Klaggen

Till att börja med så kan jag ju faktiskt lägga upp inlägget jag skrev "idag".

Då är det en halvtimme kvar tills telefon. Klockan är åtta och jag bestämmer mig för att skriva blogg.

Mycket har hänt sen jag skrev blogg senast och det har varit lite upp och ner och fram och tillbaka. Men förmestadels har det väl varit bra ändå? Hellfest och Frankrike var väldigt trevligt och jag har även haft trevligt efter jag kommit hem också. På Fredag får jag träffa henne igen och förhoppningsvis kommer det att bli lika underbart som vanligt.

 Snart är det fan Augusti. Det är inte så länge kvar nu. Förhoppningsvis så kommer allt gå som vi hoppas - hon kommer in på LTU, vi skaffar lägenhet i Piteå, jag får jobb, vi blir helt plötsligt "Sambo" med varandra. En ny stad, slutet på distansförhållandet, ett nytt liv? Men än så länge finns det fortfarande många frågetecken kvar och antagligen så är det någonting som inte kommer att gå som planerat. Men det brukar lösa sig i slutändan, på ett eller annat sätt..

 Jag sitter och lyssnar "Shining" ett black metal-band från Halmstad som rent överlag spelar ganska dyster musik - och det vore lögn att säga att den inte tilltalar mig. Men jag mår bra nu. Tror jag..? Jag vaknade redan klockan nio idag men somnade om och steg upp först senare. Eftersom att jag fixade nytt pass, for omkring på stan och fixade andra grejer och hälsade på min Farmor (som kanske inte lever så länge till) med ett tack-kort för uppvaktning av min student, så har jag inte hunnit söka jobb idag. Det känns inte bra. Det känns som att jag inte har varit bra nog idag. Jag känner mig rent utsagt dålig på grund av det. Jag hade tänkt söka jobb men hann inte - skyldig.

 Och där tog det plötsligt slut, skrivandet upphörde. I alla fall för en stund..

 Jag har funderat på om jag ska skaffa mig en riktig blogg istället för den här. Men till en viss del så är det lite emot mina principer, men å andra sidan så finns det inget direkt argument emot. Det som skulle kännas fel är syftet - det skulle kanske ge mig mer uppmärksamhet. Till exempel så är det inte många av mina kompisar och bekanta som använder sig av Lunarstorm längre och om jag skaffade mig en riktig blogg så skulle även de kunna ta del av mina texter. Förutsett att de bryr sig förstås. Sammanfattningsvis - jag skulle skaffa mig en ny blogg för att få mer uppmärksamhet, men till en viss del så går det emot mina principer att vara en "attention-whore" (säger killen som anmälde sin blogg på Lunarstorm för att bli uppsatt på förstasidan, och lyckades). Jag är kluven. Och dubbelmoral.
 Skulle det innebära slutet för den här bloggen? Den här bloggen som jag har skrivit på i åtta år nu? Jag vet inte..
 Jag vet inte hur jag ska göra.. Jag får ta och bestämma mig någon dag. Men nu hinner jag inte.
 Eller?

 Jag fick ett SMS av Lintu. Telefon är uppskjutet tills nio-halv tio och därmed fick jag en hel del mer tid på mig att skriva på den här bloggen. Klockan visar 20:14 för tillfället. Det första jag gjorde med det här inlägget var att stoppa ut rubriken - "Halvtimmesbloggen" - och jag ska nog faktiskt hålla mig till själva konceptet - att skriva ett inlägg på en halvtimme. Så klockan 20:30 så är det slut på mitt skrivande.

 Vad ska skrivas här näst?

 Ibland hatar jag mina åsikter.
 Ibland vill jag helt enkelt inte ha dom.
 Ibland vill jag kunna tänka och känna som alla andra.
Kunna tycka att det är helt okej med alkohol, tobak, smink, mode och andra saker som är så accepterat i dagens samhälle.
 Inte ha så höga krav och bara kunna acceptera.
 Inte tänka så mycket och bara leva, inte bry sig.
 Sådär som alla andra?

 Det är lätt att kasta ut sina fördomar, speciellt när man vet att de som lyssnar har på ett ungefär samma fördomar.
 Det är lätt att kasta ut sina fördomar och åsikter när ingen säger ifrån.
 Det är lätt att generalisera, känna sig alternativ och bättre än alla andra.
 I denna värld av förlorare.

 Men är det kanske bara så det ser ut?
 Att majoriteten av alla människor bara verkar vara idioter?
 Är det kanske så att det bara är minoriteten av idioter och folk som inte verkar bry sig om livet som syns utåt?
 Att majoriteten, den vanliga människan, faktiskt är trevlig, intellektuell och faktiskt lyssnar på annan musik än den som spelas på radio och melodifestivalen?
 Att de faktiskt har intressen och bara inte lever för helgerna?
 Det är nog möjligt men motsatsen är inte heller otrolig, i mina ögon
. Jag ser mig som bättre än många andra.
 Ser mig som bättre än majoriteten.

 Men egentligen är kanske jag bara ännu en person av den stora massan av människor som också känner sig speciella.
 En person i majoriteten.
 Ingen alls.
 Egentligen.

 Två minuter kvar och jag börjar skriva på ett avslut. Det verkar som att min morsa behöver hjälp med städningen här hemma och eftersom att jag är en snäll son så ska jag hjälpa henne med det. Om en minut.. Efter att jag hjälpt henne blir det telefon antar jag och imorgon så Ska jag söka jobb.

 Men nu är den här bloggen slut.
Det tog en halvtimme att skriva allt.