Klaggen

Hade inte tänkt skriva något intressant den här gången heller.

Bara en liten uppdatering på vad som händer för tillfället.

Det är Måndag och klockan är 08:51, jag har varit vaken i snart 15 timmar. Jobbet börjar 15:36 och jag har inga planer på att sova tills dess. Onsdag, Torsdag och Fredag jobbar jag 16 timmars-skift - kommer då knappt ha någon fritid under halva den här veckan som kommer. Men det blir bra med pengar sen..

-

Helgen har varit bra annars - det har hänt mycket, för en gångs skull.

Både bra och dåliga saker, men mest bra.

-

Förr tänkte jag och skrev om så mycket.

Så pass mycket så att det känns som att allting redan är sagt.

Det känns som att jag har kommit förbi den tiden då jag faktiskt funderade på livet.

Nu mera lever jag oftast bara, utan att stanna upp.

Förr kunde jag skapa egna teorier om hur livet fungerade - nu kan jag inte komma på när jag hade en sådan idé senast. Alla saker jag var så säker på för några år sedan har börjat vackla.

Ens principer har töjts på tills de brast och jag märkte att det aldrig spelade någon roll egentligen - det var bara saker jag hade fått för mig.

Varje dag matas man med ideér och tankar om hur allting fungerar - hur man ska göra och vad man ska välja.

Och när ens barriär väl har rasat så strömmar allt detta in utan motstånd.

Frågan man ska ställa sig är: Gör det mig olycklig?

Är det inte skönt att leva i en värld där allting har ett svar?

I en vardag där man tror att man förstår, men i själva verket är blind.

Det som spelar roll är att man trivs.

För är det inte det som det handlar om i slutändan?

Att finna lyckan?

Det känns som att det är dags för en uppdatering men jag vet inte vad jag ska säga riktigt.

Ledigveckan är slut och en ny period av jobb är på gång, som vanligt så har det varit en lugn och någorlunda trevlig vecka. Att vara ledig är ju alltid skönt men så här med facit i hand så borde jag gjort något vettigare. Jag vet inte vad, men något borde jag gjort. Eh.

-

Det har börjat bli ljusare ute, vilket är grymt skönt (fast om jag ska vara ärlig så har jag sovit under de flesta utav de ljusa timmarna den här veckan ;D). Det är nästan så att det börjar krypa fram lite vårkänslor, fram tills att dom blir begravda i en halvmeter snö och -23 grader förstås. Det är ju trots allt bara Februari än så länge, men jag längtar verkligen efter lite värme - på flera olika sätt.

-

Livet rullar på och än så länge så har det här året inte varit direkt spektakulärt. Jag känner mig (delvis) missnöjd med det förra året men om det fortsätter så här så kommer 2011 att bli sämre. Kanske beror det bara på att vi är inne i en relativt tråkig period utav året? När jag blickar framåt så ser året väldigt spännande ut med sina resor, festivaler och liknande - men det är liksom sen.

-

*Jag läser igenom vad jag skrivit än så länge och inser att jag låter överdrivet pessimistisk xD*

-

Det har ju också funnits många bra stunder den här veckan, faktiskt, dom har mina vänner stått för. Trevliga middagar ute på restaurang, spännande matcher i kortspelet "Magic: The Gathering", nybakta muffins till frukost och så avslutade jag veckan med gårdagens fartfyllda airsoftmatcher (bilder finns på facebook :P).

Så länge jag har mina vänner så klarar jag mig, och mår då ofta ganska bra till och med - tack för att ni finns där :).

-

Klockan är 04:30 och jag börjar jobbet om en och en halv timme. Gick och la mig tidigt igår så att jag skulle få sova ut - men vaknade för ungefär en timme sedan av mig själv. Skönt att slippa vakna av klockan på en måndagsmorgon. Och det är väl någonstans här som det börjar bli dags att avsluta det här väldigt intetsägande och pessimistiska inlägget. Nästa inlägg blir nog antagligen bättre :).

-'

Mina "Neocube" magneter förvandlades till en kraftfull och farlig varelse. Lyckades dock tygla den för en stund med hjälp av en superhjälte och ett akvarium. Den kom dock lös och började ha sönder New York, samtidigt som det regnade "Ion Cannon" (feta, dödliga laserstrålar) över hela staden.

Jag var hos Minna och skulle åka hem med bilen. Någon hade dock varit inne i den - var glitter över hela inredningen och det fanns en fransk flagga gjord av snö på rutan. Jag lekte detektiv (har läst och kollat för mycket Sherlock Holmes på sistone) och började följa efter fotspåren i snön. Eftersom jag var halvt vaken och medveten om att jag drömde bestämde jag följande:

• Spåren ledde till grannhuset
• Jag knackade på dörren och det visade sig att frun var ensam hemma
• Hon var nyduschad och öppnade dörren i bara handduk
• Hon ville ha sex med mig xD

Dröm 3

Jag, Björn och Emelie (som ibland var Felicia O_o?) var i min mormors hus och flummade omkring. Dom tofflade en del dock, vilket jag fann jobbigt, så jag gömde mig i en garderob och försökte sova. Dom hittade mig dock alltid direkt - hände två gånger. Sen hittade Björn en fascinerande gul lego-robot som han fastnade vid. Så jag och Emelie dansade helvilt en stund samtidigt som det sprutade konfetti och glitter omkring oss. Och på något vis klev vi in i någon slags portal som ledde till nästa dröm.

