Klaggen

År 2017

Inlägget för 2017 blev en aning sent i år, då februari nästan är slut i skrivande stund. Förseningen har inte berott på att 2017 har varit ett tråkigt år utan saker att skriva om. Snarare motsatsen, som ni som läser kommer märka, det har hänt en hel del under året som är värt att se tillbaka på. Det här inlägget skapades en bra bit in på 2018 men bättre sent än aldrig, right?

 

Januari

 

Jag brukar vilja göra något på nyårsafton, och eftersom jag tycker om explosioner, lysande färger och doften av krut så är nyårsafton i stort sett  de enda tillfällena då man får uppleva dessa saker som en del av vardagen. Därför brukar jag passa på att bege mig till det största fyrverkeriet jag kan hitta i mitt närområde, vilket brukar vara det kommunen anordnar.

 

Men för ovanlighetens skull ligger jag i sängen i mitt sovrum under årets första minuter. Under det föregående dygnet har jag vaknat tidigt och jobbat förmiddag, så jag hade inte nog med energi för att fira det nya året på samma sätt som jag brukar göra. Men under årets timmar somnade jag ändå i trygghet, med mat i magen och med tak över huvudet så jag ska inte klaga.

 

Nu i början av 2017 är jag fortfarande anställd som personlig assistent åt Luleå kommun. Ett jobb som jag fick under sommaren 2016, som jag fortsatte med under hösten och vintern samtidigt som jag gjorde klart mitt examensarbete. Min tanke var att jag skulle söka mig vidare till ett jobb som mer kräver min kandidatexamen i psykologi - först efter att jag fått den. Och den 17 januari hände det - mitt examensbevis kom hem genom brevinkastet. Det var otroligt skönt att hålla det i handen efter en utdragen och ångestladdad process med att slutföra examensarbetet.

 

Förutom ankomsten av examensbeviset passerade årets första månad förbi utan några större händelser. I början av månaden lärde jag mig dock att det finns en risk för att det döende stjärnsystemet (WR 104) i vår galax när som helst kan explodera i en supernova, och att denna supernova i sin tur skulle kunna leda till att en stråle av gammastrålning kan skickas ut. Om vi har otur skulle denna stråle träffa vår planet, vilket skulle leda till att en stor del av jordens atmosfär förstörs, vilket i sin tur leder till en massutrotning av liv på vår planet. Men med facit i hand så hände ju detta inte under 2017 så vi som läser detta under 2018 kan säkert känna oss lugna :).

 

Februari

 

När vi under månadens andra dag är och storhandlar gör jag upptäckten att det finns någonting som heter dallassallad, och inser att detta är en aning fantastiskt för att detta ord är ett palindrom (ett ord som blir samma sak om man läser det baklänges). Jag undrar om vem som nu uppfann dallassalladen döpte den till just dallassallad på grund av att salladen uppfanns i Dallas eller för att även denna person tyckte att det vore fantastiskt om personens nyuppfunna sallad skulle få ett namn som även skulle vara ett palindrom? Mycket intressanta tankar, jag vet. En bra start på månaden med andra ord!

 

Februari fortsatte annars med samma vardag jag levt i under hösten och vintern - jobba deltid som personlig assistent, spendera större delen av fritiden framför datorn genom att spela och kolla på YouTube, göra saker tillsammans med Denise samt allt annat som hör till vardagen. En skillnad nu var att jag hade bevis för min examen och jag började leta jobb i en högre takt än tidigare. Jag märkte dock så småningom att det var få tillgängliga jobb som direkt sökte efter kompetensen jag hade skaffat mig - utan oftare gällde det att min kompetens kanske var lämplig för vissa jobb, men det kändes ofta som att det var osäkert och att man skulle behöva motivera hur kunskaperna bakom min examen passade i jobben jag sökte. Trots det var jag inte speciellt orolig över jobbsituationen - jag hade inte speciellt bråttom att hitta ett nytt jobb och det verkade finnas en hel lediga jobb i och kring Luleå. Jag fortsatte söka.

 

Mars

 

Med facit i hand skulle detta bli den sista månaden av jobb inom personlig assistans och jobbsökande - men i stort sett hela mars gick ändå i stort sett ut på dessa två saker. Vanlig, rutinmässig månad med andra ord.

 

Under de senaste åren har jag varit ganska fast i rutiner jag gör på min fritid varje dag. Det var nog först efter något år av dessa rutiner som jag insåg hur mycket tid de egentligen tar av mig varje dag. Förutom de vanliga rutinerna - äta, borsta tänder, handla mat och sköta om hushållet har jag en del grejer jag gör framför datorn varje dag.

