Klaggen

Jag har vid det här laget haft min vanliga paus på ungefär en månad sen det förra inlägget.
Och ni som har hängt med ett tag bör vara ganska vana vid det vid det här laget?
Hur som helst.
Under den senaste tiden så har jag inte riktigt haft lust att skriva,
Och det beror nog på att jag känner att jag har börjat må bättre.
Det är en känsla som känns märkligt underbar.
Jag är inte riktigt van vid den, och skulle nästan vilja säga att jag hade glömt bort hur det kändes.
Men det vore faktiskt att överdriva.
-
I skrivande stund så är jag på riktigt bra humör (när var jag det senast jag skrev ett inlägg här?).
Den här dagen känns som ett ganska bra exempel på hur min nya vardag ser ut.
Idag har jag vaknat av mig själv (när det blev för ljust i lägenheten), lunchat på stan med Minna (hoppas att du inte har något emot att bli omnämnd här :o), planerat inför framtiden, stimulerat mig intellektuellt, bokat tvättstuga, varit ute på en 20-minuters joggingrunda och ska nu iväg och handla inför veckan.
Och det känns inte jobbigt.
Nu, när jag väl har skrivit färdigt om vad jag har gjort idag så inser jag att den här dagen råkade vara den bästa av exempel på något slags perfekt liv. Jag är inte riktigt så duktig varje dag, men jag försöker.
-
När jag skriver så skriver jag främst för min egen skull, även om det här inlägget blev riktat till er.
Men jag kan se mig själv om några månader, kanske först när jag skriver nyårsbloggen, sitta och läsa igenom det här inlägget och känna mig främmande i mig själv.
Jag hoppas att jag tar vara på den här tiden och håller även den kvar i minnet till framtiden.
Att jag faktiskt kan leva i en vardag,
Där jag känner mig lycklig.