-

Vi kom till en annan dimension som var lite som ett datorspel, där döden hade makten över oss. Det var en medeltida fantasymiljö, en slags gammal stad, där jag var tvungen att besegra fem "vågor" med monster för att kunna komma vidare. Första vågen kom och jag hittade en klubba som jag använde för att göra mig av med allt som kom i min väg. Andra vågen var svårare men för att klara mig bättre klättrade jag upp på en balkong. Jag hittade ett spjut som monstrerna (typ orcher) hade kastat emot mig tidigare, detta lyckades jag försvara mig med en stund. När det blev för mycket så bestämde vi (Jag och Emelie/Felicia) för att försöka fly.

-

Vi kom till en låst port som vi enbart kunde komma igenom genom att spela ett spel med döden. Det var ett antal frågor med tre svarsalternativ per fråga och vi fick välja om vi skulle svara var för sig eller som ett par. Om vi svarade fel tre gånger misslyckades vi. På någon underlig vänster hade vi kunnat undvika allt detta om vi hade klarat av GTA 4 innan. Någonstans här blev drömmen jobbig och jag vaknade.

-

Tillbaka till mormors hus i tornedalen (många utav mina drömmar utspelar sig där). Jag och "Felicia" (mest random :S) sätter oss i en bil och ska (antagligen) åka hem. Hon kör, ganska snabbt, och hittar en väg som leder upp för ett berg. Vi kommer upp till toppen och plötsligt slutar vägen vid ett stup. Vi tvärnitar och hinner precis få stopp på bilen innan den åker ner över kanten. Vi kliver ut ur bilen och plötsligt är min lillasyster med.

-

Vi har bra utsikt. Till vänster om oss har vi skog och en bäck, rakt fram - mer skog, till höger en flod/fors som mynnar ut i en sjö. Nedanför oss får vi syn på en jägare, han har skjutit en tiger (vart han nu hittade den i Tornedalen O_o?) och har en tigerunge som följer efter honom. Lite längre bort kommer en stor mörk varelse emot oss, den liknar en blandning mellan en gorilla och en björn, och det spelas läskig musik i takt med dess fotsteg. Jag föreslår att vi borde åka därifrån. Så vi bär iväg bilen till vägen igen.

Jag vaknar?

-

Jag sitter och käkar middag tillsammans med min släkt. Inget spännande.

-

Jag och mina kompisar sitter på LAN och spelar något strategispel. Det går ganska bra för mig - men efter en stund märker jag att två utav mina motståndare har slutit en allians, vilket leder till att dom vinner spelet.

Jag blir sur och har ingen lust att spela längre.

Jag vaknar.

-

Som ni kanske märker så vaknade jag ett antal gånger :P. Funderade flera gånger på om jag skulle kliva upp men hittade ingen anledning som motiverade mig nog mycket för att inte fortsätta sova xD.

Målet är att kunna kontrollera alla mina drömmar >:D.

Åtminstone inte den sanna, besvarade formen.

Kanske inte, någonsin.

Men just nu känns det ganska okej ändå.

Jag accepterar det.

Kommer den så kommer den - och annars får det vara.

-

Det finns andra saker här i livet som också gör det värt att leva.

Saker som jag faktiskt har kontroll över.

Jag ska göra mitt bästa för att göra det här året till ett bättre år än det förra.

Jag har alla förutsättningar att lyckas.

Nu är det bara att ta chansen och göra någonting utav det också.

-

Wacken, Metaltown(?), Hoppa fallskärm, Kebnekaise, Dubai(?)

När året är slut så vill jag kunna titta tillbaka på 2011 och känna att jag faktiskt har gjort någonting med mitt liv.

Det kommer säkert inte riktigt bli som jag tänkt mig.

Men så länge jag får ha kvar mina vänner, familj och mitt jobb så kommer det nog att bli ganska bra ändå :)

Är det för att jag försöker vara någon annan som vissa drar sig tillbaka?

Eller är det för att min fina sida kanske inte räcker till?

För vissa människor är det väldigt viktigt. Eller åtminstone att kunna se fram emot en sådan förändring.

Gå klart gymnasiet, börja studera på högskola, flytta till en annan stad, skaffa ett jobb är några exempel på de stora stegen vi har möjlighet att göra här i livet.

Vissa människor är flyttfåglar, med en ständig känsla i bröstet av "Någon gång ska jag härifrån", likt en fågel i en bur. Livrädda att stanna kvar och trampa i samma fotsteg som dagen före. Skrämda av risken av att fastna i någon slags vardag där varje dag är sig lik.

Och på samma sätt så är vissa människor sköldpaddor. Människor som lever inuti sitt skal, sin trygghet, och rör sig inte så långt bort. Som är helt tillfreds med att kanske slå sig ner i ett radhus, skaffa familj, en stadig ekonomi och ta sig igenom de flesta dagar utan större överraskningar. En charterresa till Turkiet någon gång då och då räcker för att stilla äventyrslusten som sakta ändå växer inom bubblan.

-

Vem är jag? Fågeln eller sköldpaddan? Jag tror att är någon slags (förskräcklig) blandning av dem båda.

