Klaggen

 

Året började med att jag stod inne i Luleå centrum, vid södra hamn, och kikade på kommunens fyrverkerier. För en gångs skull var det inte iskallt på nyårsafton, vilket gjorde upplevelsen trevligare än vanligt.

Januari fortsatte med att en ny kurs på min utbildning mot att bli förskollärare började "Leken som lärande och meningsskapande" - lära sig om lekens betydelse för barn i förskolan. Rätt intressant. Under fritiden var jag hemma och spelade VR för det mesta - Beat Saber är riktigt kul. I slutet av månaden var jag ute och genomförde en fältstudie på en förskola här i Luleå.

 

Vid detta läge började viruset spridas på andra sidan jordklotet, men det hade jag nog ingen vetskap om under årets första månad. Det är lite märkligt att tänka tillbaka till denna månad och hur "normalt" allt var gällande hur man tänkte kring vardagen och vad som skedde kring resten av världen, jämfört med resten av året..

 

 

Under denna månad gick jag ut på förskollärarprogrammets första VFU - Verksamhetsförlagd utbildning, eller lättare sagt - praktik. Praktiken skulle vara hela februari och en bit in på mars. Det som var lite märkligt gällande praktiken för min del var att jag vart placerad på förskolan som varit min tidigare arbetsplats - där jag jobbat i nästan ett helt år för inte längesedan. En vanlig bild av praktikanter är att de kanske är en aning blyga, tillbakadragna och passiva. Men för min del kändes det lite som att komma tillbaka till jobbet igen, bara att jag inte fick betalt för min tid. Det var en lite konstig känsla men ganska kul ändå - jag försökte göra det bästa av situationen genom att verkligen försöka jobba med min egen pedagogik och försöka genomföra aktiviteter som kräver en del planering.

 

Jag vet att nyheterna om coronaviruset kom medan jag genomförde min VFU men jag minns inte om det var i slutet av februari eller i början av mars. Jag minns hur vi pratade om nyheterna på förskolan, att jag hade en tanke om att det skulle kunna vara ett virus som skulle kunna spridas globalt. Att jag tänkte på detta vis var nog delvis på grund av att jag spelat ett spel som heter Plague Inc. - som går ut på att designa ett virus som sprider sig över hela världen och utplånar mänskligheten. Det spelet ger en förståelse och känsla för hur ett utbrott på en enskild plats så småningom kan sprida sig runt hela världen. Jag minns hur överraskade vi var att höra nyheterna om hur den kinesiska regeringen beslutade om att sätta 70 miljoner människor i karantän eller lockdown - det var nog ungefär då jag började inse allvaret och risken för en kommande pandemi. Speciellt efter det plötsligt explosionsartat började spridas i Italien..

 

 

Mars var nog en av årets mest intensiva och längsta månader. Det började kännas som att världen kokade och vändes upp och ner samtidigt. Hela världen verkade under denna månad varva upp gällande förvirring, förberedelser, stress och rädsla.

 

Min upplevelse av läget var att det var en spännande tidsperiod. Plötsligt var det riktigt intressant att följa nyheterna - det kändes som att läget ändrades varje dag. En period kollade jag dagligen på nyheterna samt Folkhälsomyndighetens presskonferenser för att försöka ha koll på läget och förhoppningsvis ta del av någorlunda vettig och sanningsenlig information.

En annan källa till information har varit att lyssna på podcasts - vilket jag inte alls gjorde lika mycket under föregående år. Främst har jag lyssnat på "Making Sense - with Sam Harris", "P3 Dystopia", "Creepypodden", "Joe Rogan Podcast" och "Lex Fridman Podcast". Enligt Spotifys sammanfattning av år 2020 hade jag lyssnat, om jag minns rätt, kring 18 000 minuter/300 timmar/12,5 dygn podcasts i år. Det jag jag gillar med podcasts är att ta del av långa detaljerade diskussioner av intressanta ämnen - att lära sig nya saker och få nya perspektiv på världen, samtidigt som man diskar, städar eller är ute på promenad.

 

Under mars tog jag en hel del promenader ute på isen - vårsolen var riktigt skön efter den mörka vintern.

 

 

 

 

I slutet av mars/början av april spelade jag och Denise nya Animal Crossing tillsammans. Det var roligt och intressant till en början men blev med tiden tråkigt och frustrerande på grund av att det inte fanns något meningsfullt att göra i spelet, samt att spelets design och UI (user interface) är frustrerande på många sätt. På Steam spelade jag "The Binding of Isaac".

