Klaggen

Ja, vart ska jag börja?

Det var längesedan jag skrev här senast. Den senaste texten var från livet innan nolleperioden och studierna - hoppfullt tittandes framåt på vad som än skulle komma. Samtidigt som det känns som om den texten kom från ett annat liv, för längesedan, så känns det som att det är livet jag lever nu som är overkligt. Som att jag någon morgon kommer att vakna upp i Kiruna, där allting är som vanligt igen.

Så vad har hänt sen senast?

Jag slängde in lägenheten i bilen och körde 40 mil söderut. Låste upp och klev in i mitt nya hem med känslan "Jag bor här nu." Det var en väldigt märklig känsla. En av de första sakerna jag gjorde med mitt nya hem var att koppla in min dator, och det kändes genast mer hemtrevligt. "Datorn är hemmets hjärta." trots allt, eller hur var det nu? Det var redan sent på kvällen när jag kom hem så jag hann bara vara vaken i några timmar innan jag gick och la mig. Det gick fort att somna, trots nervositeten. Nästa dag var inskrivningsdagen.

Vi samlades i "Aula Aurora" och hälsades välkomna av skolans rektor. Sedan släckte de ner salen och under några minuter kunde man endast svagt förnimma skepnader som rörde sig i skuggorna. Överphösarna och Generalerna gjorde därefter entré och höll tal i dramatiskt strålkastarljus. När dom var klara marscherade episkt igenom leden av nollor i ljuset av eldkastare och till tonerna av deras episka themesong.

Därefter var det dags att dela in oss i klasserna. Psykologerna och Sociologerna samlades och vi var nästan 100 personer första dagen. Jag ville försöka knyta kontakter redan första dagen, men det var helt ohanterligt att hålla reda på så pass många personer. Det var nu vi träffade våra phösare för första gången - dessa mystiska människor maskerade bakom solglasögon, overall och mössor som döljde deras frisyrer. De guidade runt oss förvirrade nollor under de två första veckorna och såg till att det var bra stämning.

Större delen av första dagen bestod mest i att köa till alla olika registreringar som skulle göras. Till kvällen blev det förfest i klassrummet och ett första besök på luleås studentklubb STUK (som än så länge känns som ett riktigt bra ställe). Det blev en rolig och spännande kväll med en hel del ös på dansgolvet och knytande av nya kontakter ;).

Så småningom så kom helgen och jag åkte iväg till Stockholm med Minna mitt i alltihopa. Vi hade en sjukt trevlig helg med god mat, barhäng på Blå Dörren, en random minifestival på en innergård på södern där kvarterets tatuerare och konstnärer anordnade aktiviteter och drop-in tatuerade folk, Invigning av Tele2 Arena med Robyn, Winnerbäck och Kent samt en lång filosofisk promenad på skogskyrkogården som avslutning på helgen innan vi flög tillbaka till Luleå.

Därefter kastades jag in i nolleperioden igen och veckan som skulle komma bestod av att jag festade och var mer eller mindre berusad under majoriteten av veckans kvällar. En av höjdpunkterna var utomhussittningen där temat för kvällen var "Utklädnad: Astrid Lindgren". Vi hade temat "Madicken" och jag försökte sikta på att pricka in stilen för män under 30-40-talet då Madicken utspelar sig(?). Men det var riktigt roligt att se folk som hade klätt ut sig till Katla och Tengil från Bröderna Lejonhjärta samt klassen som hade Ronja Rövardotter.

(Ungefär här börjar jag känna att texten ovan inte blev speciellt intressant och att jag borde skrivit på ett annat sätt. Jag börjar även bli en aning trött >_>.. Oh well.)

Överlag så var nolleperioden fantastisk och det kan ha varit de två mest spännande och intensiva veckorna i mitt liv. Ett bättre välkommnande och start på livet som student hade man nog inte kunnat få.

Sedan började studierna och vardagen som student och jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Jag märkte snart att universitetsområdet skulle visa sig vara en annan värld, separerad från den vanliga världen. En majoritet av människorna man möter på området är mellan åldrarna 19-25 och de flesta andra är antagligen föreläsare eller annat seriöst folk. De flesta man möter här är dessutom ofta ganska stiligt klädda och det hänger överlag någonting intellektuellt i luften - personerna som är här hade trots allt nog bra betyg för att komma in, allihopa. Det är märkligt, men jag trivs. Det känns ofta lite för bra för att vara sant faktiskt.

Vi började med att läsa två kurser parallelt - Psykologins områden och Biologiska bas, samt kognitiv Psykologi - men trots det så har vi än så länge bara haft cirka 4-5 föreläsningar i veckan. Och dessa föreläsningar har börjat som tidigast 10:30 (oftast antingen 13:00 eller 14:45), vilket är någonting som passar mig utmärkt som nattmänniskan jag är. Helst ska man dock läsa kapiteln i böckerna innan föreläsningarna och det har varit en hel del att läsa, men materialet i sig är ofta väldigt intressant så det gör inte så mycket.

Mitt i alltihopa gjorde du entré
Och den sista pusselbiten föll som på plats
Det där som plågat mig så länge
Utplånades
Och kvar blev enbart
Harmoni

Jag gillar även folket i klassen - det känns som att vi har rätt bra stämning i klassen och att man kan prata med de flesta utan att det känns konstigt. Däremot har jag nog inte ens pratat med en majoritet av klassen - jag tror att vi är cirka 60 personer så. Oh well.
Det verkar finnas väldigt mycket att aktivera sig i här på skolan också om man har lust med det. Redan första riktiga skolveckan så gick jag med i skolans teknik/nörd"förening" LUDD och nu till helgen var jag på mitt största LAN hittils. It was nice.

Sammanfattningsvis - jämfört med arbetslivet så är det riktigt kickass att vara student än så länge och det är nog ett liv jag har tänkt att fortsätta leva under några år framöver. Jag trivs, och det känns bra :).