I det stora hela så lever jag ett ganska vanligt liv med jobb och egen lägenhet i staden jag växt upp i - men under skalet ser jag fram emot att resa och upptäcka världen, kanske studera vidare till något intressant, flytta och skaffa sig en helt ny bekantsskapskrets och vända upp och ner på hela livet som jag känner till det idag. Åtminstone en stund. För vem säger att man inte kan återvända lite senare? Kiruna kommer ju fortfarande att stå kvar som vanligt. (Eller vänta nu.. Nu när jag tänker efter så har det ju pratas en hel om att flytta bort hela staden någonstans - men det är inte riktigt relevant egentligen xD)

-

Samtidigt som dessa förändringar låter spännande så gillar jag faktiskt "vardagen" som jag har just nu. Jag har insett att denna vardag faktiskt inte behöver vara så tråkig heller - man har alltid möjligheten att fylla den med små äventyr, lära känna nya människor (även i denna stad där alla känner alla) och uppleva NYA saker. Det blir nog vad man gör det till, och livet känns till och med en aning spännande - trots att det är Januari :).

Men som sagt så tror jag att jag är någon slags blandning - och under tiden jag skriver det här så växer nog lusten att komma bort härifrån, sakta men säkert.

Tills dess hade jag bara tänkt att fortsätta att göra varje dag så bra jag bara kan :D.

Efter sådana där stunder då jag suttit och låtsats att jag har haft det trevligt.

Folket tar på sig kläderna och går hem.

I samma stund som dörren slår igen så kommer den där känslan.

Som att något inte riktigt står rätt till.

-

Idag ledde det till en tanke.

Jag blev plötsligt väldigt medveten om att jag har kontrollen över mitt liv.

Om jag vill så kan jag avsluta det, här och nu.

I en sekund funderar jag över huruvida det är värt det eller inte.
Sen går jag vidare..

-

"Ensam är stark" heter det.

En del är den typen av människor.

Som får en idé och genomför den utan att stanna upp och ifrågasätta.

Helt själva.

Det hade varit helt perfekt.

Men jag är inte sån.

Oavsett vad det gäller, vare sig det är något litet eller stort, så vill jag helst prata med någon om det först.

Innan jag faktiskt gör någonting.

Och ibland räcker inte det heller.

-

"Men det är ju för fan bara att göra det!" säger ni. Och vänder ryggen till.

Och såklart så är det ju det som är lösningen, egentligen.

Varje gång jag misslyckas så får jag ett sådant självförakt efteråt.

Jag hatar verkligen att det är på det här viset jag fungerar.

Det är så frustrerande att inte veta vad jag ska göra, samtidigt som jag vet precis vad jag borde göra.

-

Jag vill ha en partner.

Någon som kan knuffa mig i rätt riktning.

Visa mig vägen och försäkra mig om att jag har rätt.

Den där lilla knuffen - som starten av fallet utav tusentals dominobrickor - är nog det enda som krävs för att sätta igång någonting riktigt stort.

-
Istället för att försöka samla viljestyrka för att förändra mig själv.

Så håller jag ögonen öppna efter någon som kan knuffa mig.

-

Men det är inte mycket mer än så. Tiden går. Det blir ny dag. Solen går upp, och jag blir så pass trött så att jag inte orkar vara vaken längre. När man är sjuk så behöver man sömn dessutom. Det finns inte mycket glädje i denna vardag..

-

Men men, snart är jag frisk och får börja jobba igen tills veckan är slut. Sen är det dags för ledigvecka och då hoppas jag att allting kommer att bli en hel del bättre.

Kan ju knappast bli värre än denna misär. (eller jo, klart det kan, men jag känner för att gnälla just nu)

-

År 2010 började där 2009 slutade. Jag befinner mig utanför folkets hus på parkeringen tillsammans med mina vänner och har kollat på banden som spelat där. Var det då Flashpoint Catheter spelade? Jag tror det.. Hur som helst, klockan slog tolv och fyrverkerierna började explodera omkring oss. Det var kallt som faen ute och jag ville knata omkring för att träffa trevliga människor - tyvärr blev det inte riktigt så - mina vänner gnällde och jag råkade vara chaufför. Så vi gick tillbaka till bilen och åkte tillbaka till... LAN'et xD. Ja, ni läste rätt, jag och mina vänner hade ett nyårs-LAN xD. Nördigt värre :D.

-

Mycket utav januari handlade annars om att flytta hemifrån för min del. Jag och min familj hjälptes åt att bära lådor, möbler och diverse prylar från Thulegatan till min nya lägenhet på Gruvvägen. Något utav det sista som flyttades var sängen - och när den väl var flyttad så var första natten i lägenheten ett faktum. Nytt rum, en röra omkring sig och ingen familj i närheten. Det här är mitt hem nu. Första natten är speciell.

-

Någon gång efter flytten så upptäckte jag spelet "Magic: The Gathering - Duels of the Planeswalkers" på Xbox live - och det visade sig att det skulle vara startskottet för att flera utav mina vänner, och jag, började köpa massvis utav kort till kortspelet Magic: The Gathering. Spelet lyckades till och med sprida sig även utanför nördkretsarna - men det var först senare ;).

