Klaggen

Skönt stycke ur boken "Spelet" av Neil Strauss:

Det var vid sommarens slut.

Det var ett tag sedan jag skrev blogg.

Varför känns det nästan som att jag aldrig någonsin kommer att skriva blogg igen?

Jag fattar inte vad den här sidan lider av. Men den gillar (oftast) att förstöra min styckesindelning.

När skrev jag om något.. "intressant" senast? Skulle väl vara den gamla numera dammiga "Snart 20 och lycklig"-texten. Alltså en text som är något mer än bara en ytlig reflektion utav det som händer omkring mig just nu? Sådana texter kom lite då och då förr.. Lusten att skriva, att skapa något som berör och får folk att tänka. Vad hände med det egentligen?

Loggade nyss in på Lunarstorm och såg att jag hade fått mail.

Ja - då har man slutligen gett med sig för grupptrycket.. och skaffat Facebook..

Sjukt sliten är man i skrivande stund.
Det känns att ledigveckan är nära.
Sova efter jobbet.
Vända på dygnet.
Och förhoppningsvis hinna med en krogrunda bland massvis av esteter till kvällen :).

Efter imorgon är det ledigvecka, jag blir i stan och har (som vanligt) ingenting konkret planerat för tillfället - ni får gärna höra av er om ni har lust att göra något :D.

Vid tre-tiden i fredags så var jobbet över och helgen tog äntligen sin början. Den var grymt efterlängtad. Tyvärr så var det bara en liten detalj med det hela - på morgonen hade jag vaknat upp och inte känt mig så bra. Jag började bli förkyld och kanske till och med en liten aning febrig - men det var sista dagen på jobbet för den veckan och såå sjuk var jag inte. Så jag tyckte att det var lika bra att gå.

Den här helgen har livet varit galet.

Jag var på det där trevliga fiket i stan

En önskan en dröm.

Om jag skulle hitta en person.

Det blir ingen vettig update - det blir sängen istället.

Jag brukar oftast få lusten att skriva när jag blir en aning nere, men idag är det fan annorlunda.
Jag har en känsla.
En känsla jag vill beskriva med orden.
"Lycklig"
"Eufori"
eller varför inte
"Helnöjd" :)

Även om jag har ett litet smått konstigt hat gentemot grabben så har han faktiskt en rad som fastnade hos mig redan första gången jag hörde den:

Hela världen är så underbar..

Som Markus Krunegård säger det i låten "Jag är en vampyr".

Och det är lite den känslan som finns hos mig just nu. Allting känns bra. Allt från och med att jag känner mig nöjd med mig själv som människa till småsaker som att jag tankade igår och har full tank i bilen för tillfället.

Hela dagen har varit otroligt bra. Nästan till snudd på perfekt. Klockan ringer redan sju på morgonen och för en kort sekund blir man irriterad på den - tills man snabbt hajar varför den ringer. Och då blev man genast på bättre humör och nästan flög upp ur sängen :D.

Morgonen var underbar. Tack för den :).

Sedan tog morgonen slut, en trevlig frukost förtärdes och man sysslade med det ena och det andra innan man åkte iväg till jobbet. När man väl anländer till kuren under jord så visar det sig att det finns smörgåstårta som väntar på en - ett bra sätt att starta en dag på jobbet :).

Sedan var det ju det där jobbet vi gjorde igår - men som aldrig fungerade i slutändan. Och vi förberedde oss på det värsta - att hänga upp cirka 250 meter tung jävla kabel upp i taket. Om vi nu mot all förmodan inte skulle lyckas hitta vart felet var..
Så vi åker ner med lastbilen och efter tio minuter visar det sig att det inte alls är något fel på kabeln, utan felet ligger i centralen som ligger i slutändan!
Jag vet att de flesta inte hänger med riktigt i elar-snacket - men att vi hittade att felet låg i centralen betydde att vi hade 2 timmars enkelt jobb framför oss istället för 6 timmars jävligt tungt jobb.
Och vi blev båda jävligt glada av det :D.

