och black metal – och tyckte att den mörka, lite köttiga sången nästan var lite obehaglig att lyssna på. Som tur var fanns alltid de underbara melodierna där som skydd.

Min goda vän fortsatte att visa mig vad Finntroll stod för och ju mer jag lyssnade – ju bättre blev det. Det som ligger på ytan av Finntrolls musik är de finska ”humppa” (finsk folkmusik) melodierna. Precis under ytan ligger någon sorts black metal och om man dyker ännu djupare hittar man element såsom humor, ironiskt hat gentemot kristna, svenska texter framförda med finsk brytning och en atmosfär som får en att tänka på en värld som endast består av djupa, mörka finska skogar där trollen härskar. Hur kan man inte tycka om det?

Hur som helst så fick jag höra talas om att de skulle släppa ett nytt album tidigt detta år. Tiden gick, albumet blev färdigt och igår nådde det mina öron för första gången – förutom låtarna ”Solsagan” och ”Under Bergets Rot” – som har legat på bandets MySpace sedan en tid tillbaka. Och jag blev definitivt inte besviken men inte heller överraskad.

Finntroll har lyckats väldigt väl med att behålla sin tidigare stil och jag tycker verkligen inte att det är något minus i det här fallet. Personligen blir jag aldrig trött på deras musik och efter varje nytt album så längtar man efter mer – för de behöver verkligen inte vara mer annorlunda än vad de redan är. De har hittat sitt sound och lyckas ändå att få varje nytt släpp att kännas fräscht.

Det är dock enkelt att jämföra ”Nifelvind” med deras förra album – ”Ur Jordens Djup” – och det beror främst på bytet av sångare inför ”Ur Jordens Djup”. När ett band får en ny sångare så blir det automatiskt ofta en ganska stor förändring i hur bandet låter. Även om skillnaden antagligen är mindre för detta band än för många andra så blev det ju ändå en aning annorlunda. Personligen så tycker jag om Vreth (bandets nya sångare) och hans röst – och han gör en bra instats även på detta album.

Skivan börjar med det instrumentala öppningsspåret ”Blodmarsch” och antagligen är det tänkt för att man ska komma in i den smått magiska stämning som Finntroll levererar. Personligen är jag inte så mycket för öppningsspår av det här slaget – det känns mest lite överflödigt och som något jag antagligen bara kommer att hoppa över nästa gång jag lyssnar skivan.

Albumet drar sedan igång med ett ganska snabbt tempo och låten ”Solsagan” (vlken de gjorde en musikvideo till och lanserade innan albumet släpptes) för att sedan nästan hålla uppe det höga tempot hela vägen till albumets sjunde låt – ”Galgasång” . Då lägger de bort de distade gitarrerna, Vreth’s growl och de snabba trummorna och byter istället ut det mot akustisk gitarr, banjo och svensk ”skönsång” med finsk brytning. Och skapar då något som bara Finntroll kan skapa.

Men när Galgasången är över skruvas tempot och soundet tillbaka till deras vanliga hårda ”Black metal humppa” som man är van vid. Och ganska snart kommer den nionde låten – ”Under Bergets Rot” - som de lanserade innan albumet och som blivit ett favoritspår på skivan för min del. Och lite extra glad blir jag då av den sista låten på plattan - ”Under Dvärgens Fot” – som är en riktigt svängig humppa-version av tidigare nämnda låt.

Finntroll har gjort samma sak tidigare med låten ”Försvinn du som lyser” och bytt ut hårdrocksgitarrer mot dragspel och andra instrument som man bara kan fantisera om. Jag älskade båda versionerna av ”Försvinn du som lyser” och så blev även fallet med ”Under bergets rot/Under dvärgens fot”. Jag vet inget annat band som har förvandlat deras tidigare låtar på ett så underbart sätt – och det känns som något riktigt unikt och roligt.

Men som jag redogjorde i början av ”recensionen” så har jag tyckt om Finntroll sedan jag började med hårdrock på allvar (det vill säga sedan någon gång i högstadiet) och jag förstår att de flesta antagligen inte kommer att uppskatta ”Nifelvind”. Men enligt mig så har Finntroll än en gång lyckats med att leverera ännu ett väldigt bra album och jag tror inte att någon som gillat deras tidigare album kommer att bli besviken.    