 

En av dessa, som antagligen tar mest tid, är att försöka hinna med att kolla alla videoklipp som dyker upp bland kanalerna jag prenumererar på på YouTube (vilket i skrivande stund är 126 stycken). Det var aldrig riktigt meningen att det skulle bli så, utan för min del hände det genom att jag med tiden hittade kanaler med innehåll jag verkligen tyckte om. För att inte missa när dessa kanaler laddat upp nytt material hjälper det att prenumerera på dem. Det jag inte riktigt insåg var att med tiden växte antalet jag följde och i dagsläget inser jag att det dyker upp flera timmar intressanta videoklipp varje dag. Jag försöker fortfarande se så mycket som möjligt av allt intressant som läggs upp men jag börjar inse att det finns en gräns för hur mycket material jag praktiskt hinner se under varje dag, och att jag verkar vara ganska nära denna gräns.

 

Samtidigt har det under de senaste åren hänt en del inom hur datorspel fungerar. Förr var det vanligaste att man köpte sitt spel, ofta i en affär, för cirka 500 kronor. Gick hem med spelet, spelade igenom en story offline - vilket brukade ta i snitt 30 timmar. Sen var man liksom klar, om man inte ville spela det en gång till. Spel brukade konsumeras på ungefär samma sätt som filmer - man gör det främst för att uppleva dem första gången och om man gör det fler gånger så får man i stort sett en identisk upplevelse.

 

Förändringen kom i samband med att snabba internetuppkopplingar blev vanligare världen över. Dagens spel köper man ofta online och visst existerar fortfarande spelen som fungerar ungefär likadant som filmer, men vanligare är spelen som är designade för att spelas (ofta kortare stunder) varje dag, under en väldigt lång tid - ofta flera år. En del av designen kring dessa spel, som motiverar spelare att återkomma varje dag, är “daily quests/bonuses”. I vissa spel får man helt enkelt en belöning, en gång per dag, när man loggar in i spelet. I andra spel får man en ny utmaning per dag, t.ex. “vinn tre matcher” eller “spela två matcher med en viss typ av karaktär” - och får då en belöning när man klarar dessa utmaningar. Belöningarna är ofta i form av en valuta i spelet man kan använda för att låsa upp nya karaktärer och föremål som annars kostar riktiga pengar.

 

Och jag gör mina dagliga uppdrag, i stort sett varje dag. Även här gällde det till en början bara ett spel som jag spelade som hade detta system, men med tiden fortsatte jag spela detta spel, samtidigt som jag började spela nya spel som innehöll samma system. Som mest spelade jag fyra sådana här spel, varje dag. Vad som från början tog ungefär tjugo minuter per dag kunde ibland ta en och en halv till två timmar. Plus att jag försökte komma ikapp med alla nya videos på YouTube som också ramlade in varje dag.

 

Det dröjde länge innan jag själv insåg att jag var “fast” i dessa rutiner och hur mycket tid de tog varje dag. Och även i skrivande stund så gör jag fortfarande alla dessa grejer, varje dag. Men jag har försökt göra det åtminstone lite mer hanterbart genom att jag har slutat med åtminstone ett av spelen, samt att jag sedan jag skaffade en till skärm till datorn kan kolla videos på YouTube på den ena skärmen samtidigt som jag spelar. Men i längden bör jag nog verkligen fundera över om dessa rutiner verkligen är värd all tid.

 

April

 

En dag blev jag uppringd gällande ett jobb jag hade sökt på Barn- och Utbildningsförvaltningen på Luleå kommun. Under samtalet blev jag meddelad att jag tyvärr inte skulle få jobbet jag sökte, men jag fick ett erbjudande om ett annat jobb - administratör på bemanningsenheten på förvaltningen. Detta samtal ledde i sin tur till en intervju, som i sin tur ledde till ett erbjudande, som jag tog.

 

Jag började min nya tjänst i början av april och jag var exalterad över att pröva på ett administrativt jobb - ett jobb på ett kontor där i stort sett alla arbetsuppgifter gjordes via en dator. Det kan låta som en märklig sak att vara exalterad över, jag vet inte? Men alla mina tidigare jobb hade antingen varit inom industrin eller genom att jobba med människor på olika sätt. Jag tänkte att - med tanke på hur naturligt det är för mig att sitta vid en dator, hur skulle det vara att faktiskt jobba med det? Skulle det vara enkelt? Kul? Eller är det annorlunda att sitta vid en dator när man faktiskt behöver utföra ett jobb?

