Klaggen

Åtminstone inte den sanna, besvarade formen.

Kanske inte, någonsin.

Men just nu känns det ganska okej ändå.

Jag accepterar det.

Kommer den så kommer den - och annars får det vara.

-

Det finns andra saker här i livet som också gör det värt att leva.

Saker som jag faktiskt har kontroll över.

Jag ska göra mitt bästa för att göra det här året till ett bättre år än det förra.

Jag har alla förutsättningar att lyckas.

Nu är det bara att ta chansen och göra någonting utav det också.

-

Wacken, Metaltown(?), Hoppa fallskärm, Kebnekaise, Dubai(?)

När året är slut så vill jag kunna titta tillbaka på 2011 och känna att jag faktiskt har gjort någonting med mitt liv.

Det kommer säkert inte riktigt bli som jag tänkt mig.

Men så länge jag får ha kvar mina vänner, familj och mitt jobb så kommer det nog att bli ganska bra ändå :)

Är det för att jag försöker vara någon annan som vissa drar sig tillbaka?

Eller är det för att min fina sida kanske inte räcker till?

För vissa människor är det väldigt viktigt. Eller åtminstone att kunna se fram emot en sådan förändring.

Gå klart gymnasiet, börja studera på högskola, flytta till en annan stad, skaffa ett jobb är några exempel på de stora stegen vi har möjlighet att göra här i livet.

Vissa människor är flyttfåglar, med en ständig känsla i bröstet av "Någon gång ska jag härifrån", likt en fågel i en bur. Livrädda att stanna kvar och trampa i samma fotsteg som dagen före. Skrämda av risken av att fastna i någon slags vardag där varje dag är sig lik.

Och på samma sätt så är vissa människor sköldpaddor. Människor som lever inuti sitt skal, sin trygghet, och rör sig inte så långt bort. Som är helt tillfreds med att kanske slå sig ner i ett radhus, skaffa familj, en stadig ekonomi och ta sig igenom de flesta dagar utan större överraskningar. En charterresa till Turkiet någon gång då och då räcker för att stilla äventyrslusten som sakta ändå växer inom bubblan.

-

Vem är jag? Fågeln eller sköldpaddan? Jag tror att är någon slags (förskräcklig) blandning av dem båda.

I det stora hela så lever jag ett ganska vanligt liv med jobb och egen lägenhet i staden jag växt upp i - men under skalet ser jag fram emot att resa och upptäcka världen, kanske studera vidare till något intressant, flytta och skaffa sig en helt ny bekantsskapskrets och vända upp och ner på hela livet som jag känner till det idag. Åtminstone en stund. För vem säger att man inte kan återvända lite senare? Kiruna kommer ju fortfarande att stå kvar som vanligt. (Eller vänta nu.. Nu när jag tänker efter så har det ju pratas en hel om att flytta bort hela staden någonstans - men det är inte riktigt relevant egentligen xD)

-

Samtidigt som dessa förändringar låter spännande så gillar jag faktiskt "vardagen" som jag har just nu. Jag har insett att denna vardag faktiskt inte behöver vara så tråkig heller - man har alltid möjligheten att fylla den med små äventyr, lära känna nya människor (även i denna stad där alla känner alla) och uppleva NYA saker. Det blir nog vad man gör det till, och livet känns till och med en aning spännande - trots att det är Januari :).

Men som sagt så tror jag att jag är någon slags blandning - och under tiden jag skriver det här så växer nog lusten att komma bort härifrån, sakta men säkert.

Tills dess hade jag bara tänkt att fortsätta att göra varje dag så bra jag bara kan :D.

Efter sådana där stunder då jag suttit och låtsats att jag har haft det trevligt.

Folket tar på sig kläderna och går hem.

I samma stund som dörren slår igen så kommer den där känslan.

Som att något inte riktigt står rätt till.

-

Idag ledde det till en tanke.

Jag blev plötsligt väldigt medveten om att jag har kontrollen över mitt liv.

Om jag vill så kan jag avsluta det, här och nu.

I en sekund funderar jag över huruvida det är värt det eller inte.
Sen går jag vidare..

-

"Ensam är stark" heter det.