 

Gällande plugget så läste jag två kurser under denna period - Vetenskapsteori & Natur och teknik - vilka båda övergick till att studeras över distans istället för att ske på universitetet. Jag märkte att jag trivdes rätt bra överlag med att plugga på distans. En lite annorlunda uppgift i kursen "Natur och teknik" var ett odlingsprojekt där jag odlade tre olika grupper Basilika - en grupp som skulle vattnas med vatten, en som skulle vattnas med kaffe och en som vattnades med energidryck. Resultatet var att den som vattnades med energidryck möglade och växte sämst medan de andra två grupperna växte ungefär lika bra. Jag hade aldrig odlat något förut, så det var rätt spännande att prova på - att se sina plantor komma upp genom jorden och växa för första gången.

 

Både jag och Denise har växt upp tillsammans med hundar i familjen och vi hade under en lång tid pratat då och då om att det vore trevligt att skaffa hund någon gång. I samband med pandemin - vilket gjorde att vi båda fick plugga på distans, samt att vi kom överens om att vi inte skulle sommarjobba så insåg vi att vi hamnade i ett läge då det var bra tillfälle för oss att skaffa hund. Efter en stunds letande fick vi tips om en kull långhåriga schäfervalpar som fanns nere i södra Sverige som skulle vara klara att hämtas i början av maj. Vi fick veta att en av valparna fanns kvar tillgängliga och bestämde oss i samma veva för att köpa valpen som senare skulle bli vår familjemedlem "Atlas". Det var inte optimalt att inte ha möjlighet att träffa valpen innan vi tog beslutet men Atlas kom inte heller från en total främling - så vi tog chansen. Resten av april och första halvan av maj månad spenderades genom att längta efter honom, köpa hundgrejer och förbereda sig så gott vi kunde på hur vi skulle ta hand om honom.

 

 

Första halvan av månaden spenderades genom att förbereda inför att ha hand om en hundvalp och vattna min basilika med kaffe och energidryck. 

 

På förmiddagen den 22 maj åkte vi och hämtade vår hundvalp och började den långa bilresan hem till Luleå. Det var några gnälliga första timmar men under större delen av resan höll han sig lugn i bilen. Hemfärden var lång och utmattande och drog ut på tiden då vi fick stanna på var och varannan rastplats för att det inte skulle hända någon olycka inne i bilen - valpars blåsor kan vara oförutsägbara. Resan gick bra ändå och vi kom fram sent på natten.

 

Nu började en riktigt utmattande period av lite sömn, nattliga promenader, ständigt vaktande på om han skulle behöva gå ut, ständigt vaktande så han inte biter sönder möbler, skor och liknande. Trots att både jag och Denise tagit hand om valpar tidigare så hade vi båda glömt bort eller förträngt hur jobbigt det var. Förstår inte dom som skaffar en hundvalp för att dom är söta och sedan gör sig av med dom när dom växt upp - det är ju då den något enklare perioden börjar. För att inte tala om hur moraliskt fel det är att bara skaffa hund för att ha den under valpperioden.

 

Med tiden upptäckte vi att vi hade en busig, morgonpigg, lättlärd och bestämd kille som älskar vara ute i skogen och studsa omkring.

 

 

Början av juni spenderades med att bli klar med plugget inför sommarlovet. När det var klart var vi leds på att gå upp och ner för trapporna i lägenheten och åkte till tornedalen där Atlas kunde vara utomhus mer fritt. Det var en varm månad och det var en ständig kamp att hålla nere temperaturen på vår lilla hund med sin varma valppäls - kändes som han ständigt halvt höll på att svettas ihjäl. En jobbig överraskning var att det var vidrigt mycket myggor detta år. 

 

 

Senare halvan av juni och första halvan av juni spenderades ungefär likadant - värme, bad, mygg och lugna dagar. Trots det minns jag att både jag och Denise ändå kände oss utmattade av att ta hand om Atlas - det tog ganska länge innan han kunde sova hela nätter utan att behöva gå ut.

 

Mot slutet av juli var jag ute och plockade hjortron och vi åkte ner till södra Sverige för att vara med på dop.

 

 

Kring denna tidsperiod fick min familj semester och anslöt sig till oss i Tornedalen. Mina föräldrar fick också göra en liknande resa som oss ner till södra Sverige för att hämta en labradadorvalp. Så det var mycket hundar, värme, bad och öl hemma på gården resten av augusti. Sen gällande pandemin så var det ju inte heller tanken att man skulle åka runt och göra så mycket grejer heller. Jag var ute och plockade kantareller en sväng - som i skrivande stund fortfarande ligger i frysen (hoppsan!).