-

Efter att jag flyttat in och börjat få lite ordning på lägenheten så var det dags för inflyttningsfest. Ett tiotal personer trotsade januarikylan och kollade in mitt nya crib. Det spelades Guitar Hero, skapades så kallade "Wizard Sticks" (Ölburkar man tejpar ihop till en stav) och det var allmänt bra stämning. Så småningom flyttade festen ut till Ferrum och där träffar jag Minna, Mimmi och Hanna (med flera) på dansgolvet.

-

Nu tänkte jag berätta över lite hur jag mådde under Januari, för det är faktiskt relevant innan jag berättar vidare om kvällen. Det var några månader sedan sen jag och Lintu hade gjort slut men vi hade fortsatt hålla kontakten ändå i ett försök att vara vänner. Det gick väl sisådär och jag mådde inte bra av det. Jag var kär i henne fortfarande och samtidigt svartsjuk. Till slut blev hela situationen ohållbar och jag sa upp kontakten med henne i slutet av 2009. Även fast vi inte pratade längre så mådde jag fortfarande inte bra. Efter att ha bott i lägenheten en stund började ensamheten göra sig påmind och mitt humör sjönk mer och mer för varje dag som gick.

Dagen då inflyttningsfesten var hoppades jag att jag skulle träffa någon som kunda lindra ensamheten.

-

Tillbaka till kvällen, krogen och dansgolvet. Tiden går och det börjar närma sig stängninsdags för Ferrum - jag har inte träffat någon alls. Ångesten växer inom mig och det verkar som att jag får gå hem ensam. Jag tittar upp från golvet och upp mot dansgolvet, får syn på Minna och bestämmer mig av någon anledning för att fråga om hon vill umgås efter krogen. Det var någon känsla jag fick. Jag vet att hon är tillsammans med Robin, men det skulle bara vara trevligt med sällskap. Jag reser mig upp och börjar gå emot henne, hjärtat håller på att slå sig ut genom bröstkorgen på mig och efter att ha samlat ihop allt mod jag hade så frågar jag om hon vill följa med..

Till min stora förvåning svarar hon "Ja" med ett leende på läpparna - och i samma stund släpper allt tryck inom mig och byts ut mot glädje.

-

Jag anade aldrig att denna fråga skulle leda till att hon kort därefter skulle bli en av mina bästa vänner.

-

Ferrum stängde så småningom och vi promenerade hem till mig i det lätta snöfallet. Satte oss i soffan och käkade några mackor. Med en gång kändes det väldigt naturligt att umgås med henne. Vi kom väldigt bra överrens och hade en trevlig pratstund innan hon gick hem för att sova. Det visade sig dessutom att hon bodde inom fyra minuters gångavstånd till mig, ännu en positiv överraskning :).

Detta var under en utav de sista dagarna av januari (och texten om januari månad blev myycket längre än väntat xD).

-

Jag minns inte så mycket konkret från denna månad. Jag och Minna fortsatte att lära känna varandra och innan månaden var slut var hon nog redan en utav mina bästa vänner.

Från inlägget - "Inlägget som sket sig" från den 19'e Februari: Det har varit otroligt skönt att slippa känslan av hopplös ensamhet på sistone. Tack.

-

Till slutet av månaden lyckades jag med ett antal saker: Få stopp i avloppet, ta körkort för gaffeltruck och recensera ett album.

-

Mars månad anlände. Jag började vänja mig vid jobbet under jord (jag började i November 2009) och hade vid det här laget gjort mig hemmastadd i lägenheten. Att beställa Magic-kort och att spela med sin egen kortlek emot någon annans var "the shit". Ica kvantum öppnade i Kiruna och vintermörket började bytas ut mer och mer emot vårsol.

Jag minns inte om jag medgav det just då - men det var någon gång under den här tiden som jag blev kär. Vilket både var skönt och jobbigt på samma gång. Det var olycklig kärlek det handlade om, men jag försökte att knuffa undan den så gott det gick. Vilket resulterade i att mars blev en väldigt upp-o-ner månad när det kom att handla om mitt humör.

-

Månaden började med att jag åkte till Luleå för att handla grejer, det, samtidigt som jag köpte ett par nya glasögon ledde till att jag spenderade cirka 11 000:- under en vecka. Det var galet. Och det var nu solen och våren slog sig ner över Kiruna - vilket ledde till en promenad med Minna som övergick till att bli ett äventyr, samt härliga turer med skotern och familjen :D. Norrländsk vår är trevligt.

Gav även med för grupptrycket och skaffade en användare på Facebook denna månad - känns som att jag alltid har haft en. Det är konstigt att man blir så beroende av den där siten.

Helt oväntat så träffade jag även Lintu på Classes födelsedagsfest - det gick väl.. sisådär.

I och med att solen och ljuset kom under April månad så verkade även mitt liv bli lite ljusare. April var en bra månad, när jag tänker tillbaka på den :).

-

Maj? Jag minns inte så mycket från denna månad - men den största grejen måste ha varit min resa ner till Köping och Hannah. Det var trevligt att träffa henne för första gången och det kändes som att vi kom ganska bra överrens även i verkligheten :). För övrigt så är hon grymt bra på att laga mat och baka kakor ;D (fjäsk fjäsk). Efter ett kort besök i Köping åkte jag till Askersund och hälsade på Erik.