En del är den typen av människor.

Som får en idé och genomför den utan att stanna upp och ifrågasätta.

Helt själva.

Det hade varit helt perfekt.

Men jag är inte sån.

Oavsett vad det gäller, vare sig det är något litet eller stort, så vill jag helst prata med någon om det först.

Innan jag faktiskt gör någonting.

Och ibland räcker inte det heller.

-

"Men det är ju för fan bara att göra det!" säger ni. Och vänder ryggen till.

Och såklart så är det ju det som är lösningen, egentligen.

Varje gång jag misslyckas så får jag ett sådant självförakt efteråt.

Jag hatar verkligen att det är på det här viset jag fungerar.

Det är så frustrerande att inte veta vad jag ska göra, samtidigt som jag vet precis vad jag borde göra.

-

Jag vill ha en partner.

Någon som kan knuffa mig i rätt riktning.

Visa mig vägen och försäkra mig om att jag har rätt.

Den där lilla knuffen - som starten av fallet utav tusentals dominobrickor - är nog det enda som krävs för att sätta igång någonting riktigt stort.

-
Istället för att försöka samla viljestyrka för att förändra mig själv.

Så håller jag ögonen öppna efter någon som kan knuffa mig.

-

Men det är inte mycket mer än så. Tiden går. Det blir ny dag. Solen går upp, och jag blir så pass trött så att jag inte orkar vara vaken längre. När man är sjuk så behöver man sömn dessutom. Det finns inte mycket glädje i denna vardag..

-

Men men, snart är jag frisk och får börja jobba igen tills veckan är slut. Sen är det dags för ledigvecka och då hoppas jag att allting kommer att bli en hel del bättre.

Kan ju knappast bli värre än denna misär. (eller jo, klart det kan, men jag känner för att gnälla just nu)

-

År 2010 började där 2009 slutade. Jag befinner mig utanför folkets hus på parkeringen tillsammans med mina vänner och har kollat på banden som spelat där. Var det då Flashpoint Catheter spelade? Jag tror det.. Hur som helst, klockan slog tolv och fyrverkerierna började explodera omkring oss. Det var kallt som faen ute och jag ville knata omkring för att träffa trevliga människor - tyvärr blev det inte riktigt så - mina vänner gnällde och jag råkade vara chaufför. Så vi gick tillbaka till bilen och åkte tillbaka till... LAN'et xD. Ja, ni läste rätt, jag och mina vänner hade ett nyårs-LAN xD. Nördigt värre :D.

-

Mycket utav januari handlade annars om att flytta hemifrån för min del. Jag och min familj hjälptes åt att bära lådor, möbler och diverse prylar från Thulegatan till min nya lägenhet på Gruvvägen. Något utav det sista som flyttades var sängen - och när den väl var flyttad så var första natten i lägenheten ett faktum. Nytt rum, en röra omkring sig och ingen familj i närheten. Det här är mitt hem nu. Första natten är speciell.

-

Någon gång efter flytten så upptäckte jag spelet "Magic: The Gathering - Duels of the Planeswalkers" på Xbox live - och det visade sig att det skulle vara startskottet för att flera utav mina vänner, och jag, började köpa massvis utav kort till kortspelet Magic: The Gathering. Spelet lyckades till och med sprida sig även utanför nördkretsarna - men det var först senare ;).

-

Efter att jag flyttat in och börjat få lite ordning på lägenheten så var det dags för inflyttningsfest. Ett tiotal personer trotsade januarikylan och kollade in mitt nya crib. Det spelades Guitar Hero, skapades så kallade "Wizard Sticks" (Ölburkar man tejpar ihop till en stav) och det var allmänt bra stämning. Så småningom flyttade festen ut till Ferrum och där träffar jag Minna, Mimmi och Hanna (med flera) på dansgolvet.

-

Nu tänkte jag berätta över lite hur jag mådde under Januari, för det är faktiskt relevant innan jag berättar vidare om kvällen. Det var några månader sedan sen jag och Lintu hade gjort slut men vi hade fortsatt hålla kontakten ändå i ett försök att vara vänner. Det gick väl sisådär och jag mådde inte bra av det. Jag var kär i henne fortfarande och samtidigt svartsjuk. Till slut blev hela situationen ohållbar och jag sa upp kontakten med henne i slutet av 2009. Även fast vi inte pratade längre så mådde jag fortfarande inte bra. Efter att ha bott i lägenheten en stund började ensamheten göra sig påmind och mitt humör sjönk mer och mer för varje dag som gick.

