Efter sanningen kommit ut
Jag vandrar under den svarta himmelen
Genom ruinerna av mitt gamla liv
Samvetets huvudkvarter står i brand
Minnenas reservoar rasade över mig
Och tog nästan mitt liv
-
Hemligheternas kammare brast
Och dränkte alla mina förhållanden
Fabriken som gjorde förklädnader har gått i konkurs
Aldrig mer ska jag låtsas vara någon annan igen
-
Det sista tåget har gått ifrån hoppets tågstation
Jag är fast i det här kaoset
Kärleksministeriet levde redan på lånad tid
Innan apokalypsen
-
Jag kommer fram till förlåtelsens bank, och ber om nåd
Men deras valv är tomt och jag går därifrån tomhänt
Borta i horisonten syns ett klart ljus från en byggnad
Endast en plats har undått total förstörelse
Den enda platsen kvar att söka skydd i:
Självdestruktivitetens anstalt
-
Jag skyndar mig dit
Kastar mig in genom portarna
Och kommer aldrig ut.
Förlorat självförakt
Jag känner för att skriva igen.
Den där speciella känslan är här igen..
Det enda som krävdes för att få fram den var två timmars ensamhet.
-
Det var väldigt väldigt längesedan jag kände självförakt senast. Visst har det kommit stunder då jag känt att jag verkligen hatat hur jag fungerar, tänker och känner men jag har viftat bort dom direkt. Inte låtit det sjunka in. Medvetet hindrat mig själv från att tänka på det och istället bara försökt att acceptera att jag är som jag är.
På så vis har jag ändrat mitt sätt att tänka.
Eller..
Jag har en känsla av att det snarare är någon annan som har ändrat mitt sätt att tänka.
Och nu kan jag se hur jag tidigare blev knuffad in i självföraktets mörker.
-
Å andra sidan så har det knappt funnits tid för att tänka på sånt överhuvudtaget på senaste tiden.
Livet flyter på och denna vardag där det alltid finns för lite tid fortsätter att dominera.
Men det har inte alltid varit så här.
Långt ifrån.
Oftast har vardagen känts ganska tråkig och den största delen av fritiden brukade gå åt till att fundera över vad jag skulle hitta på.
Många verkar ha det så.
Och egentligen har jag nog inget underskott utav fritid.
Snarare ett överskott av dator- och Tv-spel.
Patetiskt(?)
-
Men men, kändes faktiskt intressantare att skriva om självförakt - jag kom av mig lite. Kan det helt enkelt bero på att jag är nöjd med mig själv just nu? Eller att jag sänkt ribban till en nivå som jag faktiskt når upp till?
Å ena sidan så kanske jag är sämre än förut just nu?
Mitt tidigare jag skulle nog se på mitt nuvarande jag med avsky - och avundsjuka.
Och plötsligt inser jag att ingen kommer att förstå vad jag pratar om.
Det är alldeles för kryptiskt och förvirrande.
Kanske skulle jag bara börja skriva rakt ut vad jag menar istället?
Så att folk har en chans att förstå?
Nej.
Det vore att blotta mig.
Alla skulle börjat tycka illa om mig.
Nej, bättre att fortsätta att vara kryptisk..
-
Vad sysslar jag med? Det här blir väl ingen glad utav att läsa? Nej, nu lägger jag ner..
Livets linje
Just nu känns livet som ett rakt streck.
En horisontell linje som skapas hela tiden och går framåt lagom fort.
Jag befinner mig längst fram på linjen och tar livet som det kommer.
Ingen väg där framför att se fram emot.
Bara en lång väg av upp- och nedförsbackar att se tillbaka till.
-
Jag fortsätter att färdas framåt.
Och i det stora hela så känns det faktiskt ganska bra :).
Osocial
Den här veckan har flytit på bara, livet har gått på autopilot känns det som. Disken ifrån den förra helgen står kvar i köket och det är först nu jag börjar inse att det inte händer någonting här hemma om jag inte tar tag i saken. Sanningen är också att det inte händer så mycket emellan mig och alla mina kära vänner heller om jag inte tar tag i saken (och jag menar inte alls att ni inte hör av er, vi har lika stort ansvar i saken). Jag låter världen stå still omkring mig och känner mig underligt tillfredsställd med situationen och samtidigt lite skyldig.
-
"If you enjoy wasting time, that time is not wasted."
-
En annan stor orsak till det hela, som säkert låter liten i era öron (ögon?), är att jag köpte, började spela och fastnade för Fallout: New Vegas. Jag kan bli så otroligt fast i vissa spel, som föregångaren - Fallout 3 - till exempel. I stort sett all min lediga tid gick åt till det och när jag var klar hade jag över 80 timmars speltid, och det verkar bli något liknande den här gången. Aja, jag borde vara klar ganska snart :).
-
Under veckan som har varit har jag jobbat förmiddag och eftermiddagsveckan, som även i vanliga fall gör det svårt att vara social, är på gång. Vilket antagligen kommer att innebära att jag kommer att vara fortsatt osocial i ännu en vecka. Så att ni vet.
-
Skuldkänslor, det är det det här handlar om.