Det enda jag känner att jag vill nämna är bara att det känns som att det finns några låtar som inte sticker ut nog mycket och blir lite svåra att ta till sig medan man lyssnar igenom albumet. Men så är det väl alltid? Alla album har nog höjdpunkter och en del låtar som inte gör något direkt avtryck på en – sådana där låtar man inte minns helt enkelt. Även fast jag skulle säga att varje låt på skivan är bra – på sitt eget lilla sätt. Det blir bara så mycket att ta in på en gång.

Sammanfattningsvis ännu en riktigt bra skiva med Finntroll – som antagligen uppskattas mest av de redan frälsta.



För er som blev intresserade - kika in deras MySpace: http://www.myspace.com/officialfinntroll

 

GAH O_O! Jag hade precis skrivit en väldigt lång och ganska så härlig blogg - och så fumlar jag iväg med musen och klickar bort skiten >_<! Otroligt frustrerande :(. Det är bara borta.. och ingen kommer att få ta del av det..

Aja.. får väl skriva en kort sammanfattning av det..

Bla bla.. Jag är inte ledsen utan jag mår okej så då skriver jag blogg och hej och hå - det ska bli ett lite annorlunda inlägg än vanligtvis men egentligen inte. Det kommer att bli tråkigt.

Ledigvecka snart slut - har varit bra. Jag har varit sjuk hela tiden, mår bättre men är sjuk fortfarande. Har hunnit med det ena och det andra, tagit lugnt, sovit och gjort ingenting.

Wilen kom hit med datorn. LAN. Spelat CoD: Modern Warfare 2 och Borderlands. Titan quest imorgon. Wilen vill inte spela schack emot mig - men kanske imorgon? LAN-föda som vanligt - chips, läsk, godis och mikromat. Och lite kakor.

Jag bor numera ensam hemma och känner mig duktig för att jag har lyckats halvdant med att diska, dammsuga, äta, handla och hålla efter rent allmänt. Grattis på mig för att jag nästan är bra och får vuxenpoäng.

Det har varit otroligt skönt att få slippa känslan av hopplös ensamhet på sistone. Tack.

Jag hittade något nytt ikväll - Nintendocore - musik som är en blandning mellan klassiska nintendo 8-bitars blip blop sounds och grind- eller hardcore. Uppskattades sisådär - men trevligt att bredda sin syn inom musiken.

Bwah.. Det förra inlägget var myyycket trevligare. Men rent innehållsmässigt så innehöll det väl ungefär ovanstående.
Fan också att det skulle försvinna..

Vågen.
Det är mitt stjärntecken.
Och även fast jag inte tror på astrologi så säger tecknet "vågen" mycket.
Jag tror att världen till stor del är i balans.
Och jag är nog inte ensam om tanken.
Vetenskapsmännen tror på livets kretslopp.
Buddhisterna tror på återfödelse.
Hinduerna tror på karma.
Allt är i balans.
Allting har två sidor.
En positiv och en negativ.
Vi föds. Och vi dör.
Ljus behöver mörker för att existera.
För att förstå glädje måste vi förstå sorg.
Vi måste vara vakna. och vi måste sova.
Och med den vetskapen i tankarna.
Gör jag som jag gör.
Jag kommer att känna mig väldigt lycklig.
Och jag kommer att känna en väldig smärta.
Ju mer man har. Desto mer har man också att förlora.
Men i slutändan jämnar det nog alltid ut sig.
Hamnar i balans.
Libra.
Vågen.
Mitt stjärntecken.
Gäller över allt.
Hela tiden.

Se på mitt fula anlete.
Lyssna ej på vad jag har att säga.
Vidrig, avskyvärd och faktiskt ganska sliten.

Nej nej, jag ska inte störa.
Jag ska bara skrika i ditt öra.
Bland alla människor hittas ensamheten.

Bli förförd av mig.
Förvanska mig.
Bryter ut i ett hav av sorger.

Spegelbilden sa - att den älskar mig.

Jag går i egna tankar.
Ett liv med ett hjärta som slår och bankar.
Ensamheten har ändrat mina sinnen.

Nej nej, jag ska inte störa.
Jag ska bara skrika i ditt öra.
Jag är galen, men ni är nötter.

För mänskligheten.
Identiteten.
Och för hela jävla hemligheten.

Spegelbilden sa - att den älskar mig, dig, mig, dig, mig..

Lägg av..


För låten som den här texten är baserad på, De gröna svamparnas syraman med The Kristet Utseende, så knata in på länken -> http://www.youtube.com/watch?v=v24W1T7CVAA&feature=PlayList&p=9C47C3822C41DA95&playnext=1&playnext_from=PL&index=7