 

Det visade sig att jag var snabb på att lära mig jobbet på bemanningsenheten - redan under mina första dagar hade jag en ganska bra uppfattning om hur man skulle arbeta i de olika systemen som omfattades av jobbet. Jag kom även snabbt in i och trivdes bland kollegorna och kontorsmiljön - även fast jag insåg att risken för att få musarm skulle vara ganska stor i ett långt perspektiv. Nu insåg jag ju dock att jag antagligen inte skulle behöva oroa mig för detta då denna tjänst var tidsbegränsad till två månader. Till sommaren skulle jag behöva hitta något annat att jobba med.

 

Tiden på bemanningsenheten gick ganska fort. Flera veckor i rad lyckades jag cykla varje dag till jobbet - något jag aldrig hade gjort tidigare. Jag lärde känna nya människor och trivdes väldigt bra.

 

Under april hann jag annars bland annat med att fira påsk i Kiruna, lära mig om Elon Musks projekt “Neural Link” (https://waitbutwhy.com/2017/04/neuralink.html) samt så skaffade jag och Denise ett par gerbiler som vi döpte till R2-D2 (Artoo) och BB-8 (BeeBee/BiiBii). Till en början var jag varken mot eller speciellt exalterad över idén om dessa djur, men jag måste säga att det har varit underhållande att ha dem hemma :).  

 

Maj

 

Tidigare månader blev ganska långa så jag tänker att jag beskriver maj på ett lite kortare sätt. Månaden fortsatte med mitt jobb på bemanningsenheten, vid det här laget hade jag kommit in i det ordentligt och fortsatte att trivas bra. Det kändes inte speciellt tungt att bege sig iväg till jobbet på morgonen, men det var ett jobb som krävde en hel del energi ändå. Jag tror att tidsbegränsningen underlättade också - att man slapp tänka så mycket på om jobbet skulle vara lika trivsamt även i ett längre perspektiv.

 

Som varje år blir jag gladare kring den här tiden när det bara blir ljusare och varmare för var dag som går. Jag brukar lite dramatiskt tänka för mig själv “Jag överlevde ännu en vinter..”. Men med tanke på hur lite jag uppskattar all snö och kyla så bor jag verkligen på fel ställe. Det är bara synd att Sverige är ett väldigt bra land att bo i på många andra sätt.

 

Mot slutet av månaden började slutet av Denise’s utbildning närma sig och hennes familj kom förbi och hälsade på för att fira henne. Jag käkade på CG’s för första gången och dem hade löjligt god mat och dryck där - allting var verkligen helt fantastiskt.

 

Juni

 

En dag fick jag ett telefonsamtal från min tidigare chef som jag hade haft när jag jobbade som personlig assistent. Hon visste att jag tidigare under året tagit examen och att jag letade jobb till sommaren. I samtalet fick jag frågan om jag skulle vara intresserad av ett semsestervikariat som enhetschef inom personlig assistans under sommaren, vilket i mina öron lät väldigt intressant. Jag hade vid det här laget ännu inte bundit upp mig på något sommarjobb ännu, så det passade perfekt. Nu kunde inte riktigt min tidigare chef ta det beslutet direkt under det telefonsamtalet men det ledde så småningom till att jag fick vikariatet som enhetschef. Vilket jag var riktigt glad över. Jag skulle ha en kort period mellan jag slutade på bemanningsenheten till sommarjobbet började.

 

Vid denna tidpunkt kände både jag och Denise att det hade varit skönt med lite sol, värme, lugn och att komma bort en stund. Vi passade därför på att åka en vecka till Mallorca och vi fick verkligen precis vad vi letade efter. Under denna resa prövade jag på ljudböcker för första gången och märkte att det var något jag uppskattade. Det var skönt att kunna ligga bekvämt på stranden och kunna lyssna på en bok, istället för att vrida och vända på sig medan man läser - känns som att man alltid blir trött i nacken efter en stund. Jag lyssnade bland annat på boken “Ready Player One” - vilken jag verkligen gillade, men det var kanske inte så konstigt då jag tror att jag är den perfekta målgruppen för boken. Jag förstod majoriteten av alla referenser i boken - och det måste man vara ganska nördig för. Efter en vecka med sol, bad, god mat och en del roliga aktiviteter så var det dags att åka tillbaka till Luleå igen.

 

Efter att vi väl var tillbaka var det slut på ledigheten och dags att förbereda sig för det kommande sommarjobbet med utbildningar och annat.

