Klaggen

Är det så svårt att omvandla kärlek till hat?
Ungefär så lätt som att omvandla pengar till mat?
Nej, för det är jobbigt och smärtsamt att gräva inuti dig.
Och det är lätt och nästan roligt att gräva i plånboken.

Men i den här världen så måste båda saker göras.
Kärlek måste bli till hat.
Pengar måste bli till mat.
I den här välden måste båda saker göras.
Förstöras.
För att vi ska kunna överleva.

Är det verkligen så svårt att vara snäll mot någon?
Varför är det så mycket lättare att vara dum mot någon?
Så svårt att skapa.
Så lätt att förstöra.
Förgöra.
Alla dessa människors livsverk.
Istället för att hjälpa till och nå upp till himmelen.

Men i den här världen så måste båda saker göras.
Glädje måste bli till sorg.
En koja måste bli till borg.
I den här världen måste båda saker göras.
Skapas.
För att vi ska kunna överleva.

Ying och Yang.
Glädje och Sorg.
Svart och Vitt.
Hela världen är så otroligt grå.
Så mycket inuti dig.
Men så lite utanpå.

Är det så svårt att omvandla kärlek till hat?
Vad händer om man blandar?
Blir det underbart?
Eller blir det en helt ny start?

This love I'm having
 Is so sweet
 This love I'm having
 Is so deep
 This love I'm having
 Is so pure
 This love I'm having
 Is no more

Suddenly
 My eyes are open wide
 Suddenly
 My senses are coming back
 Suddenly
 I'm alone in my bed again
 Suddenly
 The dream just died away

 Sometimes I wish that I'll Never wake up.

 That love is returning
 But merely as a dream
 The love that's burning
 Is getting cold
 This love I'm having
 Is no more

 Suddenly
 My eyes are open wide
 Suddenly
 My senses are coming back
 Suddenly
 I'm alone in my bed again
Suddenly
The dream just died away

Sometimes I wish that I'll Never wake up.

 Can't get enough of this
 Need to have more
 The only solution
 Endless sleep

 Suddenly
 My eyes are open wide
 Suddenly
 My senses are coming back
 Suddenly
I'm alone with her again
Suddenly
The dream just came to life

I wish that I'll Never wake up.

 *********************************************** *********************************************** ***

Det finns faktiskt planer på att göra musik till den här texten.. Bara jag orkar börja.

Alltså.. Visst, att bloggar blev populära är jag till en viss del med på (även fast jag anser att den populäriteten känns rätt överdriven), jag menar - dagböcker och liknande har alltid varit populära. Bloggar kan vara relativt vettiga och faktiskt ha ett budskap och så vidare. Men nu har den nya grejen kommit: Twitter.

Alltså.. Om jag har förstått det rätt så handlar det om en slags blogg vars inlägg är på max 140 tecken. Jag förstår inte alls poängen med det hela.. På så få tecken som används när man "twittrar" så kan man väl knappast kunna säga så mycket? Det är svårt att få någon slags mening med ens "twitter-blogg" och så som jag har förstått så blir det mest ointressant svammel som resultat av dessa korta inlägg.

Är det någon som orkar läsa twitter-bloggar egentligen? Visst, det är en grej att twittra, bli beroende av det och hålla på. Men vem läser egentligen svamlet? Jag själv skulle aldrig kunna tänka mig att göra det, det går helt emot mitt sätt att skriva på. Att behöva begränsa sig till små minimala inlägg känns bara meningslöst. Varför inte ta sig friheten att kunna skriva så mycket man vill istället? Att ha möjligheten att skapa inlägg som folk kan bli berörda, inspirerade och roade av - det är knappast något som är möjligt med twitter.

Nej.. Meningsfulla inlägg for the win säger jag bara.