Sedan var det matrast och för att fira att jag nyligen har fått fast anställning på LKAB så bjöd jag hela gänget på thai-mat. Det var förjävligt gott - och det verkade jag inte vara ensam om att tycka.
Redan innan matrasten var jag på väldigt bra humör - och jag tror att det måste smittat av sig eller något. För efter matrasten och att vi gjort vårat jobb så blev det väldigt bra stämning rent överlag mellan mig och mina arbetskamrater. Alla verkade nästan vara på lika bra humör som jag var på och vi skojade och spred glädje :D. Särskilt en speciell kollega verkade nästan "knarkigt glad" och det lyckades i sin tur göra mig glad - över att han var så glad xD.

Ganska snart slutade man jobbet, kände dessa känslor av sann glädje inom en - och nu sitter man här och skriver :).
En annan småsak som förnöjde var när jag och en kollega gick emot våra bilar som stod parkerade. Vi gick som ungefär bredvid varandra och jag kände att det var läge att prata om något fram tills att vi skulle skiljas åt - men jag kommer verkligen inte på någonting.
Men då tittar jag upp emot himlen och ser..
Norrsken.
Och plötsligt fick jag samtalsämnet som jag behövde :). Och i mitt smått euforiska tillstånd så såg jag nästan norrskenet som ytterligare en sak som förnöjde min dag lite extra. Som att det helt enkelt inte fick finnas ens en enda liten detalj som fick vara fel - norrskenet var tvunget att vara där - för att få det perfekt :). För att få mig att må bra.

Hur som helst så sitter jag nu här och funderar och skriver.
Jag fyller 20 år i år. Och jag är lycklig för tillfället :D. Det känns som att livet har gått åt rätt håll någonstans åtminstone - jag har jobb, jag har körkort, bil och jag har egen lägenhet. Och när man ser på det på det viset så låter det som att jag är... vuxen :O. Men jag vettefan - jag känner mig väldigt ungdomlig, smått barnslig i sinnet och har svårt att se mig själv som just "vuxen". 

Men att vara 20 år gammal låter mycket.. Det gör det verkligen. Och kanske är jag vuxnare än vad jag tror egentligen :)? Hur som helst är jag väldigt glad över (allting egentligen) att jag är där jag är idag. Vem jag har blivit under dessa 19 år. Och hur framtiden ser ut.

Det känns.. väldigt bra nu.
Helt enkelt :).

”En dag vill jag också  bli spelrecensent..”

Just yrket ”spelrecensent” (eller spelutvecklare) har nästan alltid varit lite utav en dröm för mig. 1996 satte jag mig ner framför en dator och spelade för första gången. 1998 fick jag mitt första nummer av den nu sedan länge bortglömda tidningen ”Attack Games”. Och sedan dess har jag läst en väldans massa nummer av PC Gamer, Super Play och Level – och har ofta känt att ”det här är något jag också hade velat syssla med!”.

Och för någon vecka sedan så råkade jag snubbla över en blogg som var inriktad just för att recensera spel. Det var inget jag ens tänkt på att man kunde göra tidigare – även fast det borde varit en ganska uppenbar tanke i dagens  ”Blogg-Sverige”. Hur som helst så var det den bloggen som väckte idén även hos mig – ”jag kan använda min blogg för att recensera saker..” Och nu hade jag tänkt att ge det en chans och pröva på att recensera.. ett album.. Och ja, vid det här laget har ni nog kommit förbi rubriken för länge sedan – vilken avslöjar vilket album det kommer att handla om.

Sedan en god vän till mig spelade upp låten "Trollhammaren" av bandet "Finntroll",  som många av er säkert har hört, och när den numera smått klassiska melodislingan som även är låtens intro nådde mina öron för första gången så var jag fast. Melodin satt direkt och jag rycktes med av låtens energi och gung. Då så har jag ett svagt minne att jag fortfarande var relativt ny för hårdrockens mörkare och tungare sidor – så som death- och black metal – och tyckte att den mörka, lite köttiga sången nästan var lite obehaglig att lyssna på. Som tur var fanns alltid de underbara melodierna där som skydd.

