Klaggen

Utanför drog morgonvinden genom de stora trädens lövverk - som vanligt - som om ingenting hänt i det tysta vita huset. Inuti stod Aron och blickade ner över den lemlästade kroppen. Det enda ljudet som hördes var hans upphetsade andning och blodet som sakta droppade från kniven. Blodet, som bildade en pöl runt hennes kropp, en pöl som växte sig större och större. Adrenalinet pumpades fortfarande runt i Arons kropp men han fick inte fram några tankar. Vem vet hur länge han stod förstelnad i extas? Han hann inte lugna ner sig ordentligt innan ljudet av en bil, som körde in på husets uppfart, skickade en våg genom honom.

"Fan, fan, fan! Han ska ju inte komma hem redan!" tänkte Aron och kände paniken sprida sig genom kroppen. Planen hade varit att smyga sig in i huset efter att hennes man hade åkt till jobbet. Han skulle ha hela dagen på sig att döda henne och röja undan spåren efter sig. Aron hade studerat dem så länge nu, varför skulle han komma tillbaka hem tidigare just idag? Han gick fram till fönstret och tittade försiktigt ut mot uppfarten. Bilen stannade och mannen klev ur bilen och började gå emot entrén. Han skulle förstöra allting. Mordet på Emma hade inte gått så smidigt som han tänkt sig, hon hade upptäckt honom för tidigt och hann klösa honom i ansiktet innan han pressade in kniven i bröstet på henne. Hennes man skulle ringa polisen och de skulle få reda på att det var Aron som var mördaren. Om inte..

Tobias var på dåligt humör. Han försov sig till jobbet och glömde bort, i all stress, portföljen med ritningarna när han åkte till jobbet. Nu skulle han garanterat komma för sent till mötet och få sig en utskällning av chefen senare. Men han skulle åtminstone få träffa Emma igen innan det var dags att skyndna sig tillbaka till jobbet. Han öppnade dörren till BMW'n och började gå mot huset i raska steg. Hon hade säkert hört honom och skulle undra varför han var tillbaka. Han öppnade den olåsta ytterdörren, klev in, och tittade in till vänster, mot köket. Hon var inte där. "Emma!" ropade Tobias och hörde några snabba steg komma emot honom från höger. Kniven skar genom luften och hade träffat honom i bröstkorgen om han precis inte hade hunnit hoppa undan. Mannen som attackerade honom tappade balansen när han missade och Tobias knuffade instinktivt in honom i köket. "Herregud! Vem fan är det här och vad gör han i mitt hus!?" tänkte han innan nästa tanke träffade honom i bröstet som ett hammarslag: "Emma..!"

Mannen i köket andades häftigt och kom upp på benen igen, hans vilda ögon naglade sig fast i Tobias och han gjorde ännu ett utfall. Tobias backade snabbt in i vardagsrummet, bort från mannen som försökte döda honom. "Vapen! Jag måste hitta något att slåss med!" tänkte han och såg sig vilt omkring. Det var då han fick syn på henne. Hon låg på rygg i sitt eget blod, hennes vita tröja hade färgats mörkröd och ögonen var uppspärrade mot taket. Det var första gången han hade sett en död människa. Han stelnade till för en sekund innan överlevnadsinstinkterna åter tog över. Tobias fick tag i en tjock ljusstake i solitt glas och nu svartnade det framför ögonen på honom. Mördaren högg emot honom men än en gång lyckades han undvika hans anfall. Tobias tog tillfället i akt och svingade ljusstaken allt vad han kunde mot mannen med kniven. Den träffade honom i sidan av huvudet och det lät som om någonting sprack. Mannen ramlade ner mot golvet och rörde sig inte längre, men andades nu tungt. I sitt raseri tog Tobias den blodiga kniven från mördarens grepp och tvekade knappt när han tryckte in den i bröstet på honom. Mannen utstötte ett gurglande läte och låg snart helt tyst på vardagsrumsgolvet.

Tobias fylldes nu av sorg och vrede och började gråta okontrollerat.
Utanför drog morgonvinden genom de stora trädens lövverk - som vanligt - som om ingenting hade hänt i det tysta vita huset.