Knappt ovanför ytan
Det är många som badar så här dags.
Sedan mitt skepp sjönk för något år sedan så har jag själv simmat i ett hav av ångest.
Jag har drivit omkring så länge att jag inte längre vet vart jag är.
Det finns inget land i sikte.
Ibland har jag skymtat båtar som hade kunnat hjälpa mig ifrån att drunkna,
men varje gång jag närmat mig så vänder de om och seglar bort från mig.
I natt stormar det på havet och jag känner vattnet bli kallare.
Snart orkar jag inte simma längre.
-
(Bästa metaforen någonsin)
Sedan mitt skepp sjönk för något år sedan så har jag själv simmat i ett hav av ångest.
Jag har drivit omkring så länge att jag inte längre vet vart jag är.
Det finns inget land i sikte.
Ibland har jag skymtat båtar som hade kunnat hjälpa mig ifrån att drunkna,
men varje gång jag närmat mig så vänder de om och seglar bort från mig.
I natt stormar det på havet och jag känner vattnet bli kallare.
Snart orkar jag inte simma längre.
-
(Bästa metaforen någonsin)
Kommentarer
Postat av: Therese
Du uttrycker dig så vackert. Men jag förstår ju vilken känsla texten bottnar i, det gör mig ledsen. Önskar jag kunde kasta ut en livboj till dig, men jag vet inte hur.
Trackback