Min goda vän fortsatte att visa mig vad Finntroll stod för och ju mer jag lyssnade – ju bättre blev det. Det som ligger på ytan av Finntrolls musik är de finska ”humppa” (finsk folkmusik) melodierna. Precis under ytan ligger någon sorts black metal och om man dyker ännu djupare hittar man element såsom humor, ironiskt hat gentemot kristna, svenska texter framförda med finsk brytning och en atmosfär som får en att tänka på en värld som endast består av djupa, mörka finska skogar där trollen härskar. Hur kan man inte tycka om det?

Hur som helst så fick jag höra talas om att de skulle släppa ett nytt album tidigt detta år. Tiden gick, albumet blev färdigt och igår nådde det mina öron för första gången – förutom låtarna ”Solsagan” och ”Under Bergets Rot” – som har legat på bandets MySpace sedan en tid tillbaka. Och jag blev definitivt inte besviken men inte heller överraskad.

Finntroll har lyckats väldigt väl med att behålla sin tidigare stil och jag tycker verkligen inte att det är något minus i det här fallet. Personligen blir jag aldrig trött på deras musik och efter varje nytt album så längtar man efter mer – för de behöver verkligen inte vara mer annorlunda än vad de redan är. De har hittat sitt sound och lyckas ändå att få varje nytt släpp att kännas fräscht.

Det är dock enkelt att jämföra ”Nifelvind” med deras förra album – ”Ur Jordens Djup” – och det beror främst på bytet av sångare inför ”Ur Jordens Djup”. När ett band får en ny sångare så blir det automatiskt ofta en ganska stor förändring i hur bandet låter. Även om skillnaden antagligen är mindre för detta band än för många andra så blev det ju ändå en aning annorlunda. Personligen så tycker jag om Vreth (bandets nya sångare) och hans röst – och han gör en bra instats även på detta album.

Skivan börjar med det instrumentala öppningsspåret ”Blodmarsch” och antagligen är det tänkt för att man ska komma in i den smått magiska stämning som Finntroll levererar. Personligen är jag inte så mycket för öppningsspår av det här slaget – det känns mest lite överflödigt och som något jag antagligen bara kommer att hoppa över nästa gång jag lyssnar skivan.

Albumet drar sedan igång med ett ganska snabbt tempo och låten ”Solsagan” (vlken de gjorde en musikvideo till och lanserade innan albumet släpptes) för att sedan nästan hålla uppe det höga tempot hela vägen till albumets sjunde låt – ”Galgasång” . Då lägger de bort de distade gitarrerna, Vreth’s growl och de snabba trummorna och byter istället ut det mot akustisk gitarr, banjo och svensk ”skönsång” med finsk brytning. Och skapar då något som bara Finntroll kan skapa.

Men när Galgasången är över skruvas tempot och soundet tillbaka till deras vanliga hårda ”Black metal humppa” som man är van vid. Och ganska snart kommer den nionde låten – ”Under Bergets Rot” - som de lanserade innan albumet och som blivit ett favoritspår på skivan för min del. Och lite extra glad blir jag då av den sista låten på plattan - ”Under Dvärgens Fot” – som är en riktigt svängig humppa-version av tidigare nämnda låt.

Finntroll har gjort samma sak tidigare med låten ”Försvinn du som lyser” och bytt ut hårdrocksgitarrer mot dragspel och andra instrument som man bara kan fantisera om. Jag älskade båda versionerna av ”Försvinn du som lyser” och så blev även fallet med ”Under bergets rot/Under dvärgens fot”. Jag vet inget annat band som har förvandlat deras tidigare låtar på ett så underbart sätt – och det känns som något riktigt unikt och roligt.