Det var längesedan vi träffades men det kändes inte som att mycket hade förändrats emellan oss. Förutom att han (och hans bror) hade blivit mycket längre sen jag såg dom senast. Vi kunde fortfarande sitta ner framför datorn, spela och ha kul. Det är nog så med vissa vänner.

-

Till slut så försvann snön från marken, knopparna på träden började slå ut och ungdomar med vita mössor strömmade ut genom kirunas gymnasium. I mitten utav månaden åkte jag till Göteborg för att gå på Metaltown - både festival- och flygbiljetterna var bokade redan i April. Och så klart hade jag lyckats boka mina flygbiljetter PRECIS när alla Sveriges piloter bestämmer sig för att strejka. Vilket innebär en massa osäkerhet i hur eller om jag skulle komma iväg överhuvudtaget - till slut fick jag köpa en tågbiljett till Stockholm för 1200:- och vips! hade jag fått en 22 timmars resa istället för en på 4 timmar.

Till slut var jag dock framme i Göteborg och hann i någorlunda tid till festivalen. Metaltown 2010 var en riktigt bra festival och höjdpunkten var nog även denna gång (så som 2005 på samma festival) Rammstein - med sin galna scenshow. När hela bandet använder eldkastare, syntharen skickas ut i publiken på gummibåt och sångaren skickas upp 10 meter i luften på någon slags mekanisk pelare - allt detta till tonerna av Rammsteins tunga industri-hårdrock. Då står man där med öppen mun och bara känner en enda känsla - "Awesome"

-

Min och Minnas resa till Silverfallet är också en utav dom bästa minnena jag har från år 2010. Att vara på en så pass vacker plats med en utav personerna man tycker mest om kan inte misslyckas :).

-

Annars så jobbade jag väldigt mycket under sommaren, det var bara i början utav sommaren jag hade ledigt - Det i sin tur gjorde min sommar ganska mycket mindre intressant.

Under de tidigare månaderna hade mitt liv och humör gått uppåt och jag nådde nog toppen under Juni och efter att toppen var nådd var det dags att komma ner. Vägen neråt gick fort och vardagen blev snabbt mörkare och mörkare. Juli och Augusti var plågsamma månader.

Som ni vet så var vädret i sommar inget vidare alls förra året - men för min del spelade det inte så stor roll. Halva dagarna var jag under jord, där allting alltid är likadant, och resten utav dagarna sov jag i stort sett.

-

Det var nog nu under Juli jag började prata med Lintu igen (förutom den där gången i April). Det kändes bra att kunna prata med henne igen utan att det blev bråk.

-

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om augusti? Sommaren slutade och jag bytte skiftlag på jobbet - vilket är en ganska stor grej faktiskt. Trivs dock bra med mina nya kollegor :). Augusti var som sagt en känslomässigt jobbig månad annars, hela månaden..

Annars så impulsköpte jag en systemkamera och hittade blod i hela trapphuset under denna månad. Mer minns jag inte. (Tror dock att det var under denna månad som jag kaskadspydde utanför krogen i Kiruna efter alldeles för mycket Whiskey xD)

-

September handlade uteslutande om min resa till London med Minna och Mimmi :). Hösten började lägga sig över kiruna och då var det skönt att komma till sensommaren i London. Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om det här men.. Det var en grymt trevlig resa och jag kunde inte önskat efter bättre medresenärer :D. Londonresan är nog helt klart den största upplevelsen som hände mig under 2010. Stunder som när jag utbrister "I'm a tourist from Sweden! I'm not used to this!" efter att ha hamnat i famnen på en brittisk kvinna på tunnelbanan xD. Bilder från resan finns på Facebook :D. För övrigt så började jag skriva dagbok i London - med papper och penna alltså! Kan säkert vara kul att ha sen när man blir äldre.

-

Om september uteslutande handlade om London så handlade oktober uteslutande om Erik. Eller, han var åtminstone den gemensamma nämnaren månaden igenom. Han kom och hälsade på i början av månaden och bodde hos mig i tre veckor - det var väldigt trevligt även om det blir lite påfrestande i längden att ha en gäst så länge.

Annars så var Oktober månaden då mitt humör verkligen började bli bättre igen, visst hjälpte september med londonresan men det var ändå en ganska påfrestande månad.

-

Den nionde oktober fyllde jag tjugo år och det firades med en födelsedagsfest hemma i lägenheten. En fest som slutade med att över hälften av alla deltagare drog iväg någonstans och kvar var vi bara fyra stycken - men vi hade det väldigt trevligt ändå :D.

-

Efter att Erik åkt hem till Askersund igen åkte jag till Piteå för att träffa Lintu igen för första gången på nästan ett år (om man nu inte räknar den där gången i April). Det var överraskande trevligt att umgås med henne igen och vi hann bland annat kolla igenom hela Saw serien inklusive den senaste filmen - Saw 3D - som vi också såg på en 3d-biograf :D. Det var rätt awesome ^^.

-

När jag kom hem från Piteå var det dags för Halloween och tydligen var det jag som skulle anordna den festen. Man fick klä ut sig om man kände för det - och till min stora förvåning så var de allra flesta utklädda! Många hade också ansträngt sig för att få till en bra utklädnad (Foton finns på http://www.facebook.com/photo.php?fbid=165630573464528&set=a.165630563464529.41437.100000527595051). Jag var för övrigt utklädd till Neo från filmen The Matrix :D. Festen var minst sagt en succé.