Dagen då inflyttningsfesten var hoppades jag att jag skulle träffa någon som kunda lindra ensamheten.

-

Tillbaka till kvällen, krogen och dansgolvet. Tiden går och det börjar närma sig stängninsdags för Ferrum - jag har inte träffat någon alls. Ångesten växer inom mig och det verkar som att jag får gå hem ensam. Jag tittar upp från golvet och upp mot dansgolvet, får syn på Minna och bestämmer mig av någon anledning för att fråga om hon vill umgås efter krogen. Det var någon känsla jag fick. Jag vet att hon är tillsammans med Robin, men det skulle bara vara trevligt med sällskap. Jag reser mig upp och börjar gå emot henne, hjärtat håller på att slå sig ut genom bröstkorgen på mig och efter att ha samlat ihop allt mod jag hade så frågar jag om hon vill följa med..

Till min stora förvåning svarar hon "Ja" med ett leende på läpparna - och i samma stund släpper allt tryck inom mig och byts ut mot glädje.

-

Jag anade aldrig att denna fråga skulle leda till att hon kort därefter skulle bli en av mina bästa vänner.

-

Ferrum stängde så småningom och vi promenerade hem till mig i det lätta snöfallet. Satte oss i soffan och käkade några mackor. Med en gång kändes det väldigt naturligt att umgås med henne. Vi kom väldigt bra överrens och hade en trevlig pratstund innan hon gick hem för att sova. Det visade sig dessutom att hon bodde inom fyra minuters gångavstånd till mig, ännu en positiv överraskning :).

Detta var under en utav de sista dagarna av januari (och texten om januari månad blev myycket längre än väntat xD).

-

Jag minns inte så mycket konkret från denna månad. Jag och Minna fortsatte att lära känna varandra och innan månaden var slut var hon nog redan en utav mina bästa vänner.

Från inlägget - "Inlägget som sket sig" från den 19'e Februari: Det har varit otroligt skönt att slippa känslan av hopplös ensamhet på sistone. Tack.

-

Till slutet av månaden lyckades jag med ett antal saker: Få stopp i avloppet, ta körkort för gaffeltruck och recensera ett album.

-

Mars månad anlände. Jag började vänja mig vid jobbet under jord (jag började i November 2009) och hade vid det här laget gjort mig hemmastadd i lägenheten. Att beställa Magic-kort och att spela med sin egen kortlek emot någon annans var "the shit". Ica kvantum öppnade i Kiruna och vintermörket började bytas ut mer och mer emot vårsol.

Jag minns inte om jag medgav det just då - men det var någon gång under den här tiden som jag blev kär. Vilket både var skönt och jobbigt på samma gång. Det var olycklig kärlek det handlade om, men jag försökte att knuffa undan den så gott det gick. Vilket resulterade i att mars blev en väldigt upp-o-ner månad när det kom att handla om mitt humör.

-

Månaden började med att jag åkte till Luleå för att handla grejer, det, samtidigt som jag köpte ett par nya glasögon ledde till att jag spenderade cirka 11 000:- under en vecka. Det var galet. Och det var nu solen och våren slog sig ner över Kiruna - vilket ledde till en promenad med Minna som övergick till att bli ett äventyr, samt härliga turer med skotern och familjen :D. Norrländsk vår är trevligt.

Gav även med för grupptrycket och skaffade en användare på Facebook denna månad - känns som att jag alltid har haft en. Det är konstigt att man blir så beroende av den där siten.

Helt oväntat så träffade jag även Lintu på Classes födelsedagsfest - det gick väl.. sisådär.

I och med att solen och ljuset kom under April månad så verkade även mitt liv bli lite ljusare. April var en bra månad, när jag tänker tillbaka på den :).