 

Juli

 

Det är alltid väldigt mycket att lära sig på nya jobb och jag märkte snart att det fanns mer saker att lära sig som enhetschef jämfört med något av mina tidigare jobb jag haft. Jag försökte memorera namnen på kollegor, brukare, medarbetare och personer man kan vända sig till om man behöver hjälp med något. Sen att lära sig att hitta i och använda kommunens alla system för löneadministration, schemaplanering, rehab, ekonomi, arbetsmiljö, dokumentation, utbildningar och liknande. Samt att hitta rutiner, blanketter och annat på intranätet, gemensamma hårddiskar och på kontoret jag satt på. För att inte tala om alla regler och annat som ingår i yrket personlig assistans - kommunikation och beslut från Försäkringskassan till exempel - gällande detta hade jag redan en del förkunskaper då jag jobbat som assistent tidigare, men det var ändå en annan sak att vara chef, märkte jag. Samt att bli bättre på lagar relaterat till arbetstid, föräldraledighet, arbetsmiljö och annat relevant..

 

Jag kan medge att jag det tog ett tag innan allt detta hann landa i min hjärna och att jag hann bli förvirrad både en och två gånger innan dess. Som tur var hade jag det ganska lugnt under min första period som chef - det gav lite mer tid till att hinna lära sig alltihopa innan man ställdes mot väggen och var tvungen att applicera kunskaperna.

 

Under juli undersökte jag och Denise närområdet lite bättre och besökte både Bälingeberget och Storforsen - två platser jag verkligen kan rekommendera för övrigt.  

 

Augusti

 

Sommaren fortsatte och jag jobbade för det mesta. Det gick inte en dag på jobbet utan att man lärde sig någonting nytt eller åtminstone blev säkrare på tidigare information och arbetsuppgifter. Jag trivdes bra och det rullade som på.

 

Under helgerna åkte vi ofta och umgicks med min familj samt min systers hundvalp, en shiloh-schäfer. Men höll oss för det mesta kring Luleå.

 

Jag minns inte så mycket mer detaljer kring just augusti, men jag kan lite kort prata om spel, filmer musik och annan media som förgyllt året. Det ständiga soundtracket för år 2017 har till väldigt stor del bestått av genren Synthwave. Mest lyssnade artisterna har varit The Midnight (som släppte en ny EP under året), FM-84, Scandroid, Wice och Gunship. Men upptäckte och fattade även tycke för Linkin Parks album “One More Light” i samband med sångarens bortgång - inget band jag lyssnat speciellt mycket på annars. Har även lyssnat en del metal, då faktiskt mest på soundtracket till spelet DOOM men även en del The Haunted, Ghost B.C. och Behemoth.

Gällande serier gillade jag annars nya säsongerna av Game of Thrones, Stranger Things och Black Mirror (även fast senaste säsongen var lite av en besvikelse tyvärr). Intressanta filmer under året har varit senaste Star Wars, Guardians of the Galaxy 2, Blade Runner 2049 med flera. Jag tycker överlag om filmer och serier som vågar pröva någonting annorlunda och jag tror att alla som sett den håller med om att filmen “Mother” verkligen gjorde detta. Det var inte en speciellt underhållande film att se, men väldigt intressant att tänka kring - något jag personligen uppskattar. Som jag sa tidigare har jag även kollat otaliga timmar på YouTube under årets gång och om jag bara skulle rekommendera en kanal så skulle detta vara “Kurzgesagt - In a Nutshell” - alltid väldigt snyggt gjorda och intressanta videoklipp som lyfter fram fakta och diskuterar olika ämnen.

 

September

 

Mot slutet av sommaren fick jag ett erbjudande om en tillsvidareanställning som enhetschef inom personlig assistans, detta på grund av att en av enhetscheferna skulle ta tjänstledigt och det hade gått bra för mig under sommaren. Jag blev riktigt glad över detta erbjudande och tackade ja utan att behöva tänka på det desto mer. Fast anställning som chef, det var verkligen inget jag hade räknat med bara några månader tidigare, men plötsligt var det en tanke som behövde sjunka in hos mig. Det kändes mestadels positivt - jag hade trivts bra med jobbet hittills, lönen var bra och tryggheten med en fast anställning är en fördel. Hela månaden gick i stort sett ut på att bli introducerad på det nya området samt att gå utbildningar för nya chefer.