-

Det var i början av november (eller, det kom nog tidigare egentligen, nu när jag tänker efter) som spelet Fallout: New Vegas släpptes och jag var snabb på att införskaffa mig ett exemplar. I över en vecka satt jag som trollbunden framför spelet och spenderade i stort sett all min vakna fritid med det. Sen tog det slut.

November fortsatte sedan med en massa strul med bilen, LAN och jobb. En ganska vanlig månad.

-

Jobbade mest bara i början av månaden men hann åka förbi Lintu, lämna julklapp och hälsa på henne innan hon åkte iväg till Varberg. Visst ja! Var ju på konsert med Steelwing, Raubtier och Sabaton också! Det var awesome :).

Därefter följde ännu mer jobb ända fram till julafton. Efter att ha kört bil i fyra timmar på natten så kom jag till slut fram tills min mormor där vart julen firades med resten av släkten. Julafton var helt klart roligare när man var liten. Redan nästa dag åker jag tillbaka till Kiruna för att hänga med vännerna ut på krogen - och det var lätt värt det :D! Skitrolig kväll med en massa dans och en.. eller rättare sagt två oväntade händelser i kön till grillen "Empes". Plötsligt hade jag pussat två killar, varav en utav dom var bög. I och för sig pussade alla varandra i vårt sällskap den kvällen.. Aja, någon gång ska vara den första!

"I kön till Empes, det är där det händer!"

-

På nyårsafton festade jag tillsammans med Jonas och Wilen - blev en hel del Guitar Hero och andra trevligheter :D.

-

Och efter det så var året slut. Faktiskt.

Det har varit ett väldigt upp-och-ner år gällande mycket. Det är det första året då jag haft ett heltidsjobb. Jag har flyttat in och fått lära mig vad det innebär att bo själv i en lägenhet. Jag har träffat massa nya trevliga människor och jag måste tacka Wilen och Jonas för alla nätter då ni varit sugna på att spela och hänga med på statoil medan alla andra har sovit, jag vill tacka Cindy för alla avsnitt Dexter och för att du funnits där när jag behövt prata, Minna för att du räddade mig från min mörka period i Januari (jag vill inte tänka på vad som hade hänt annars) och för att du blev en utav mina bästa vänner och slutligen Lintu som gick med på att ge vårt kompisförhållande en till chans.

Sen finns det såklart personer där ute som betytt mer eller mindre och hjälpt mig med att överleva 2010 - jag hoppas att ni vet vilka ni är!

-

*phew!*

Gott nytt år på er allihopa!

-

Om jag minns rätt så började drömmen med att jag var nere underjord, i gruvan, och höll på att banka på saker med en biljardkö som jag hade köpt. Det fanns ett biljardbord där med köer alla fick använda, men jag hade köpt min egen. Plötsligt kommer det någon slags ordningsvakt som ska försöka stoppa min vandalisering, han trodde nog att jag höll på att ta sönder de gemensamma biljardköerna. Även fast jag försökte förklara att det var min egen så var han förbannad ändå, knäckte min kö (av någon underlig anledning) och var allmänt arg.

Efter det bad han mig följa efter i någon random gruvgång och nu får drömmen en intressant vändning..

-

Plötsligt är det år 2001 igen. Plötsligt är jag 11 år igen, går i femte klass på Triangelskolan - men har kvar alla mina minnen från mitt liv som tjugoåring. Mina minnen från framtiden. Jag är i skolan och är allmänt fascinerad. Skoldagen tar slut och jag åker buss hem. På bussen pratar jag med en tjej som jag skulle lära känna låångt senare - hon är osäker och verkar inte ha så bra självförtroende som senare i hennes liv, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att hon bara är 10 år gammal.

-

Jag kommer hem till slut, till vår gamla villa på Isvägen 8. Allting andas nostalgi och min lillasyster är mindre än vanligt. Det är ungefär nu jag börjar fundera över möjligheterna med detta liv. Jag borde inte behöva gå skola i åtta år till - jag kan ju som redan allting. Det gäller bara att bevisa mina kunskaper för några lärare - om jag klarar av de nationella proven på gymnasiet så borde det räcka som bevis.

Awesome.

Visst ja.. Jag känner ingen utav mina vänner ännu.. Jag har aldrig haft någon riktig flickvän heller, ännu. Det är flera år tills jag ens pratar med Lintu för första gången.. Hum.. 11 September har inte inträffat ännu, World Trade Center står kvar. Undrar om man skulle ta och varna dom kanske?

Facebook är inte uppfunnet heller eller Lady Gaga eller.. Wow, jag har så stor möjlighet att sno andras ideér flera år innan de ens har tänkt på dom :D.

Och någonstans bland mina tankar somnar jag, i drömmen..

-

Jag vaknar upp och ser mig omkring, väntar mig att vakna upp i min lägenhten på gruvvägen, men icke - jag är fortfarande elva år gammal och jag börjar skoldagen om en kvart. Fan också, det är kallt ute och långt till skolan. Undrar om man ska ta bilen till skolan? Oj, visst fan, jag är elva år - jag får inte köra bil.

-

Och någonstans där vaknar jag utav att telefonen ringer. Fascinerad över vad jag upplevt inne i mitt huvud.

