Vintertid

Väckarklockan ringer.
Ögonen känns fulla av grus och känslan av att vara utvilad måste vara långt bort.
Jag sträcker mig efter mobiltelefonen för att få slut på signalen.
Siffrorna på displayen visar 05:00 och jag ställer om alarmet till 05:20.
Proceduren upprepas tjugo minuter senare,
men den här gången samlar jag ihop nog mycket självdiciplin för att kliva upp.
Jag drar klumpigt på mig kläderna medan jag gäspar frekvent.
Nu för tiden tänker jag inte ens på om jag ska äta frukost eller inte,
matlusten finns inte där på morgonen.
Vadderade skor, en tjock jacka, en stickad mössa och handskar.
Ytterdörren öppnas och rörelsesensorn tänder lamporna i hallen.
Jag kisar med ögonen och kallar på hissen.
I hissen är ljuset starkare. Jag trycker på den gröna knappen med bokstaven "E".
Maskinen susar snabbt ner fyra våningar och jag kliver ut till entrén.
Genom glasdörren ser jag utsidan för första gången på morgonen.
Det är mörkt ute, som på natten, och vinden får snön att åka omkring i små virvlar.
Här uppe på toppen av Gruvvägen så blåser det jämt.
Jag kämpar emot en rad instinkter medan jag går fram och öppnar dörren.
Kylan biter tag i kinderna direkt och jag andas instinktivt med små andetag för att inte skada halsen på något sätt.
Det har snöat mycket inatt.
Någon som har gått till jobbet ännu tidigare än mig har trampat upp spår som jag försöker följa.
Ett försök att slippa plumsa och få snö i skorna.
Snart kommer jag fram till motorvärmarstolpen och ser att det ligger någon decimeter pudersnö över hela bilen.
Bilen låter lidande när jag vrider om nyckeln för att starta motorn, men den går motvilligt igång ändå.
Värme till vindrutan. Värme till stolen.
Jag kliver ur bilen för att borsta av det tjocka lagret med snö,
men hur jag än gör så fortsätter snön att blåsa upp i ansiktet på mig.
Små droppar av smält snö bildas på mina kinder.
Det tar någon minut att skrapa bort isen på vindrutan innan jag kan sätta mig i bilen igen.

"Nåväl, den här perioden varar bara i några månader till.." tänker jag för mig själv och suckar.

Kommentarer
Postat av: Cindy

I feel you bro. Hatar den här stan. Idag såg jag lite gräs på marken, det kändes underbart och jag började le.

2013-04-07 @ 20:45:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0