Men som jag redogjorde i början av ”recensionen” så har jag tyckt om Finntroll sedan jag började med hårdrock på allvar (det vill säga sedan någon gång i högstadiet) och jag förstår att de flesta antagligen inte kommer att uppskatta ”Nifelvind”. Men enligt mig så har Finntroll än en gång lyckats med att leverera ännu ett väldigt bra album och jag tror inte att någon som gillat deras tidigare album kommer att bli besviken.    

Det enda jag känner att jag vill nämna är bara att det känns som att det finns några låtar som inte sticker ut nog mycket och blir lite svåra att ta till sig medan man lyssnar igenom albumet. Men så är det väl alltid? Alla album har nog höjdpunkter och en del låtar som inte gör något direkt avtryck på en – sådana där låtar man inte minns helt enkelt. Även fast jag skulle säga att varje låt på skivan är bra – på sitt eget lilla sätt. Det blir bara så mycket att ta in på en gång.

Sammanfattningsvis ännu en riktigt bra skiva med Finntroll – som antagligen uppskattas mest av de redan frälsta.



För er som blev intresserade - kika in deras MySpace: http://www.myspace.com/officialfinntroll

 

GAH O_O! Jag hade precis skrivit en väldigt lång och ganska så härlig blogg - och så fumlar jag iväg med musen och klickar bort skiten >_<! Otroligt frustrerande :(. Det är bara borta.. och ingen kommer att få ta del av det..

Aja.. får väl skriva en kort sammanfattning av det..

Bla bla.. Jag är inte ledsen utan jag mår okej så då skriver jag blogg och hej och hå - det ska bli ett lite annorlunda inlägg än vanligtvis men egentligen inte. Det kommer att bli tråkigt.

Ledigvecka snart slut - har varit bra. Jag har varit sjuk hela tiden, mår bättre men är sjuk fortfarande. Har hunnit med det ena och det andra, tagit lugnt, sovit och gjort ingenting.

Wilen kom hit med datorn. LAN. Spelat CoD: Modern Warfare 2 och Borderlands. Titan quest imorgon. Wilen vill inte spela schack emot mig - men kanske imorgon? LAN-föda som vanligt - chips, läsk, godis och mikromat. Och lite kakor.

Jag bor numera ensam hemma och känner mig duktig för att jag har lyckats halvdant med att diska, dammsuga, äta, handla och hålla efter rent allmänt. Grattis på mig för att jag nästan är bra och får vuxenpoäng.

Det har varit otroligt skönt att få slippa känslan av hopplös ensamhet på sistone. Tack.

Jag hittade något nytt ikväll - Nintendocore - musik som är en blandning mellan klassiska nintendo 8-bitars blip blop sounds och grind- eller hardcore. Uppskattades sisådär - men trevligt att bredda sin syn inom musiken.

Bwah.. Det förra inlägget var myyycket trevligare. Men rent innehållsmässigt så innehöll det väl ungefär ovanstående.
Fan också att det skulle försvinna..

Vågen.
Det är mitt stjärntecken.
Och även fast jag inte tror på astrologi så säger tecknet "vågen" mycket.
Jag tror att världen till stor del är i balans.
Och jag är nog inte ensam om tanken.
Vetenskapsmännen tror på livets kretslopp.
Buddhisterna tror på återfödelse.
Hinduerna tror på karma.
Allt är i balans.
Allting har två sidor.
En positiv och en negativ.
Vi föds. Och vi dör.
Ljus behöver mörker för att existera.
För att förstå glädje måste vi förstå sorg.
Vi måste vara vakna. och vi måste sova.
Och med den vetskapen i tankarna.
Gör jag som jag gör.
Jag kommer att känna mig väldigt lycklig.
Och jag kommer att känna en väldig smärta.
Ju mer man har. Desto mer har man också att förlora.
Men i slutändan jämnar det nog alltid ut sig.
Hamnar i balans.
Libra.
Vågen.
Mitt stjärntecken.
Gäller över allt.
Hela tiden.