Med facit i hand, hur skulle ni levt erat liv? Vilka val skulle ni gjort annorlunda? Vem skulle ni blivit?

Efter att jag vaknat var jag fortfarande väldigt trött, men var allt för upptagen med dessa tankar för att kunna somna om.

-

Drömmar är fascinerande :).

Våra minnen tillsammans

Saker vi gjort

Hemligheter vi berättat

Drömmar vi delat

Som bortglömt

Allt som krävdes var en mening.

-

-

Nu står jag här ensam

Känner mig utnyttjad

Lurad

Och övergiven.

Jag trodde att jag betydde någonting för dig.

Så otroligt korkad jag är.

Jag visste ju egentligen hela tiden att du är en sådan där som går vidare

Men jag blundade och hoppades att jag hade fel

Väntande på den här stunden.

-

I mörkret står jag och ser på dig

Du skiner mer än någonsin

Och i skuggan av ditt sken står sanningen

Så otroligt klar:

Du klarar dig utmärkt.

Utan mig.

-

Ett album som betytt väldigt mycket för mig är Red Hot Chili Peppers album Californication. Jag hörde det för första gången ungefär när det släpptes och jag har något svagt minne utav att jag tyckte att musiken var lite underlig. Då får ni ju också tänka på att jag var kring 9-10 år gammal och hade inte utvecklat något större tycke för musik ännu. Men jag köpte albumet och efter att jag gjort det så vet jag inte hur många timmar den där skivan har snurrat - i datorn, i min walkman (tiden före Mp3 spelare xD), från min CD-spelare på rummet och nu senast - i bilen. Det är ett album som hängt med halva mitt liv och jag älskar det fortfarande.

Blir dock lika förvånad varje gång när jag inser att jag inte riktigt gillar 6 utav de 15 låtarna på plattan. Det kompenseras dock av att jag verkligen älskar 6 spår och gillar de tre resterande låtarna på skivan. Däremot så sitter låttexterna djupt någonstans inom mig - och så fort en låt från albumet spelas så kan jag inte låta bli att sjunga med. Hjärntvättad med awesomeness.

-

En film som jag aldrig blir trött att se om är Fight Club. Ett mörkt mästerverk som inte är rädd för att säga till åskådaren att världen är skit. Och varje gång jag ser den så känner jag igen mig så väl i huvudpersonens sätt han ser världen på och hur han tänker. Det är en mörk, rolig, våldsam, filosofisk, spännande och otroligt genomtänkt film och förutom att jag älskar den för precis vad den är så har jag en hel del bra minnen ifrån När jag kollat den filmen. Det har varit trevliga stunder med diverse personer som har lämnat intryck hos mig.

-

Ett spel som säkerligen har påverkat mig på det ena och det andra sättet måste vara Diablo II, och dess expansion "Lord of Destruction". Så många dagar, nätter och timmar jag suttit med det spelet med och utan kompisar så måste det ha lämnat något spår. Om jag på något sätt skulle fått möjligheten att få veta exakt hur måga timmar jag spenderat framför spelet så är jag inte säker på att jag skulle vilja veta - det handlar nog om tusentals timmar. Det var även ett av dom första spelen som jag började spela online och i det fick jag en av mina första "vänner" på distans - Alle - jag har för mig att han var femton när vi brukade chatta med varandra, vilket jag tyckte var väldigt moget. Jag själv var bara tolv och ljög om min ålder. LoL.

-

Och det var tre exempel på föremål som haft en mer eller mindre stor del i mitt liv. Saker som har varit en gemensam nämnare under min vandring igenom tonåren.

I ett inlägg så funderade jag över meningen med livet, meningen med mitt liv. Jag kom fram till att målet med mitt liv skulle bli att gå färdigt skolan, tjäna pengar och åka till Japan. Jag kunde dessutom tänka mig att göra det ensam.

Jag var femton (kanske sexton) då.

-

Nu, fem år senare, så har jag slutligen nog mycket pengar för att resan till Japan ska vara möjlig.

Grejen är bara att passionen jag hade för att åka dit försvann någonstans på vägen. I och för sig så har "meningen med mitt liv" ändrats flera gånger sedan dess. Nu för tiden har jag ingenting så pass konkret mål i sikte - ingen självklar anledning för att leva.

Utan jobbar bara på, lever vardagen och hoppas att någonting dyker upp så småningom.

-

Jag har bestämt vad mitt nyårslöfte ska bli åtminstone - "Nästa år ska jag hoppa fallskärm"

Alltid någonting :).

Genom ruinerna av mitt gamla liv

Samvetets huvudkvarter står i brand

Minnenas reservoar rasade över mig

Och tog nästan mitt liv

-

Hemligheternas kammare brast

Och dränkte alla mina förhållanden

Fabriken som gjorde förklädnader har gått i konkurs

Aldrig mer ska jag låtsas vara någon annan igen

-

Det sista tåget har gått ifrån hoppets tågstation

Jag är fast i det här kaoset

Kärleksministeriet levde redan på lånad tid

Innan apokalypsen

-

Jag kommer fram till förlåtelsens bank, och ber om nåd

Men deras valv är tomt och jag går därifrån tomhänt

Borta i horisonten syns ett klart ljus från en byggnad

Endast en plats har undått total förstörelse

Den enda platsen kvar att söka skydd i:

Jag skyndar mig dit

Kastar mig in genom portarna

Och kommer aldrig ut.