 

Oktober

 

Vid det här laget hade den förra chefen tagit tjänstledigt och nu var det officiellt att det var jag som var ansvarig enhetschef över brukarna och assistenterna på Område 6. Jag märkte ganska snabbt att det var ganska stor skillnad mellan att vara vikarie under sommaren och att vara ordinarie chef. Under en period under sommaren då jag hade det ganska lugnt sa en kollega: “Vänta bara till hösten - då kommer det att vara lika mycket att göra nu plus ungefär 80% till”. Detta visade sig vara en ganska bra uppskattning av skillnaderna i arbetsbelastning.

 

Så småningom fick jag ansvaret att hålla i arbetsplatsträffar, medarbetar- & lönesamtal och andra möten, planera scheman, administrera områdets ekonomi, fixa saker relaterat till arbetsmiljön och se till att löpande fakturor betalas i tid, lösa problem som dök upp och kunna svara på frågor från medarbetarna samt försöka ha ett långsiktigt tänk på hur verksamheten i stort kan förbättras. Jag ville gärna ta ansvar för och utföra alla dessa saker på ett bra sätt - försöka prestera så bra jag bara kunde. Det var ofta svårt och jag försökte påminna mig själv om att det tar tid att lära sig och bli bra på alla dessa saker. Att folk har överseende med att man är ny på jobbet och ofta får svara “Jag kan inte riktigt svara på din fråga just nu, men jag ska kolla upp det och så återkommer jag sen när jag vet”.

 

Det dröjde inte länge innan jag började märka av att jobbet skapade stress hos mig. Denna stress ledde bland annat till att jag för första gången hade svårt att lämna jobbet på jobbet när jag gick hem - tankarna på allt som skulle göras dök ofta upp och började cirkulera när jag försökte somna. Så småningom började jag ha ångest i stort sett varje dag när det var dags för att sova, på morgonen när jag vaknade och när jag var på väg till jobbet. Efter en arbetsdag, när jag kommit hem, hade jag ingen energi kvar att göra något speciellt. Det som kändes bäst var att sätta sig vid datorn, ta på sig hörlurarna och spela något spel som kopplade bort tankarna från jobbet för en stund.

 

Efter några veckor av ovanstående känslor och rutiner kom jag till insikten att det antagligen kommer att fortsätta att kännas på detta sätt under en lång period om jag jobbar kvar. Visst är det mycket som hade blivit enklare med tiden och när man blir bättre på jobbet, men skulle jag ens orka dit? Eller skulle jag hinna in i väggen innan dess? Bör jag säga upp mig, för min hälsas skull? Jag övervägde denna fråga noggrant och diskuterade saken både med min chef och kommunhälsan innan jag fattade ett beslut.

 

November

 

I början av november skrev jag och min chef under på blanketten för uppsägning. Jag kände att jobbet inte fungerade så bra i dagsläget och tänkte att det antagligen bara skulle bli värre om jag fortsatte. Jag kände att jag behövde lämna ifrån mig alla ansvar innan det var för sent.

 

Jag tror att bara denna grej -  att veta att det fanns ett slut i sikte, samt att inte behöva ägna tankekraft åt att överväga om man ska jobba kvar eller inte - hjälpte en del för att underlätta arbetet. Nu gällde det bara att hålla ut under uppsägningstiden på tre månader. Jag räknade med att behöva fortsätta jobba under hela denna - då det tar tid att rekrytera en ny chef som kan ta över mitt område.

 

När jag tänker kring varför jobbet påverkade mig på detta sätt så är det lite komplicerat - det var många olika faktorer som samspelade och påverkade varandra. Delvis handlar det så klart om allt jag beskrivit tidigare - hur själva jobbet var uppbyggt, alla arbetsuppgifter och ansvar som ingår i tjänsten. Men minst lika mycket har det också att göra med min personlighet - att jag har en del egenskaper som är till nackdel gentemot tjänsten och gör jobbet svårare. Två av dessa är att jag är en person som inte är speciellt ordningsam samt att jag gärna vill komma överens med och göra andra personer nöjda. Den första egenskapen ledde till att jag hade svårt för att organisera mitt arbete och hålla koll på och utföra allt som skulle göras. Den andra egenskapen ledde till att det var jobbigt för mig att fatta beslut och kommunicera saker som var till medarbetarnas nackdel - som kanske skulle göra dem upprörda. Tanken är ju att en chef ska fatta beslut utifrån arbetsgivarens sida i första hand.