 

 

Denna månad började jag och Denise studera igen. Jag började läsa kursen "Estetiska lärprocesser" och fick syssla med måleri, teckning, göra skulpturer, dreja, spela musik, dramaövningar och liknande. Rolig kurs!  

 

Enligt Steam hade jag mer eller mindre ett uppbehåll från datorspel från maj - augusti. Någon gång tidigare under året vet jag att jag spelade igenom Zelda: Breath of the Wild - vilket visade sig vara ett av mina favoritspel någonsin. Under augusti spelade jag igenom sista delen av serien STALKER - Clear Sky. Efter skolstarten vart det mer slöspelande av Bloons TD 6 och en del Payday 2. 

 

Vid det här laget började Atlas bli en stor pojke och vi fick byta ut hans sele och halsband.

 

 

 

Den 9 oktober hände det - jag fyllde 30 och vart officiellt halvgammal. Jag hade tidigare föreställt mig att mitt 30-årsfirande skulle ske i någon form av stor fest, kanske tillsammans med andra vänner som också fyller 30 ungefär samtidigt. Men nu var det pandemi, den eventuellt mest festsugne av mina vänner hade nyss blivit farsa och när det väl började närma sig så kändes det mest jobbigt att anordna något själv. Så i slutändan blev det bara lite vanligt födelsedagsfika och kommunikation online istället. Helt okej det med, men inte riktigt som jag föreställt mig det under tidigare år.

 

Annars var det mest vanlig vardag under oktober - plugg och datorspel. Gällande datorspelen fick jag något ryck och började spela igenom flera titlar som jag länge tänkt jag skulle ta mig igenom - som Metro 2033 och Last Light, Titan Quest och Torchlight 2. 

 

 

November var också väldigt mycket vardag. Jag har under årets gång sett massa exempel och hört på människor som beskriver hur stor påverkan pandemin har haft på deras liv och ärligt talat har jag haft en aning svårt att relatera. Karantän och lockdown (inte för att Sverige har haft det på allvar men..) råkar passa min livsstil jag haft även under tidigare år. Som jag skrev i slutet av förra årets blogg så ägnar jag en hel del tid framför tangentbordet, så att stanna hemma är som inga större problem. Förutom ett stort bibliotek med ospelade spel så brukar jag umgås med en majoritet med mina vänner online även när det inte är pandemi. Och med facit i hand så var det tur att både jag och Denise valde att studera under denna period - annars hade det varit risk att vi blivit eller varit arbetslösa och "slösat bort vår tid" under 2020. Nu hade vi en säker inkomst och något vettigt att göra samtidigt som många andra (t.ex. inom restaurangbranschen) vart av med jobben. Så ja - personligen så var pandemin inte direkt världsomvälvande - men jag hade nog umgåtts med vänner IRL mer om det inte varit pandemi.

 

 

Från början var tanken att vi skulle åka ner till södra Sverige för att fira jul men det blev inställt av olika anledningar, bland annat på grund av coronaviruset. Istället blev det väldigt casual julfirande hemma i lägenheten bara - vilket var rätt skönt ändå. Jag är inte så mycket för julen. Gällande nyår åkte vi iväg till byn och firade med min familj, vi visste inte riktigt hur alla hundar skulle reagera gällande raketerna. Det visade sig att dom inte brydde sig så mycket, vilket var skönt. 

 

 

Sammanfattningsvis har det varit ett väldigt intensivt år gällande allt som hänt kring världen - jag var allvarligt beredd på att Trump skulle starta inbördeskrig i USA efter hans förlust i presidentvalet (vilket det i och för sig inte är för sent för ännu, nu när han ska avsättas inom kort?). Pandemin var ingen katastrof för mig personligen. Hela sommaren gick mer eller mindre åt till att uppfostra och ta hand om Atlas. Och senare halvan av året gick ut på att fortsätta studera - som planerat.

 

I skrivande stund känner jag mig en aning apatisk gällande 2021. Alla i min närmiljö överlevde pandemin, 2020, utan större problem. Jag förutser att pandemin kommer fortsätta mer eller mindre under hela 2021. Jag kommer antagligen fortsätta plugga resten av året - vilket känns säkert men inte superspännande. I skrivande stund är det mitten av januari - mörkt och kallt ute - vilket jag tror påverkar mitt humör mycket mot det negativa. Det känns som att livet rullar på liksom, samtidigt som man aldrig riktigt vet vad som kommer hända - efter att ha lyssnat alla avsnitt av P3 Dystopia (min favoritpodcast) så kan jag se en mängd eventuella risker för hela samhället och planeten. Men det löser sig nog. Man får hoppas på det bästa och försöka göra någonting bra utav varje dag.