Den där speciella känslan är här igen..

Det enda som krävdes för att få fram den var två timmars ensamhet.

-

Det var väldigt väldigt längesedan jag kände självförakt senast. Visst har det kommit stunder då jag känt att jag verkligen hatat hur jag fungerar, tänker och känner men jag har viftat bort dom direkt. Inte låtit det sjunka in. Medvetet hindrat mig själv från att tänka på det och istället bara försökt att acceptera att jag är som jag är.

På så vis har jag ändrat mitt sätt att tänka.

Eller..

Jag har en känsla av att det snarare är någon annan som har ändrat mitt sätt att tänka.

Och nu kan jag se hur jag tidigare blev knuffad in i självföraktets mörker.

-

Å andra sidan så har det knappt funnits tid för att tänka på sånt överhuvudtaget på senaste tiden.

Livet flyter på och denna vardag där det alltid finns för lite tid fortsätter att dominera.

Men det har inte alltid varit så här.

Långt ifrån.

Oftast har vardagen känts ganska tråkig och den största delen av fritiden brukade gå åt till att fundera över vad jag skulle hitta på.

Många verkar ha det så.

Och egentligen har jag nog inget underskott utav fritid.

Snarare ett överskott av dator- och Tv-spel.

-

Men men, kändes faktiskt intressantare att skriva om självförakt - jag kom av mig lite. Kan det helt enkelt bero på att jag är nöjd med mig själv just nu? Eller att jag sänkt ribban till en nivå som jag faktiskt når upp till?

Å ena sidan så kanske jag är sämre än förut just nu?

Mitt tidigare jag skulle nog se på mitt nuvarande jag med avsky - och avundsjuka.

Vad sysslar jag med? Det här blir väl ingen glad utav att läsa? Nej, nu lägger jag ner..

En horisontell linje som skapas hela tiden och går framåt lagom fort.

Jag befinner mig längst fram på linjen och tar livet som det kommer.

Ingen väg där framför att se fram emot.

Bara en lång väg av upp- och nedförsbackar att se tillbaka till.

-

Jag fortsätter att färdas framåt.

Och i det stora hela så känns det faktiskt ganska bra :).

-

En annan stor orsak till det hela, som säkert låter liten i era öron (ögon?), är att jag köpte, började spela och fastnade för Fallout: New Vegas. Jag kan bli så otroligt fast i vissa spel, som föregångaren - Fallout 3 - till exempel. I stort sett all min lediga tid gick åt till det och när jag var klar hade jag över 80 timmars speltid, och det verkar bli något liknande den här gången. Aja, jag borde vara klar ganska snart :).

-

Under veckan som har varit har jag jobbat förmiddag och eftermiddagsveckan, som även i vanliga fall gör det svårt att vara social, är på gång. Vilket antagligen kommer att innebära att jag kommer att vara fortsatt osocial i ännu en vecka. Så att ni vet.

-

Falsk glädje.

Jag vet nu att -

Egentligen spelade ingenting någon roll.
Jag hade aldrig någon chans, även fast jag trodde det.

-

Men den tron gjorde mig lycklig.

Optimistisk.

Nöjd.

För en liten stund.

Och på så sätt så var ju inte glädjen falsk.

Efersom att jag verkligen var glad på riktigt.

-

Fast egentligen hade jag aldrig någonting att vara glad över.

Jag trodde bara att jag kom framåt.

Att jag passerade nollpunkten till det bättre.

Men egentligen hade jag bara stått stilla så pass länge så att minsta rörelse verkade som ett framsteg.

Jag var så nedkyld så att det inte krävdes mycket för att ge en känsla av värme.

Det var en illusion.

Inser jag så här i efterhand.

---------------------------------------

Idag är det redan Lördag. Jobb om 4½ timme - jag tror inte att det blir någon sömn i natt. Som vanligt när man går från eftermiddag till förmiddag. Imorgon åker Erik hem och jag förlorar min sambo (xD). Det har varit en ganska kul period, men när man har någon inneboende hos en i tre veckor så finns det såklart stunder då det blir lite påfrestande. Har dock varit väldigt få sådana stunder och det har verkligen mestadels varit positivt :).

Imorgon är det slut på den perioden dock.

-

Sen börjar ledigveckan, och jag åker till Piteå för att hälsa på Lintu :). Jag antar att det inte kommer att bli så mycket tid online då, men vem vet? Det är sorgligt att jag nu kommer att prata om nästa helg, när denna Lördag precis har börjat - men jag skyller på att jag jobbar idag :P. Men ja! Efter Piteå så kommer jag tillbaka till stan för Halloween, och det kanske blir jag som håller i festen den helgen (Om nu ingen annan vänlig själ med större lägenhet/Villa nu hellre tar på sig den uppgiften?). Det blir nog awesome hur som helst :).

-

Eh? När började jag skriva dagbok egentligen? Visst ja, i London ;).

-

Fick förslaget att jag skulle döpa om denna/göra en ny blogg som heter emobloggen.blogg.se - kanske vore något? Namnet skulle ju passa in bättre på innehållet än nuvarande namn åtminstone.

-

Men trots att jag kanske låter bitter, så känns livet faktiskt okej just nu :).