-

Maj? Jag minns inte så mycket från denna månad - men den största grejen måste ha varit min resa ner till Köping och Hannah. Det var trevligt att träffa henne för första gången och det kändes som att vi kom ganska bra överrens även i verkligheten :). För övrigt så är hon grymt bra på att laga mat och baka kakor ;D (fjäsk fjäsk). Efter ett kort besök i Köping åkte jag till Askersund och hälsade på Erik.

Det var längesedan vi träffades men det kändes inte som att mycket hade förändrats emellan oss. Förutom att han (och hans bror) hade blivit mycket längre sen jag såg dom senast. Vi kunde fortfarande sitta ner framför datorn, spela och ha kul. Det är nog så med vissa vänner.

-

Till slut så försvann snön från marken, knopparna på träden började slå ut och ungdomar med vita mössor strömmade ut genom kirunas gymnasium. I mitten utav månaden åkte jag till Göteborg för att gå på Metaltown - både festival- och flygbiljetterna var bokade redan i April. Och så klart hade jag lyckats boka mina flygbiljetter PRECIS när alla Sveriges piloter bestämmer sig för att strejka. Vilket innebär en massa osäkerhet i hur eller om jag skulle komma iväg överhuvudtaget - till slut fick jag köpa en tågbiljett till Stockholm för 1200:- och vips! hade jag fått en 22 timmars resa istället för en på 4 timmar.

Till slut var jag dock framme i Göteborg och hann i någorlunda tid till festivalen. Metaltown 2010 var en riktigt bra festival och höjdpunkten var nog även denna gång (så som 2005 på samma festival) Rammstein - med sin galna scenshow. När hela bandet använder eldkastare, syntharen skickas ut i publiken på gummibåt och sångaren skickas upp 10 meter i luften på någon slags mekanisk pelare - allt detta till tonerna av Rammsteins tunga industri-hårdrock. Då står man där med öppen mun och bara känner en enda känsla - "Awesome"

-

Min och Minnas resa till Silverfallet är också en utav dom bästa minnena jag har från år 2010. Att vara på en så pass vacker plats med en utav personerna man tycker mest om kan inte misslyckas :).

-

Annars så jobbade jag väldigt mycket under sommaren, det var bara i början utav sommaren jag hade ledigt - Det i sin tur gjorde min sommar ganska mycket mindre intressant.

Under de tidigare månaderna hade mitt liv och humör gått uppåt och jag nådde nog toppen under Juni och efter att toppen var nådd var det dags att komma ner. Vägen neråt gick fort och vardagen blev snabbt mörkare och mörkare. Juli och Augusti var plågsamma månader.

Som ni vet så var vädret i sommar inget vidare alls förra året - men för min del spelade det inte så stor roll. Halva dagarna var jag under jord, där allting alltid är likadant, och resten utav dagarna sov jag i stort sett.

-

Det var nog nu under Juli jag började prata med Lintu igen (förutom den där gången i April). Det kändes bra att kunna prata med henne igen utan att det blev bråk.

-

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om augusti? Sommaren slutade och jag bytte skiftlag på jobbet - vilket är en ganska stor grej faktiskt. Trivs dock bra med mina nya kollegor :). Augusti var som sagt en känslomässigt jobbig månad annars, hela månaden..

Annars så impulsköpte jag en systemkamera och hittade blod i hela trapphuset under denna månad. Mer minns jag inte. (Tror dock att det var under denna månad som jag kaskadspydde utanför krogen i Kiruna efter alldeles för mycket Whiskey xD)

-

September handlade uteslutande om min resa till London med Minna och Mimmi :). Hösten började lägga sig över kiruna och då var det skönt att komma till sensommaren i London. Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om det här men.. Det var en grymt trevlig resa och jag kunde inte önskat efter bättre medresenärer :D. Londonresan är nog helt klart den största upplevelsen som hände mig under 2010. Stunder som när jag utbrister "I'm a tourist from Sweden! I'm not used to this!" efter att ha hamnat i famnen på en brittisk kvinna på tunnelbanan xD. Bilder från resan finns på Facebook :D. För övrigt så började jag skriva dagbok i London - med papper och penna alltså! Kan säkert vara kul att ha sen när man blir äldre.