 

En annan sak som påverkade mycket var att jag ofta hade svårt med självdisciplinen. Jobbet kräver att man ständigt tar ansvar och är självgående, planerar och utför allt som ska göras. Jag hade någorlunda bra koll på vad som skulle göras och i vilken ordning men hade lätt för att skjuta upp och prokrastinera så att arbetsuppgifterna samlades på hög - vilket ökade stressen ännu mer.

 

Visst hade jag kunnat arbeta med mina svagheter. Försöka hitta nya sätt att organisera mitt arbete och metoder för att motivera och motverka prokrastinering. Men dessa saker tar ganska mycket tid och ansträngning (inbillar jag mig åtminstone) och om jag ska göra detta så betyder det att jag prioriterar bort andra saker - vilket inte kändes befogat. Så det kändes som att jag skulle vara fast med den jag är och med mina negativa beteenden - och då är det bättre att hitta ett annat jobb som är mer lämpat för mig, hellre förr än senare.

 

December

 

Under månadens första dag skulle jag och Denise åka från Luleå till Kiruna för att delta på Jonas dotters dop som skulle vara dagen därpå. När vi har drygt en timme kvar till Kiruna kolliderar vi med en älg. Bilen blir demolerad, jag och Denise klarar oss oskadda (det är först senare vi fått en del smärtor kring nacken) och älgen behöver tyvärr avlivas. Vi körs med ambulans till Gällivare sjukhus för att undersökas men får ganska snart åka därifrån, till Kiruna. Dagen efter mår vi så pass bra ändå så att vi deltar under dopet som planerat.

 

Det finns mycket mer jag hade kunnat skriva kring denna händelse, och det är säkert flera av er som läser detta som inte har hört hela historien kring detta. Men jag personligen har berättat den säkert åtta - tio gånger i detalj vid det här laget. I skrivande stund har jag ingen lust att gå in mer i detalj på allt som hände. Ni som läser detta och vill höra hela berättelsen får gärna skriva till mig via någon chatt eller ringa för att höra mer detaljer. I nuläget känns det som att jag bearbetat händelsen och vill lämna den bakom mig. Men just då när det hände så var det en händelse som inte direkt hjälpte mig att fokusera på jobbet - där jag redan innan hade svårt med motivation och självdisciplin.

 

Resten av månaden spenderades med att anstränga sig för att fungera på jobbet samtidigt som man behövde kontakta försäkringsbolag, göra läkarbesök, fundera över inköp av ny bil, se över den kommande ekonomin samtidigt som den traumatiska händelsen bearbetades i mitt undermedvetna.

 

Julen firades tillsammans med min familj och var hemskt ordinär. Nu när alla mina kusiner börjar komma upp i tonåren finns det inte längre några småbarn i min släkt - vilket gör att vi inte behöver anpassa julfirandet för de små på samma sätt som tidigare. Ingen behöver klä ut sig till tomte till exempel. Vanlig, trevlig jul, sammanfattningsvis.

 

Efter att ha jobbat mellandagarna spenderade vi nyårsafton hemma i Luleå med att laga god mat hemma, dricka gott och ha Patrik på besök. Mot årets sista timme bestämde vi oss för att promenera in mot centrum för att avsluta 2017 och börja 2018 med kommunens fyrverkeri som brukar vara ganska imponerande. Dock kom vi iväg ganska sent hemifrån och kring tolvslaget befann vi tre oss på mjölkuddsbanken, men var ganska glada ändå.

 

-

 

För att sammanfatta har 2017 varit ett år då det hänt en hel del - jag har hunnit med att ha tre olika jobb, fått min examen och varit med om en nära-döden-upplevelse. Om det är något jag känner mig ångerfull kring så är det åter igen att jag varit dålig på att hålla kontakten med mina vänner. Ni betyder fortfarande otroligt mycket men.. det har bara inte blivit av. Det har varit mycket annat att tänka på under året - och sedan jag började jobba som chef under hösten/vintern har jag haft mycket energi eller mått så bra. Under 2018 vill jag umgås och prata mer med er, för det skulle verkligen kännas som en stor förlust för mig om en enda av er någon dag skulle känna att ni inte ser mig mig som er vän längre.

 

Överlag har 2017 varit ett intressant och bra år ändå - jag har lärt mig mycket om mig själv och det känns som att jag kommit någon vart, även fast jobbet som chef inom personlig assistans inte visade sig vara rätt för mig (just nu åtminstone). Jag tror även att 2018 kommer att bli ett intressant år :).

 

Jag är lite imponerad över er som tagit er till denna mening och läst igenom allt ovanför. Hoppas att det känns som att det var värt det i så fall :).