Klaggen

För vissa människor är det väldigt viktigt. Eller åtminstone att kunna se fram emot en sådan förändring.

Gå klart gymnasiet, börja studera på högskola, flytta till en annan stad, skaffa ett jobb är några exempel på de stora stegen vi har möjlighet att göra här i livet.

Vissa människor är flyttfåglar, med en ständig känsla i bröstet av "Någon gång ska jag härifrån", likt en fågel i en bur. Livrädda att stanna kvar och trampa i samma fotsteg som dagen före. Skrämda av risken av att fastna i någon slags vardag där varje dag är sig lik.

Och på samma sätt så är vissa människor sköldpaddor. Människor som lever inuti sitt skal, sin trygghet, och rör sig inte så långt bort. Som är helt tillfreds med att kanske slå sig ner i ett radhus, skaffa familj, en stadig ekonomi och ta sig igenom de flesta dagar utan större överraskningar. En charterresa till Turkiet någon gång då och då räcker för att stilla äventyrslusten som sakta ändå växer inom bubblan.

-

Vem är jag? Fågeln eller sköldpaddan? Jag tror att är någon slags (förskräcklig) blandning av dem båda.

I det stora hela så lever jag ett ganska vanligt liv med jobb och egen lägenhet i staden jag växt upp i - men under skalet ser jag fram emot att resa och upptäcka världen, kanske studera vidare till något intressant, flytta och skaffa sig en helt ny bekantsskapskrets och vända upp och ner på hela livet som jag känner till det idag. Åtminstone en stund. För vem säger att man inte kan återvända lite senare? Kiruna kommer ju fortfarande att stå kvar som vanligt. (Eller vänta nu.. Nu när jag tänker efter så har det ju pratas en hel om att flytta bort hela staden någonstans - men det är inte riktigt relevant egentligen xD)

-

Samtidigt som dessa förändringar låter spännande så gillar jag faktiskt "vardagen" som jag har just nu. Jag har insett att denna vardag faktiskt inte behöver vara så tråkig heller - man har alltid möjligheten att fylla den med små äventyr, lära känna nya människor (även i denna stad där alla känner alla) och uppleva NYA saker. Det blir nog vad man gör det till, och livet känns till och med en aning spännande - trots att det är Januari :).

Men som sagt så tror jag att jag är någon slags blandning - och under tiden jag skriver det här så växer nog lusten att komma bort härifrån, sakta men säkert.

Tills dess hade jag bara tänkt att fortsätta att göra varje dag så bra jag bara kan :D.