-

Om september uteslutande handlade om London så handlade oktober uteslutande om Erik. Eller, han var åtminstone den gemensamma nämnaren månaden igenom. Han kom och hälsade på i början av månaden och bodde hos mig i tre veckor - det var väldigt trevligt även om det blir lite påfrestande i längden att ha en gäst så länge.

Annars så var Oktober månaden då mitt humör verkligen började bli bättre igen, visst hjälpte september med londonresan men det var ändå en ganska påfrestande månad.

-

Den nionde oktober fyllde jag tjugo år och det firades med en födelsedagsfest hemma i lägenheten. En fest som slutade med att över hälften av alla deltagare drog iväg någonstans och kvar var vi bara fyra stycken - men vi hade det väldigt trevligt ändå :D.

-

Efter att Erik åkt hem till Askersund igen åkte jag till Piteå för att träffa Lintu igen för första gången på nästan ett år (om man nu inte räknar den där gången i April). Det var överraskande trevligt att umgås med henne igen och vi hann bland annat kolla igenom hela Saw serien inklusive den senaste filmen - Saw 3D - som vi också såg på en 3d-biograf :D. Det var rätt awesome ^^.

-

När jag kom hem från Piteå var det dags för Halloween och tydligen var det jag som skulle anordna den festen. Man fick klä ut sig om man kände för det - och till min stora förvåning så var de allra flesta utklädda! Många hade också ansträngt sig för att få till en bra utklädnad (Foton finns på http://www.facebook.com/photo.php?fbid=165630573464528&set=a.165630563464529.41437.100000527595051). Jag var för övrigt utklädd till Neo från filmen The Matrix :D. Festen var minst sagt en succé.

-

Det var i början av november (eller, det kom nog tidigare egentligen, nu när jag tänker efter) som spelet Fallout: New Vegas släpptes och jag var snabb på att införskaffa mig ett exemplar. I över en vecka satt jag som trollbunden framför spelet och spenderade i stort sett all min vakna fritid med det. Sen tog det slut.

November fortsatte sedan med en massa strul med bilen, LAN och jobb. En ganska vanlig månad.

-

Jobbade mest bara i början av månaden men hann åka förbi Lintu, lämna julklapp och hälsa på henne innan hon åkte iväg till Varberg. Visst ja! Var ju på konsert med Steelwing, Raubtier och Sabaton också! Det var awesome :).

Därefter följde ännu mer jobb ända fram till julafton. Efter att ha kört bil i fyra timmar på natten så kom jag till slut fram tills min mormor där vart julen firades med resten av släkten. Julafton var helt klart roligare när man var liten. Redan nästa dag åker jag tillbaka till Kiruna för att hänga med vännerna ut på krogen - och det var lätt värt det :D! Skitrolig kväll med en massa dans och en.. eller rättare sagt två oväntade händelser i kön till grillen "Empes". Plötsligt hade jag pussat två killar, varav en utav dom var bög. I och för sig pussade alla varandra i vårt sällskap den kvällen.. Aja, någon gång ska vara den första!

"I kön till Empes, det är där det händer!"

-

På nyårsafton festade jag tillsammans med Jonas och Wilen - blev en hel del Guitar Hero och andra trevligheter :D.

-

Och efter det så var året slut. Faktiskt.

Det har varit ett väldigt upp-och-ner år gällande mycket. Det är det första året då jag haft ett heltidsjobb. Jag har flyttat in och fått lära mig vad det innebär att bo själv i en lägenhet. Jag har träffat massa nya trevliga människor och jag måste tacka Wilen och Jonas för alla nätter då ni varit sugna på att spela och hänga med på statoil medan alla andra har sovit, jag vill tacka Cindy för alla avsnitt Dexter och för att du funnits där när jag behövt prata, Minna för att du räddade mig från min mörka period i Januari (jag vill inte tänka på vad som hade hänt annars) och för att du blev en utav mina bästa vänner och slutligen Lintu som gick med på att ge vårt kompisförhållande en till chans.

Sen finns det såklart personer där ute som betytt mer eller mindre och hjälpt mig med att överleva 2010 - jag hoppas att ni vet vilka ni är!

-

*phew!*