Ensamhet
Ensamheten kväver mig och gör det svårt att andas.
Det är som att jag tynger ner omgivningen omkring mig genom att bara vara själv.
Mina lungor och mitt bröst känns tyngre för varje gång jag måste andas och klarar snart inte av den här miljön längre.
Jag orkar inte leva så här länge till..
Maw kom igen nu, om du är ensam ring mig!
Även om klockan är 04:32?
Jag vet hur den där ensamheten känns, och vilken längtan man har att få allt det där underbara som alla andra verkar ha. Det låter verkligen som en klyscha, men faktum är att jag fann min kärlek när jag slutade leta. Jag bestämde mig för att sluta leta efter kärleken, sluta drömma om den och sluta hoppas på den. Började ta hand om mig själv istället och göra det som fick mig att må bra. Och en vecka senare träffade jag min sambo, vi har två år tillsammans på nyårsafton. Som sagt klyschigt, men jag tror verkligen att kärleken finner oss när vi inte söker efter den. Du kanske inte har någon som älskar dig på det sättet du önskar, men du har kärlek från dina vänner, och det är värt mycket.
Tänkte väl skriva ungefär det som Hannah skrev.. det låter klyschigt som sagt, men det är på nåt sätt så att kärleken kommer när man minst anar det. Oftast iaf. Men det hjälper ju inte, jag förstår det..ensamhet äter upp en inifrån, och vänskap och familj i all ära osv, man behöver det också, men det ersätter inte kärleken från en partner. Jag vet det också. Jag vet dock inte vad jag ska säga för att ordna upp det, så det var ju extremt hjälpsamt..
Why noot brorsan ringer ibland mitt i natten å vill snacka nån timma
Det är ju klart att ingen utav er kan göra så mycket för att lösa problemet, men ni gör vad ni kan - ni visar att ni bryr er.
Det är jag tacksam för :).
