Närhet
En blinkning.
En smekning.
En ironisk antydan.
Saker som i er värld knappt betyder någonting alls.
För ni är så vana att få tillbaka så mycket mer än så,
Varje dag.
Men i min värld så räcker något sådant,
För att tända en gnista av hopp.
En gnista som jag omedelbart måste fokusera på att släcka.
För om jag inte gör det..
Då brinner jag snabbt upp inombords,
och efteråt finns inget annat än den svarta askan kvar.
-
Och även om det är jobbigt att gång på gång behöva döda denna gnista,
Så älskar jag denna lilla stund utav värme som den ger.
En liten inblick i hur livet hade kunnat vara.
Det gäller att släcka elden innan den hinner sprida sig bortom kontroll.
För att åter igen gå tillbaka till kylan.
Mörkret.
Och ensamheten.
