Klaggen

Hur skulle ni förklara känslan ni får när ni tittar på någonting vackert?

Vad är det som gör att saker uppfattas som fina, och då väcker dessa känslor?

-

"Skönhet ligger i betraktarens ögon" brukar det heta.

-

Jag tror att det ofta handlar om struktur och symmetri.

När någonting är ordnat, växt eller byggt på ett sätt som vi ser är "genomtänkt" så blir det nog ofta snyggt.

-

-

Bilden på blomman här är ett exempel på naturlig symmetri, vilket man hittar överallt i naturen.

Som ni ser så är blomman formad kring ett system och är likadan kring alla "sidor".

Och det är nog mycket på grund av det som gör den tilltalande att titta på.

När man börjar se sig omkring så inser man snart att symmteri finns överallt omkring oss.

Från de allra minsta atomerna upp till hur galaxen ser ut och vidare.

-

Så då är det kanske inte så konstigt att vi människor också tänker symmetriskt när vi skapar saker?

Kläder, byggnader, konst och mycket annat blir ofta symmetriskt - kanske ofta utan att vi tänker på det.

-

-

Som Einstein en gång sa - "Se djupt in i naturen, och du kommer förstå allting bättre."

-

-

Eh, random inlägg - men jag kom bara att tänka på det xD..

Ett år sedan jag var kär.
Ett år sedan jag var tvungen att lära mitt hjärta att döda kärlek.

Kanske lyckades jag för bra?

-

Hur många gånger kan ett hjärta krossas -

Innan det lär sig att sluta slå för andra människor?

Tills det fullkomligt är täckt med ärr från de gånger hoppet har tagit slut?

När det är så pass trasigt så att kärlek inte är någon möjlighet längre..

Känslan av att älska någon och kanske framför allt känslan av att vara älskad tillbaka.

Känslor jag knappt minns.

En sak jag i stort sett har släppt hoppet på att någonsin få uppleva igen.

Det känns så otroligt osannolikt att någon skulle älska mig för den jag är.

Det har ju som redan hänt en gång, vad är chansen för att det skulle hända igen?

Inte ens om jag använder min vildaste fantasi kan jag tänka mig hur det skulle kunna gå till.

Idag blev jag åtminstone påmind om att vissa faktiskt har det så.

Och att jag (kanske) också skulle kunna ha det så.

Minnen vaknade till liv.

Gamla minnen från en tid då jag kände mig fullkomligt lycklig.

Och jag började sakna det jag en gång hade.

Alldeles för länge har jag antagligen fokuserat på helt fel saker.

Kanske hade det jag haft en annorlunda vardag idag -

Om jag bara hade tänkt annorlunda då

Om jag hade prioriterat det som faktiskt är viktigt.

Istället för att bete mig som en idiot.

Kanske hade det varit annorlunda.