Klaggen

För första gången på länge så kände jag mig lycklig.
På riktigt.
Det varade bara en kort stund.
Men på något vis lyckades en glimt av lycka tränga sig igenom,
Alla barriärer av ångest, självhat, ensamhet och hopplöshet
Och nådde fram till mitt allra innersta.
Det visade mig hur oändligt vacker världen faktiskt kan vara.
Det kändes så främmande, som någonting jag hade glömt bort.
Och när sprickorna i murarna väl täpptes till igen
Så fanns det någonting där innanför
som fortsatte att kämpa emot mörket.
-
Just nu känner jag mig underbar.
Som om alla fel jag gjort inte längre spelar någon roll.
Och om du hade sett mig just nu, och frågat mig någonting
så hade du fått sanningen, från djupet
Ofiltrerad
Och även om svaret till en början hade känts främmande,
så hade du så småningom insett att du nu ser mig -
Precis som den jag är.

Det blåste en väldig storm genom min vardag.
Förändringarnas vind.
Slog sönder mitt skepp och lämnade mig i en livbåt.
Nu är den förbi och åter igen har lugnet lagt sig tillrätta.
Jag sitter i ett hav av möjligheter och ser mig omkring.
Nya äventyr väntar bortom varje horisont,
Men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för tillfället.
Känner ingen större lust för att ro.
Hade varit skönt att bara driva omkring en stund.
Vaggas fram och tillbaka av vardagens vågor.
Tills resurserna börjar sina
och upptäckarglöden väcks till liv igen.